Hjärnhinnemask hos hjortdjur
Andra sjukdomsnamn: Elaphostrongylus
Hjärnhinnemask av arten Elaphostrongylus finns utbrett i populationerna av flera hjortdjursarter, men orsakar sjukdom endast i vissa fall. När parasiten finns i ryggmärgshinnorna och orsakar inflammation så kan djuren få rörelsestörningar och bli svaga eller vingliga i benen.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Sjukdomsinformation
Elaphostrongylus är en rundmask och tillhör samma släkte som flera olika arter av lungmaskar. Olika arter av hjärnhinnemask har påvisats hos olika arter av hjortdjur (bland annat älg, kronhjort, rådjur och ren).
Hjärnhinnemasken har en tvådelad livscykel, varav den ena fasen är i en huvudvärd (älg/hjortdjur) och den andra i en mellanvärd (snäcka/snigel). Parasitlarverna kommer ut från älgen med avföringen. Därefter infekteras en snäcka/snigel när den kryper över avföringen. I snäckan utvecklas parasiten vidare och kan i denna "mellanvärd" leva upp till två år.
Älgen infekteras när den med födan får i sig en infekterad mellanvärd.
I älgen vandrar hjärnhinnemasken ut i kroppen och söker sig oftast till hinnorna mellan musklerna eller till hinnorna i ryggmärgskanalen eller hjärnan (CNS). Under tiden har masken utvecklats till vuxen och parning och äggläggning sker. Äggen eller larver transporteras med blodet till lungorna, varefter de hostas upp, sväljs ner och kommer sedemera ut med avföringen.
Maskarna, som kan bli upp till 6 centimeter långa, är ofta svåra att upptäcka för den oinvigde. I normala fall orsakar inte larverna eller de vuxna maskarna någon större skada i de vävnader de finns. Detta beroende på att parasiten är anpassad till sitt värddjur på ett sådant sätt att värddjuret inte uppfattar parasiten som något främmande i kroppen. Parasiten har ett ytskikt som kroppen accepterar.
Om parasiten däremot dör av någon anledning, eller ägg läggs ute i vävnaden reagerar kroppens försvar och en inflammatorisk reaktion uppstår. Sker detta exempelvis i ryggmärgskanalen leder den inflammatoriska reaktionen till att ryggmärgen påverkas med åtföljande störning för värddjuret. I vissa fall magrar djuren bara av, i andra fall har observerats grava rörelsestörningar.
Elaphostrongylus rapporteras kunna orsaka problem inom rennäringen med hög dödlighet vissa år bland renkalvarna. Likaså finns den rapporterad som ett problem i kronhjortsuppfödningar på Nya Zeeland. Vilken betydelse hjärnhinnemask har för den svenska älgstammen är svår att uttala sig om. Otvivelaktigt kan parasiten orsaka hög dödlighet bland älgkalvar vissa år, men vad detta har för betydelse för populationen som helhet är annu så länge outforskat.
Studier som gjorts i Sverige och Norge visar att ungefär 30 procent av älgarna är infekterade med denna parasit. Denna parasit är, liksom de flesta andra parasiter, kräsen i sitt val av värddjur och infekterar bara hjortdjur eller nära släktingar. Det föreligger följaktligen ingen fara för att människor eller hundar skall infekteras av denna parasit från älgköttet.