Mastit orsakad av Streptococcus uberis hos nötkreatur

Nötkreatur

Bakterien Streptococcus uberis (S. uberis) är en av de vanligaste orsakerna till juverinflammation (mastit) hos kor över hela världen och förekommer relativt ofta även i Sverige. S. uberis kan orsaka både subklinisk och klinisk mastit.

Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

I Sverige är andelen S. uberis-mastiter omkring 11 procent både för kliniska och subkliniska mastiter enligt nationella studier från 2013/2018 respektive 2009/2010. S. uberis räknas till de så kallade omgivningsbakterierna, eftersom den framför allt finns i kons miljö, i strö och jord. Särskilt bra växer S. uberis i halm, men torv är också en bra tillväxtkälla. I fuktig miljö trivs bakterien bäst. I vissa besättningar verkar dock S. uberis vara mer kobunden och sprids då främst under mjölkning.

Symtom

S. uberis kan ge akut klinisk mastit och subklinisk mastit. Ofta övergår S. uberis till att ge kroniska mastiter.

Differentialdiagnoser

Andra mastiter.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Streptococcus uberis som är en grampositiv kock.

Infektionsport:

Spenkanalen.

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret.

Smittvägar:

S. uberis smittar huvudsakligen från miljön till juvret. Särskilt från bäddmaterial. Men även mellan kor vid mjölkning.

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande). För att säkert kunna artbestämma bakterien bör dock provet skickas till ackrediterat laboratorium. Vid subklinisk mastit bör provet alltid skickas till ackrediterat laboratorium. Det går också bra att skicka plattan till ackrediterat laboratorium för verifiering och artbestämning.

Behandling och profylax

S. uberis är känslig för penicillin. Akuta kliniska mastiter behandlas snarast med bensylpenicillin (se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning) och understödjande behandling efter behov. Sjuka kor ska alltid isoleras från friska kor och mjölkas sist. Subkliniska fall kan behandlas med långtidsverkande intramammarier vid sinläggning men kroniska fall bör slås ut för att minska risken för smittspridning i besättningen.

Förebyggande åtgärder är viktiga för att kontrollera S. uberis. Exempel på sådana är torra, rena liggplatser, dagligt ströbyte, bra ventilation, klippta kor med mera. Bra rutiner för sinläggning är väsentligt. I besättningar där S. uberis misstänks vara mer kobunden är det viktigt med strikt gruppering och mjölkningsordning utifrån juverhälsa och god hygien i samband med mjölkning.