Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Preliminära resultat från SVA:s kartläggning av gårdar spärrade för mjältbrand från 1916 och framåt

2011-12-07 av:
Statsepizootologen

Resultat

Genomgång av främst länskungörelser men även andra offentliga källor visar att från 1916 och till dags dato har cirka 3100 gårdar varit spärrade på grund av djur som dött i mjältbrand. Spärren varade i genomsnitt 10 dagar under vilken tid djuret grävdes ned och gården smittrenades. Fall av mjältbrand är ofta enstaka händelser, det vill säga en gård drabbas endast en gång, men det finns vissa län och områden med upprepade fall under en rad av år.
Det finns en osäkerhet kring var gårdar är geografiskt belägna då vissa gårdsnamn är vanligt förkommande i vissa socknar och det inte finns närmare detaljer om vilken gård der rör sig om. Därför kommer SVA:s projektredovisning att fokusera på i vilka områden som mjältbrand förkommit och där det då kan tänkas finnas mjältbrandsgravar. Några exakta platser kan inte redovisas eftersom det inte finns i materialet.
Det är viktigt att notera att bara för att en gård varit spärrad så säger det ingenting om var djuret grävts ner. Det kan ha varit på ett avlägset torrt ställe på gården, men även på en allmänning som kan ha använts av många gårdar med likande behov av att gräva ner djur. Alla historiska djurgravar är inte på grund av mjältbrand, det kan vara åsknedslag eller död av annan orsak som föranlett nedgrävning. I vissa fall under 1930 och 40-talen tog slakterier hand om destruktion av smittade djur och det finns således ingen grav.
 

Delredovisning

På grund av att SVA ålagts att lämna ut arbetsmaterial med gårdsnamn som tagits fram från historiska offentliga handlingar ges här en preliminär sammanställning av resultat för att belysa vår hantering av materialet. 
Nedan ges en sammanställning av antal gårdar som haft mjältbrand 1916 och framåt.
Efter 1957 då Kungliga Veterinärstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) förbjöd import av benmjöl sjönk antalet mjältbrandsfall kraftigt i hela landet. Antal gårdar per län:

Stockholms stad:          1
Stockholms län:             74
Västerbottens län:         117
Norrbottens län:             37
Uppsala län:                  105
Södermanlands län:    161
Östergötlands län:        204
Jönköpings län:            142
Kronobergs län:            66
Kalmar län:                    356
Gotland:                         111
Blekinge:                        76
Kristianstad:                 192
Malmöhus:                    540
Halland:                         147
Gbg Bohuslön:             38
Älvsborg:                        114
Skaraborg:                     240
Värmland:                      82
Örebro:                          155
Västmanland:               36
Kopparberg:                 28
Gävleborg:                    37
Västernorrland:            27
Jämtland:                     23

Arbete med att ta fram koordinater till gårdarna är ett tidsödande och svårt arbete som pågår. Här ges ett prov på de två länen där plottningen av gårdar är färdig. Utvärdering och analys är dock inte klara.

@ Lantmäteriet Gävle 2009. medgivande 2009/0830                                     Karta SVA

Kartorna kommer att ingå i SVA:s rapport som kommer så snart analyser, plottning och utvärdering är klart.

 

Bakgrund

Under mjältbrandsutbrotten i Halland 2008 och i Örebro 2011 har det varit av betydelse för utredningen att ha bakgrundsfakta om tidigare utbrott för att förstå vad som var smittkällan. Att ha historisk kunskap om områden i landet som varit drabbade är också viktig information i smittskyddsarbete och stöd vid misstanke om mjältbrand då djur dött utan synbar orsak. Det är även bra kunskap då marker planeras för naturbruk med betande djur eller vid större grävarbeten då det är viktigt att schaktmassor inte kommer i kontakt med gräsätande djur.
SVA har därför initierat en kartläggning av mjältbrandsgårdar ur historiska arkiv. Medel för arbetet har tilldelats från Kungliga Skogs och Lantbruksakademien, KSLA.
De flesta mjältbrandsgravar är helt ofarliga även om man gräver i dem. Smittsamma sporer kan bara finnas kvar i mjältbrandsgravarna idag om djuren grävdes ner utan att de regler som gällde för desinfektion följdes. Det fanns från 1800-talets slut bra instruktioner om hur nedgrävning och smittrening skulle gå till, men vi vet att råden inte alltid följdes. Idag kan främst gravar i fuktiga marker och där djuret inte brändes innehålla mjältbrandssporer som ännu är livskraftiga.
 

Marianne Elvander, Statsepizootolog, SVA

Taggar: