Frisläppande av odlad fisk ger risk för ökad sjukdom och dödlighet
En fiskodling utanför Lycksele har utsatts för sabotage. Totalt cirka 131 ton öring och regnbåge har släppts ut från 18 sönderskurna kassar. SVA bedömer att sabotaget kan leda till djurplågeri då det sannolikt ger upphov till ökad stress, sjuklighet och dödlighet hos frisläppt och vildlevande fisk. Den döda fisken påverkar miljön negativt i de aktuella vattendragen.
Att släppa odlad fisk fri kan orsaka både den frisläppta fisken och vild fisk som lever i det omgivande vattnet lidande genom ökad sjukdom och ökad dödlighet. Lokalt ger det sannolikt minskade vildfiskbestånd. De 131 ton fisk som frisläppts motsvarar 131 000 en-kilos individer, och innebär att 100 till 1 000 gånger fler fiskar än tidigare finns i området. De odlade fiskarna är inte vana en vild fisks tillvaro, som innebär att hitta föda och klara sig från rovdjur. Allt detta orsakar stress hos både den frisläppta och den vildlevande fisken.
– Fisk skiljer sig inte från människor när det gäller effekterna av stress, förklarar Anders Hellström, t f statsveterinär vid SVA.
– Stressen frisätter kortison som bland annat hämmar inflammatoriska reaktioner i kroppen, vilket tar bort de reaktioner som ska skydda individen från sjukdom. SVA:s experter bedömer därför att en stor del av fisken i det aktuella området, både tidigare odlad och vild, kan komma att bli angripen av bakterier och parasiter som finns i omgivningen. Dessa bakterier och parasiter har tidigare orsakat sjukdom bara hos ett fåtal fiskar, då merparten av fisken haft ett väl fungerande immunsystem. Nu finns mer än 131 000 stressade individer i vattenområdet som kan ha försämrad resistens mot sjukdomar.
Konsekvenser nedströms vattensystemet
SVA förutser också att utsläppet av odlad fisk får konsekvenser nedströms i vattensystemet. De sjuka fiskarna släpper ifrån sig en mängd bakterier, svamp och parasiter som följer med vattenflödet och påverkar vattenområden nedströms. Där kan de, beroende på mängden av infektiösa mikroorganismer, orsaka ytterligare sjukdom och död. De döda individerna löses upp och bildar ett organiskt material som när det bryts ned förbrukar mycket av det syre som finns i vattnet. Nedbrytningen innebär också att mycket kväve frisätts vilket ökar koncentrationen av ammoniumjoner som kan ha en direkt giftverkan på fisk. Sammantaget bidrar det ytterligare till risk för stress, sjukdom och död hos fisken.
– Hade ett sådant här frisläppande inträffat i ett vattenområde med vildlevande öring, kan vi förutse att den odlade fisken parar sig med den vilda, fortsätter Anders Hellström. Då blandas den lokala vilda fiskpopulationens egenskaper med den odlade fiskens.
Den odlade fiskens egenskaper har avlats fram för att gynna den i en odlingsmiljö. När den parar sig med vildlevande öring tappar den vilda fisken de egenskaper som varit en fördel för den i naturen. Den effekten kan aldrig göras ogjord. I Sverige är nästan samtliga öringpopulationer medtagna i det nationella bevarandeprogrammet just för att behålla deras specifika egenskaper.
Mer information
Anders Hellström, tf statsveterinär, tel 018-67 40 00