Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Frasbrand hos nötkreatur

Frasbrand är en bakteriesjukdom som kan orsaka plötsliga dödsfall hos nötkreatur. Sjukdomen förekommer främst i vissa delar av södra Sverige.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Introduktion

Andra namn: blackleg

Den som ska släppa nötkreatur på bete i områden med tidigare frasbrandsfall bör vaccinera alla förstagångsbetande djur före betessläpp. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Frasbrand kännetecknas av ett snabbt sjukdomsförlopp med nedbrytning och gasbildning i muskelvävnad, kraftig utsvämning av bakteriegifter i blodet samt mycket hög dödlighet. Sjukdomen har fått sitt namn efter de dramatiska kliniska symtomen. ”Frasbrand” syftar på de frasande ansvällningar under huden som bildas. Det engelska namnet ”blackleg” beskriver utseendet på de sjukliga förändringarna i muskulaturen.

Förekomst

Enligt Jordbruksverkets statistik rapporterades cirka 5-15 primärfall per år under 2007-2014. Under 2015 rapporterades så många som 25 indexfall varav 13 från Västra Götalands län. Under tidigare år har enbart 0-2 fall registrerats i detta län. Orsakerna till ökningen utreds. Frasbrand har ofta karaktär av utbrott där ett antal djur drabbas inom några dagar. Sjukdomen är vanligast hos snabbväxande ungdjur (6-24 mån) på bete men förekommer också hos både yngre och äldre djur samt på stall. Sedan 2001 har frasbrand endast rapporterats i Götaland.

Kliniska symtom

Symtomen börjar ofta med hälta på ett bakben. Svullnad, som först är varm och öm men snart övergår till att bli kall och utan smärtkänsel, och karakteristisk gasbildning i muskelvävnad är typiskt.
Kraftigt påverkat allmäntillstånd, feber, hög puls och fodervägran.

Snabbt sjukdomsförlopp, djuren dör vanligen inom ett dygn efter att de flesta symtomen visat sig.
Plötsliga dödsfall utan föregående symtom är vanligt. Djur som hittas döda ligger ofta på sidan med ett affekterat bakben stelt utsträckt.

Differentialdiagnoser

Plötsliga dödsfall av andra orsaker som till exempel sommarsjuka, växtförgiftning och mjältbrand.

Infektionsagens:

Vanligen Clostridium chauvoei, men C. septicum och C. novyi kan också vara inblandade, ofta i blandinfektion med C. chauvoei.

Inkubationstid:

Varierar.

Infektionsport:

Per oralt.

Spridning i djuret:

Sporerna sprids med blodet från mag/tarmkanal till lever och muskler där de kan ligga vilande tills en skada (till exempel trauma, överansträngning, selenbrist) gör att miljön blir syrefattig och lämplig för bakterietillväxt. Bakterierna producerar toxiner som bryter ner muskelvävnad. Toxiner och slaggprodukter från den skadade muskelvävnaden kommer ut i blodcirkulationen vilket snabbt leder till djurets död.

Smittvägar:

Bakteriesporerna finns i gödsel och jord och på vissa betesmarker kan smittrycket bli mycket högt. Sporerna kan överleva många år i jord. Nötkreatur infekteras troligen när de betar och får i sig bakteriesporer från marken. Risken bedöms öka efter grävarbeten eller översvämningar på betet. Utbrott på grund av jordkonttaminerat ensilage finns också beskrivet.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs på den kliniska bilden kompletterat med obduktionsfynd och bakteriologi. Självdöda djur bör obduceras. Om obduktion inte är möjlig kan prov (10x10x10 cm) tas från muskulatur med sjukliga förändringar. Provet måste skyddas från kontakt med luft under transport till laboratoriet eftersom frasbrandsbakterier dör vid kontakt med syre. Bakteriologisk odling visar om C. chauvoei finns i provet.

Behandling och profylax

Vid utbrott bör samtliga djur flyttas till nytt bete och vaccineras. Undvik att ta smittade djur till stallar med andra djur. Om symtomen upptäcks tidigt kan behandling av bensylpenicillin (gärna intravenöst) ge effekt. Initialt kan även NSAID-preparat ges.

Döda djur bör snabbt fraktas bort till hårdgjord yta i väntan på kadaverbilen.

Den som ska släppa nötkreatur på bete i områden med tidigare frasbrandsfall bör i första hand vaccinera alla förstagångsbetande djur före betessläpp. Eventuell vaccination av andra djurgrupper får avgöras från fall till fall.

Det är också viktigt att ha god tillsyn på djuren, ge mineralfoder på betet samt undvika jordinblandning i fodret. Använd tillsatsmedel vid ensilering.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls