Ursprung och domesticering

Tamhöns hör till familjen fasanfåglar bland hönsfåglarna (familjen Phasianidae, Ordning Galliformes). De härstammar från den röda djungelhönan (Gallus gallus) som fortfarande lever vild i djungelområden i Indien och sydostasien.

De tidigaste arkeologiska fynden av domesticerade höns har daterats till cirka 3200 år före Kristus. Tamhöns introducerades till Europa för cirka 3000 år sedan och till Skandinavien under järnåldern cirka 100 år före Kristus. Rasavel med tamhöns bedrevs tidigt framförallt i Medelhavsländerna och i USA.

Hönsskötsel i Sverige

Fjäderfäskötseln har under århundraden haft stor betydelse i Skandinavien för människors försörjning. Omkring 1840 ökade intresset för fjäderfäavel i Sverige och organiserat avelsarbete och import av avelsdjur inleddes. 1885 hölls den första fjäderfäutställningen i Sverige.

Bild 1. Frigående värphöns inomhus. (Red-L-system). Foto: Bengt Ekberg/SVA

Vid sekelskiftet 1900 fanns i Sverige cirka 2,3 miljoner fjäderfän i små flockar (ofta fem till tio) som hölls frigående inomhus på vintern och utomhus sommartid.

Under 1900-talets första decennier ökade kraven på livsmedelsproduktion från hönsen vilket ledde till större hönsflockar och att djuren flyttades inomhus i högre grad. Importerna och aveln bedrevs mer organiserat.

Runt 1930 fanns 6,5 miljoner höns i cirka 500 000 flockar. På 1950-talet var antalet höns cirka 10 miljoner i 270 000 besättningar och äggproduktionen per höna var ungefär hälften av dagens.

De första burarna för värphöns introducerades i USA och Storbritannien och kom till Sverige på 1960-talet.

Specialiserad slaktkycklingproduktion startade på 1950-talet i USA och nådde Skandinavien några år senare.

Burhållning av värphöns, avelsselektion, förbättrade skötselrutiner, bättre foder, forskning och införande av vaccination ledde till ökad äggproduktion, snabbare tillväxt och att sjukdomar kunde kontrolleras mer effektivt.

Under de senare decennierna har både äggproduktionen och produktionen av slaktkyckling i Sverige helt baserats på import av specialiserade hybrider. Hönsburarna har ifrågasatts i norra Europa ur djurskyddshänseende under de senaste decennierna. I Sverige har värphönsnäringen ställt om till inredda burar och frigående hönshållning.

Värphöns

Idag finns i Sverige cirka fem miljoner värphöns. Över 98 procent av hönsen finns i besättningar med minst 200 höns och 92,6 procent av hönsen finns i besättningar med mer än 5000 höns (statistik från 2005).

Partihandelns nettoinvägning av ägg i procentandelar från perioden september till december 2005 visade följande fördelning mellan inhysningssystemen: ekologisk produktion 6,0 procent, frigående inomhus 57,2 procent, inredd bur 35,9 procent, oinredda burar 0,9 procent.

Flera olika värphönshybrider importeras till Sverige. Mor- och farföräldragenerationen (grandparents) respektive föräldragenerationen (parents) importeras. Unghönsen anländer från unghönsuppfödaren till äggproducenten vid cirka 16 veckors ålder och de slaktas i regel vid cirka 70 till 80 veckors ålder.

Bild 2. Slaktkycklingar. Foto Bengt Ekberg/SVA

Slaktkycklingar

Slaktkycklingar föds upp på ströbädd inomhus. Upp till 36 kg kyckling per kvadratmeter, eller maximalt 25 kycklingar får hållas i Sverige per kvadratmeter.

Mor- och farföräldrar (grandparents) importeras och uppförökas till föräldradjur (parents) och sedan slaktkyckligar i Sverige.

År 2005 slaktades drygt 73 miljoner slaktkycklingar i Sverige.

Hobbyhöns

Parallellt med den kommersiella produktionen har hobbyhållningen av höns fortsatt och intresset för hobbyfjäderfä har ökat de senaste decennierna.

 

Djuren hålls för till exempel rasavel, utställning, prydnad och sällskap.

Bild 3. Tupp av Hedemora-ras. Foto: D. Jansson SVA