Till startsidan

Djurskydd och dopning

I Sverige är det Jordbruksverket som är den myndighet som på högsta nivå ansvarar för djurskyddet genom lagstiftning. Länsstyrelserna genom Länsveterinärerna ser till att lagar och föreskrifter efterlevs. Dopning (doping) är sådan behandling av tävlande djur som inte hör till ett gott djurskydd. Både tillförsel av vissa substanser och vissa fysikaliska behandlingar kan ha karenstider för träning och tävling.

SVA anlitas ofta för analyser, obduktioner och expertutlåtanden när det gäller dopning och andra djurskyddsärenden. På denna sida kan du hitta information om analyser av obducerade djur för att fastställa om de varit undernärda, och du kan läsa mer om hur dopningskontroll går till. SVA erbjuder även ett analyspaket för besiktning av häst, där förekomst av antiinflammatoriska substanser kontrolleras.

Djurskyddsärenden

Djur i gott näringstillstånd har väl försedda fettdepåer. Till de räknas subkutant fett på ryggen, runt tarmen, runt njure och fett i benmärgen.

Vid gott näringstillstånd är fetthalten i benmärg från vuxna djur cirka 80 procent och högre. Vid svält mobiliseras fettet i följande ordning, först underhudsfett, därefter fett runt tarmen, runt njure och sist benmärgsfettet. Sjunker fetthalten i benmärg så befinner sig djuret med stor sannolikhet i dåligt näringstillstånd.

Enbart en normal fetthalt i benmärg behöver däremot inte betyda att individen är i gott näringstillstånd.

Därför måste obduktionsfynden det vill säga förekomst av njur-, hjärt- och underhudsfett sammanvägas med det kemiska resultatet.