Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Trichomonas hos grönfink

Trichomonas är en encellig parasit som skadar slemhinnan i svalget och krävan hos fåglar. Sedan 2005 har denna flagellat orsakat stor dödlighet hos framförallt grönfinkar i England och i de nordiska länderna.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Orsak: Parasiten Trichomonas gallinae
Arter: Grönfink, ibland bofink, domherre, siskor, fågelätande rovfåglar med flera.
Spridning: Direktkontakt, via infekterat foder.
Utbredning: Sverige, Norge, Finland. England.
Årstidsförekomst: Vanligen under sommarhalvåret.

Trichomonas hos grönfink. Foto: Pär Åhlund

Sedan sommaren 2008 har många rapporter inkommit från privatpersoner om iakttagelser av sjuka och döda grönfinkar runtom i Sverige, Norge och Finland. Sjuka fåglar har svårt att äta och dricka, de har ofta intorkade matrester på näbben och sitter uppburrade och apatiska kort innan de dör.

Trikomonas är en encellig flagellat som ses hos både djur och människor. Parasiten lever i fuktiga slemhinnor och orsakar hos fåglarna skador och sårigheter i munhålan, svalget och krävan (en utvidgning av matstrupen), vilket leder till att fågeln inte kan äta och dricka normalt. Drabbade fåglar tappar vikt och dör av svält, uttorkning eller av en sekundär allmäninfektion med bakterier.

Trikomonasinfektion är historiskt välkänt bland duvor och rovfåglar som äter sjuka duvor. Hos grönfinkar har sjukdomen noterats i England sedan år 2005, och därefter i de nordiska länderna sedan sommaren 2008. Sjukdomen finns även i USA, bland tättingar av andra arter. 

Parasiten sprids mellan finkarna vid fågelbord eller fågelbad och troligen från smittade vuxna fåglar som matar ungarna. Sjuka fåglar har svårt att svälja och tappar frön med parasiter på, som andra fåglar sedan äter upp, eller så smittas fågelbadvattnet när de försöker dricka.

Det bästa sättet att minska spridningen av smittan är att under några veckor sluta utfodra fåglarna och tömma fågelbaden så att flockar av fåglar inte samlas på en liten yta.

Trikomonasparasiter från finkarna smittar inte däggdjur eller människor, men kan förmodligen smitta andra fåglar, inklusive tamfåglar och höns. God handhygien gäller alltid när man har hållit på med fågelautomater och fågelbad eller hanterat sjuka eller döda fåglar.

SVA är tacksam för rapporter via webben eller e-post vilt@sva.se, och för provmaterial från fåglar som kan tänkas ha varit sjuka eller har dött i denna sjukdom. För att kunna ställa en säker diagnos bör fåglarna helst inte ha varit döda längre än två dygn.
Kontakta alltid SVA innan material skickas in.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls