Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Klövspaltsinflammation hos nötkreatur

Klövspaltsinflammation är en relativt vanlig klövinfektion hos nötkreatur, men förekommer också på andra klövdjur, även vilda. Vanliga symtom är hälta och feber. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Sår i klövspalten. Foto: Christer Bergsten

Sår i klövspalten. (Klicka på bilden för att se den i större format.) 
Foto: Christer Bergsten, SLU/Växa Sverige

Andra namn: Klövspaltsflegmon, akut interdigital nekrobacillos, panaritium, phlegmona interdigitalis

Förekomst

Klövspaltsinflammation förekommer över hela världen, men är allra vanligast i länder med intensiv djurhållning. Klövspaltsinflammation är vanligast hos lösgående mjölkkor och köttdjur, men förekommer även i uppbundna system under stallperioden. Klövspaltsinflammation kan också vara ett stort problem i mellankalvsuppfödning. Det är vanligt med sjukdomsutbrott där många djur i besättningen drabbas, men sporadiska fall förkommer också. 

Kliniska symtom

Klövspaltsinflammation ger ofta hälta i ett ben. Foto: Christer Bergsten

Klövspaltsinflammation ger ofta hälta i ett ben. (Klicka på bilden för att se den i större format.) Foto: Christer Bergsten, SLU/Växa Sverige

Klövspaltsinflammation upptäcks vanligen när djuret blir halt och oftast drabbas endast ett ben. Klöven blir svullen upp till kotan och mycket öm i klövspalten där sår med illaluktande sekret ses. Feber är vanligt.

Differentialdiagnoser

Andra klövsjukdomar som ger hälta är: Digital dermatit, klövsulesår, fång och klövböld. Dessa klövsjukdomar ger dock inte svullnad eller feber om de inte är sekundärinfekterade.

Etiologi och patogenes 

Infektionsagens:

Fusobacterium necrophorum

Inkubationstid:

-

Infektionsport:

Sår i klövspalten

Spridning i djuret:

Lokalt i underliggande vävnad, senskidor och klövled

Smittvägar:

Smittbärande djur. Miljö.

Immunitet: 

Genomgången sjukdom och subklinisk smitta ger immunitet

Provtagning och diagnostik

Den kliniska bilden föranleder misstanke, men en noggrann klinisk undersökning måste ändå göras för att inte förväxla med annan klövsjukdom. Klöven och klövspalten måste tvättas ren och inspekteras noggrant för att utesluta andra klövsjukdomar. Verkstol underlättar undersökningen men foten kan ibland undersökas på liggande ko eller om benet immobiliseras i hängsnara. För att få en kontinuerlig övervakning av resistensläget är det angeläget att prover för bakteriologisk odling och resistensundersökning skickas till SVA. Det är dock viktigt att komma ihåg att F. necrophorum är en anaerob och krävande bakterie vilket gör att ett negativt provsvar inte utesluter diagnosen klövspaltsinflammation.

Behanding och profylax

Bakterierna är känsliga för penicillin enligt den resistensövervakning som gjorts på klövspaltsinflammation i Sverige. Allmän behandling med bensylpenicillin är enligt Information från Läkemedelsverket (pdf) därför förstahandsval. Djuret bör isoleras under behandlingstiden så att inte smittan sprids i besättningen. Vissa besättningar behandlar klövspaltsinflammation med lokalt salicylsyrebandage, men den behandlingsmetoden är inte vetenskapligt utvärderad än.

Förebyggande åtgärder är rena och torra golv för att hålla smittrycket nere. På betet är det viktigt med torra ätplatser och drivgångar. Det är också viktigt att underlagen inte skadar klövspaltens hud. Fotbad med kopparsulfat eller annan aktiv komponent kan också verka förebyggande inte minst genom att förebygga klöveksem.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls