Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Miljöövervakning av tumlare

Tumlaren (Phocoena phocoena) är den enda arten bland valarna som regelbundet förekommer i svenska vatten. På 1950-talet var tumlaren fortfarande en vanlig syn längs västkusten och vattnen i södra Östersjön men antalet djur har minskat och numera är arten starkt hotad i Östersjön. (Källa: Naturvårdsverket) Tumlare kan påverkas negativt av vissa miljögifter, men kunskaperna om detta är fortfarande otillräckliga. Det har rapporterats om höga halter av PCB och DDT i nivå med vad man funnit i gråsäl med skador relaterade till miljögifterna. (Källa: Naturhistoriska riksmuseet)

Tumlare som hittas i naturen fryses in för att undersökas senare. De upphittade tumlarna samlas nedfrysta, och obduceras en till två gånger per år vid SVA i samarbete med Naturhistoriska Riksmuseet, NRM. 

SVA:s patologer obducerar tumlare för att fastställa dödsorsak samt sjukdomstillstånd och NRM tar prover på olika organ för studier av framför allt miljögifter, födovanor, hälsostatus och genetik. Prover av späck, muskel, lever, njure, med flera organ sparas i NRM:s miljöprovbank, där de förvaras i fryst tillstånd för nutida och framtida forskning kring tumlare.

SVA samarbetar med NRM, vad gäller obduktioner och patologiska undersökningar för de vilda djurarter som NRM fokuserar på i sitt miljögiftsarbete, bland annat tumlare, sälar och uttrar.

SVA obducerar övriga statens vilt som hittats döda eller avlivats av någon anledning, bland annat örnar och stora rovdjur. Samarbetet är ett bra kunskapsutbyte mellan biologer och patologer.

Naturvårdsverket finansierar ett flertal undersökningar för både SVA och Naturhistoriska riksmuseet.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls