Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Löss hos nötkreatur

Löss är mycket vanligt i svenska besättningar över hela landet. Det finns två typer av löss, de blodsugande och de pälsätande. Båda lusarterna ger klåda och den blodsugande lusen kan även orsaka blodbrist, främst hos kalvar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Löss är mycket vanligt i svenska besättningar över hela landet. Lössen trivs bra där det är fuktigt och varmt och vid hög beläggning. Löss är vanligare på stall än på bete. Löss är artspecifika och kan inte smitta till andra djurslag.

Klinisk bild

Det finns två typer av löss, de blodsugande och de pälsätande. De blodsugande är lite större och mörka medan de pälsätande är lite mindre och ljusa. Blodsugande löss ses ofta runt huvudet och nacken samt längs ryggen. Den pälsätande lusen livnär sig på hudavfall och hår. Detta resulterar i fläckvis håravfall och försämrad hudkvalitet. Båda lusarterna ger klåda och den blodsugande lusen kan även orsaka blodbrist. Klådan ger oro som kan leda till försämrad tillväxt och nedsatt mjölkproduktion.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Linognathus och Haematopinus är blodsugande, Bovicola (före detta Damalinia) är pälsätande.

Livscykel:

Lössen fäster sina ägg, gnetter, på hårstråna. Dessa kläcks efter 1-2 veckor. Första stadiet är en larv som blir en könsmogen lus efter 3 veckor.

Smittvägar:

Direkt via andra djur, indirekt via till exempel ryktdon.

Överlevnad:

Lössen lever hela sitt liv på värddjuret och kan endast överleva i stallmiljön en kortare tid.

Diagnostik

Klinisk bild. Lössen kan ses med blotta ögat. Särskilt de blodsugande som är 2-5 mm långa, bruna och platta. De pälsätande är mindre och ljusare och kan lätt förväxlas med mjäll.

Behandling och profylax

Löss kan behandlas med receptbelagda läkemedel mot ektoparasiter.
Lössen trivs bra där det är fuktigt och varmt. Bäst förbyggs de genom ett bra stallklimat med optimal luftfuktighet och låg temperatur samt att djuren hålls klippta. Djurtätheten ska inte vara för hög. Regelbunden ryktning kan också verka förebyggande.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls