Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Gapmask hos vilda fåglar

    Andra sjukdomsnamn: Syngamus trachea

    vilda fåglar

    Gapmask (Syngamus trachea) lever i fåglarnas luftstrupar där de är fästade vi slemhinnan. Vid kraftig infektion kan andningsbesvär uppkomma. Förekommer i Sverige upp till södra Norrland.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Sjukdomsinformation

    Orsak: Parasiten Syngamus trachea.
    Arter: Hönsfåglar, tättingar, duvor med flera.
    Spridning: Direkt via ägg med larver eller via gapmaskinfekterade maskar, sniglar eller insekter.
    Utbredning: Hela världen. I Sverige upp till södra norrland.
    Årstidsförekomst: Sommarhalvåret.

    Gapmask skator
    Gapmask förekommer hos många fågelarter. Foto: SVA

    Gapmask, Syngamus trachea, är en rundmask (nematod) som förekommer hos många olika fågelarter. Vuxna maskar lever i fåglarnas luftrör, framför allt i luftstrupen, där de sitter fästade i slemhinnan. De kan därmed hindra den inandade luften från att fritt strömma förbi, och fåglarna gapar ofta för att lättare få luft. Därav parasitens namn.

    Den vuxna gapmaskhonan och -hanen sitter ihop och är tillsammans fasthakade i slemhinnan. Honan, som är större än hanen, suger blod från slemhinnan och är därför röd till färgen. Äggen läggs i luftstrupen, hostas upp av fågeln, sväljs ner och kommer sedan ut med avföringen. Inuti äggen utvecklas efter en till två veckor larver, varefter infektion av huvudvärd (fågel) kan ske på två sätt. Antingen äts äggen direkt av fågeln, eller så sker infektionen via en mellanvärd. Dessa mellanvärdar kan vara maskar (till exempel daggmaskar), sniglar eller insekter. De infekterade mellanvärdarna äts i sin tur upp fågeln, som därmed infekteras. I mellanvärdarna kan parasiten leva i flera år.

    Gapmask vild fågel
    Gapmask. Foto: SVA

    Gapmask förekommer i Sverige upp till södra Norrland. Känsligheten för sjukdomen varierar. Unga individer är känsligare än gamla, och känsligheten varierar även mellan olika fågelarter. Exempelvis rapporteras rapphöns vara känsligare än fasan, och även skogshöns är relativt känsliga. Angrepp av gapmask kan också ses hos tättingar, framför allt kråkfåglar. Gapmask är i det vilda inget stort sjukdomsproblem, men kan vara det i uppfödningar. 

    Om man tar hand om en fågel bör man inte utfodra den med daggmask eftersom fågeln då kan smittas med gapmask. 

    Sidan granskades senast : 2023-10-02