Mastit orsakad av Klebsiella hos nötkreatur

Nötkreatur

Klebsiella spp. är förhållandevis ovanliga vid mastit, men i enstaka besättningar kan de orsaka stora problem med avsevärda ekonomiska konsekvenser. Klebsiella spp. ger upphov till främst akuta, kliniska mastiter. De är ofta förknippade med allvarliga kliniska symtom men lindrigare mastiter förekommer också.

Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Klebsiella spp. hittas vid knappt tre procent av de akuta kliniska mastiterna och vid mindre än en procent av de subkliniska mastiterna i Sverige. I en del besättningar drabbas bara någon enstaka ko av klebsiellamastit, medan det i andra besättningar kan vara en stor andel av korna. Klebsiellamastit är vanligare på sommaren än på vintern och sinperioden anses som en högriskperiod för infektion. Det är en klassisk miljöbakterie som ofta förknippas med sågspån.

Kliniska symtom

Symtomen är ofta mycket allvarliga med feber, påverkat allmäntillstånd, svullet ömt juver samt mjölkförändringar. Kor med höggradig mastit kan ha bakteriemi. Klebsiellamastit kan också bli kronisk och spridas mellan kor.

Differentialdiagnoser

Andra mastiter.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

K. pneumoniae och K. oxytoca, gramnegativa stavar som tillhör familjen Enterobacteriacae.

Inkubationstid:

Infektionsport:

Spenkanalen.

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret.

Smittvägar:

Miljön. Sågspån är en riskfaktor. Även mellan kor vid kronisk mastit.

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA PLUS®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium.

Behandling och profylax

Basåtgärder och understödjande behandling i form av extra urmjölkningar, eventuellt oxytocin, NSAID, vätska samt en torr och mjuk liggplats är förstahandsåtgärder vid klebsiellamastit. Allt efter symtom. Endast akuta, kliniska mastiter bör bli föremål för eventuell antibiotikabehandling och då är kinoloner förstahandsval enligt SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning. Observera att särskilda föreskrifter gäller för behandling med kinoloner. Infektionen är dock svårbehandlad och det är inte ovanligt att djuren måste avlivas av djurskyddsskäl.

Mastit med Klebsiella spp. förebyggs främst genom god stallhygien, rena kor och kor med ett gott immunförsvar. Särskilt viktigt är hygienen under sintiden och vid inkalvning. Sågspån som strö kan öka risken för klebsiellamastit. Klebsiella spp. är jordbakterier som kan finnas på träd. Stockar som dras på marken och blir jordiga kan innehålla mycket klebsiellabakterier och spånet kontamineras när stockarna sågas. Klebsiella spp. kan även förekomma i ytvatten på bete.