Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Elakartad katarralfeber hos nötkreatur

Elakartad katarralfeber är namnet på en dramatisk, ofta dödlig sjukdom hos nötkreatur med flera idisslare. Karaktäristiska symtom är hög feber, ögongrumling, flöden från ögon och nos samt sår och nekroser i mun och mule. I Sverige förekommer sporadiska fall.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Nötkreatur, hjortar, antiloper och andra idisslare kan insjukna i elakartad katarralfeber som orsakas av ett herpesvirus. Även enstaka sjukdomsfall hos gris har rapporterats. Får och gnu visar inga sjukdomssymtom men fungerar som reservoar för smittan.  I Afrika och Indonesien är elakartad katarralfeber ett problem, liksom i USA där bland annat bisonrancher drabbas. I Sverige och övriga Europa förekommer sporadiska fall. Det vanligaste är att ett enskilt nötkreatur insjuknar, men utbrott inom en besättning förekommer också. Under 2001-2015 rapporterades 1-8 indexfall per år av elakartad katarralfeber till Jordbruksverket. Under 4 procent av fallen registrerades i Norrland.

Klinisk bild

Symtomen varierar, men kan vara mycket dramatiska. Karaktäristiskt är hög feber, ögongrumling, flöden från ögon och nos samt sår och nekroser i mun och mule. I andra fall är symtomen mer vaga. Subkliniska fall förekommer. Dödligheten kan vara mycket hög, men det finns också rapporter om nötkreatur som överlevt den akuta fasen och hos vilka sjukdomen övergått i ett kroniskt stadium.

Differentialdiagnoser

Mul- och klövsjuka, blåtunga, "mucosal disease" (BVD-virus), IBR, meningit och andra centralnervösa sjukdomar.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Herpesvirus. OvHV-2 (ovint herpesvirus typ 2) där får är reservoar och AlHV-1 (alcelafint herpesvirus typ 1) där gnu är reservoar.

Inkubationstid:

Uppgifter om inkubationstiden varierar mycket; från cirka tio dagar till nio månader men i typfallet troligen en till två månader.

Infektionsport:

Nötkreatur infekteras genom inhalation, oralt intag av virusinnehållande sekret eller eventuellt genom oralt intag av förorenat foder eller vatten.

Spridning i djuret:

Viruset infekterar T-lymfocyterna.

Smittvägar:

Smittan sprids från får till nöt, främst via nässekret (direkt eller via aerosol). Nära kontakt mellan djur krävs oftast men fall har rapporterats där får och nötkreatur varit minst 70 meter ifrån varandra. Inom en fårflock förs smittan med nossekret med mera från tacka till lamm eller från lamm till lamm. Utsöndring av virus är störst hos sex till nio månader gamla lamm. Virus finns främst i näs- och ögonsekret men virusDNA har också återfunnits i träck och sperma. Ett nötkreatur utsöndrar dock inte fårets herpesvirus och för alltså inte smittan vidare.

Betydelsen av spridning via redskap, inredning med mera är oklar. Virus inaktiveras snabbt av solljus. Cellassocierat virus överlever dock 72 timmar utanför värden. Cellfritt virus inaktiveras snabbt i torr miljö men kan överleva mer än 13 dagar i fuktig miljö.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen elakartad katarralfeber ställs bäst genom att fårets herpesvirus påvisas i blodprov (EDTA- eller heparinblod) från ett nötkreatur med symtom. Histopatologiskt (formalinfixerat material från förändrad vävnad, särskilt hjärna) ses vaskulit, proliferation av T-lymfocyter samt ackumulering av lymfoida celler i icke-lymfoida organ. Serum för detektion av specifika antikroppar är inte ett alternativ i dagsläget. I områden där både får och gnu är värddjur kan man särskilja deras herpesvirus med hjälp av PCR.

Behandling och profylax

Det finns ingen specifik behandling och heller inget vaccin mot elakartad katarralfeber. Behandlingen är understödjande för att minska djurlidande eller avlivning vid allvarliga fall. Genom att minimera stresspåverkan kan sjukdom hos subkliniskt affekterade djur undvikas.

Eventuellt kan det vara aktuellt att alltid hålla får och nötkreatur separat.

Läs mer

Artikel från Norsk veterinärtidskrift; Torleiv Löken 2010

Examensarbete; Mikaela Nilsson 2011

Malignat Catarrhal Fever, OIE 2013

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls