Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Parasiter hos katt

Parasiter lever i eller på andra levande organismer från vilka de tar sin näring och orsakar skada. Det finns olika grupper av parasiter: encelliga (protozoer), maskar (helminter), insekter och spindeldjur. I Sverige förekommer parasiter hos nästan alla djurslag och de kan orsaka klinisk sjukdom hos värddjuret.

Toxoplasma hos katt

Katt är värddjur för Toxoplasma gondii men symtom ses sällan hos infekterade katter. Toxoplasma är en viktig zoonos.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Livscykel

Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. Katter kan utsöndra mikroskopiska så kallad oocystor med avföringen. Efter några dagars mognadsprocess blir oocystorna infektionsdugliga och kan sedan överleva åtskilliga månader, särskilt i fuktig miljö. Andra djur, som exempelvis får, gris eller människa, kan smittas via foder, bete och vatten som kontaminerats med oocystor. Hos dessa djur sprids parasiterna och bildar så kallad vävnadscystor i till exempel hjärna, lever, hjärt- och skelettmuskulatur. Dessa mikroskopiska vävnadscystor kan innehålla tusentals Toxoplasma-organismer och förblir vanligtvis levande under värddjurets hela livstid. Köttätande djur kan sedan smittas om de äter sådana kroniskt infekterade bytesdjur. Parasitens livscykel fullbordas när en katt äter kött från en infekterad mellanvärd.

Symtom

Som regel visar djur sällan tecken på allvarlig sjukdom i samband med Toxoplasma-infektion. Symtomen kan variera med bland annat djurart, infektionsdosens storlek och vilka organ som invaderas, men individer med ett normalt immunförsvar får vanligtvis endast lindriga och ospecifika symtom som går över efter infektionens akuta skede. Genomgången infektion ger som regel livslång immunitet mot förnyad infektion. Infektionen kan emellertid få allvarliga konsekvenser hos individer med kraftigt nedsatt immunförsvar samt hos gravida kvinnor och dräktiga djur. Om den blivande modern inte är immun kan parasiterna överföras till fostret och orsaka abort eller medfödd infektion. T. gondii är en viktig orsak till abort hos får, get och människa. Även hos huvudvärden sprider sig parasiterna till olika organ i kroppen, men katten själv visar sällan några sjukdomssymtom. Ibland kan dock, liksom hos andra djurslag, en allmänsjukdom utvecklas i första hand hos unga katter eller hos katter med nedsatt immunförsvar till exempel på grund av infektion med FIV. Centralnervösa rubbningar, lunginflammation och ögonskador har rapporterats från katter med toxoplasmos. Också hos hund är klinisk toxoplasmos ovanlig och ses oftast i samband med valpsjuka och andra tillstånd med negativ inverkan på immunförsvaret. 

Toxoplasmos hos människa

Hos personer med normalt immunförsvar förlöper infektionen vanligtvis med lindriga och ospecifika symtom som feber, huvud- och muskelvärk och ibland förstorade lymfknutor. Om en icke immun, gravid kvinna smittas kan emellertid parasiterna överföras till fostret och orsaka fosterdöd och abort, missbildningar eller medfödd infektion. Barn med medfödd toxoplasmos kan vara symtomlösa vid födelsen, men senare i livet få problem på grund av ögonskador. Hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar, exempelvis AIDS-patienter, kan toxoplasmos utvecklas till en livshotande sjukdom.

Människor kan infekteras genom oavsiktligt intag av infektiösa oocystor från katträck eller genom förtäring av kött från infekterade mellanvärdar som får och gris. Toxoplasma-organismer i kött avdödas emellertid vid upphettning till minst 65°C (den temperatur vid vilken kött ändrar färg från rosa till gråaktigt) varför det är förtäring av otillräckligt upphettat kött som utgör en risk. Även djupfrysning vid -20°C något dygn avdödar parasiterna.

Kattens roll

Kattdjur är de enda djur som kan sprida Toxoplasmasmitta via sin avföring. De smittas vanligtvis när de äter infekterade mellanvärdar som smågnagare och småfågel men också om de utfodras med färskt rått kött eller organ och inälvor från infekterade djur. Parasiternas utveckling i kattens tarm tar tre till fem dagar varefter oocystor utsöndras under en till två veckor. Katter som tillåts jaga själva brukar genomgå denna fas vid halvårsåldern. Liksom andra djur blir katter immuna efter genomgången infektion och utsöndrar sedan inga eller endast en mycket liten mängd oocystor om de infekteras igen.

Man har i olika undersökningar inte kunnat finna något entydigt samband mellan toxoplasmos hos människor och kattinnehav. Det bör därför inte vara nödvändigt med alltför drastiska rekommendationer om att göra sig av med sin katt under till exempel en graviditet. För att förhindra att en innekatt ska utsöndra oocystor bör den inte utfodras med kött eller organ som inte värmebehandlats eller varit djupfryst. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och gärna av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är givetvis en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött.

Diagnos

Det är inte möjligt att ställa diagnosen toxoplasmos endast med ledning av sjukdomssymtomen eftersom de är ospecifika och varierar beroende på vilka organ som drabbats. Genom att påvisa antikroppar mot T. gondii kan man fastställa om djuret är infekterat. Eftersom det är vanligt med fullt friska, kroniskt infekterade, seropositiva djur kan resultaten ibland vara svårtolkade. I en undersökning i Uppsala-området från slutet av 1980-talet fann man antikroppar mot T. gondii hos 42 procent av katterna och 23 procent av hundarna som undersöktes. Prov som skicka till SVA analyseras med en så kallad immunofluorescensmetod för att identifiera specifika IgM och IgG-antikroppar mot T. gondii.

Vid SVA används också immunhistologiska färgningsmetoder och PCR för att spåra och specifikt påvisa Toxoplasma-organismer i vävnaderna i samband med obduktion eller undersökning av vävnadsprov (biopsi).

Oocystor i katträck går att påvisa med traditionella parasitologiska metoder. Men det är svårt att spåra en smittspridande katt eftersom oocystor utsöndras under en relativt kort period. Nyttan av serologisk undersökning i detta syfte är också begränsad eftersom oocystproduktionen börjar innan katten hunnit bilda påvisbara antikroppar.

Behandling

Vid klinisk toxoplasmos hos katt och hund rekommenderas klindamycin i första hand. Som andrahandsval (om klindamycin ger biverkningar eller otillräcklig effekt till exempel vid CNS-symtom) kan en kombination av sulfonamid och trimetoprim ges.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls