Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Skabb hos nötkreatur

Skabb hos nötkreatur är vanligt i Sverige och orsakas främst av Chorioptes bovis. Skabb ger intensiv klåda och är ett djurvälfärdsproblem. Sarcoptes scabiei var bovis och Psoroptes ovis finns inte hos nötkreatur i Sverige.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Andra namn: Svansskabb

Förekomst

Chorioptes-skabb är vanligt hos svenska nötkreatur. Skabb är vanligast på köttdjur, men förekommer också i mjölkbesättningar. Skabb är också vanligast inomhus, vintertid. 

Klinisk bild

Vanligen ses hudförtjockning, håravfall och eksem vid svansrot och ner mot mjölkspegeln. Skabb ger intensiv klåda vilket oroar djuren och kan ge nedsatt mjölkproduktion samt öka risken för skador som spentramp. Symtomlösa smittbärare förekommer.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Chorioptes bovis

Infektionsport:

Hud

Spridning i djuret:

Finns lokalt på/i djurens hud

Smittvägar:

Direkt via andra djur, indirekt via till exempel ryktdon.

Överlevnad:

Skabbdjuren lever hela sitt liv på värddjuret och kan endast överleva i stallmiljön en kortare tid.

Diagnostik

Klinisk bild.

Skrapprov.

Behandling och profylax

Skabb behandlas med läkemedel verksamma mot skabbkvalstren.

Det är svårt att förebygga skabb. I fria besättningar ska livdjursinköp undvikas och om djur köps in ska de hållas i karantän första tiden. Djur med nedsatt immunförsvar är mer mottagliga för skabb än andra. En viktig del är därför att stärka djurens motståndskraft generellt med bra foder, rena djur och stressfri miljö. Det är ett allmänt råd för de flesta sjukdomar, men särskilt viktigt att beakta vid just skabbangrepp. Undvik överbeläggning: Många djur på liten yta gör att skabbdjuren trivs. Klippning och regelbunden rykt (speciellt bakben och juverspegel) kan verka förebyggande. Desinficera smittade ryktdon med mera för att undvika smittspridning. Friska klövar gör att djuren kan ägna sig mer åt "egenvård", vilket ytterligare underlättas genom rätt uppbindning.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls