Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Pseudotuberkulos hos vilda djur

Pseudotuberkulos orsakas av bakterien Yersinia pseudotuberculosis. Bland de vilda djuren drabbas vanligen harar, gnagare, hjortdjur och fåglar. Förekommer huvudsakligen i Skandinaviens södra delar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Orsak: Bakterien Yersinia pseudotuberculosis.
Arter: Harar, gnagare, hjortdjur och fåglar.
Spridning: Via förorenat foder eller vatten.
Utbredning: Huvudsakligen i Skandinaviens södra delar.
Årstidsförekomst: Framför allt oktober – maj.

Pseudotuberkulos, eller pseudo-tb, är en sjukdom som hos harar ofta leder till döden. Trots namnet har sjukdomen ingenting med tuberkulos att göra. Namnet syftar till de variga bölder, liknande de som ses vid klassisk tuberkulos, som uppkommer i inre organ.

I Skandinavien ses sjukdomen fram för allt hos harar och gnagare, men många andra arter kan drabbas, inklusive människa. I djurparker och viltuppfödningar kan sjukdomen bita sig fast och bli ett allvarligt problem, då den är svårbehandlad.

Hararna smittas vanligen genom infekterat foder eller vatten. En inflammation uppkommer först i tarmens slemhinna. Bakterierna sprider sig sedan vidare i kroppen och vid dödsfall kan man finna infektionshärdar i lever, mjälte, lymfknutor och njurar. Sjukdomen får ofta ett kroniskt förlopp och huvuddelen av de harar som obducerats på SVA har varit i dålig kondition eller helt utmärglade. 

I Sverige förekommer sjukdomen framför allt i landets södra delar. Sjukdomsfallen ses främst under årets kalla period och antalet fall varierar kraftigt från år till år. Vissa år är sjukdomen mycket vanlig och en av de vanligaste dödsorsakerna hos de harar som obduceras på SVA.

Hos människa ger pseudotuberkulos upphov till diarréer, kräkningar och buksmärtor. Lyckligtvis är infektioner på människa relativt ovanliga.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls