Vad säger lagstiftningen?
Infektion med Angiostrongylus vasorum skall anmälas redan vid misstanke till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Detta gäller alla smittsamma djursjukdomar, eller misstänkt smittsamma djursjukdomar, som normalt inte förekommer i landet och som inte finns i bilagan till Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga djursjukdomar (K4 5 §).
Förekomst
Infektion hos hund med A. vasorum förekommer i stora delar av världen. I Europa är infektionen endemisk i ett flertal områden. Smittan är som regel lokalt begränsad med en hög andel infekterade rävar och hundar i de områden smittan förekommer. Infektionen är inte ovanligt i områden i Danmark. I Sverige har infektion hos hund påvisats varav två rapporterade fall av konstaterad inhemsk smitta, från ön Sydkoster. På Sydkoster har smitta påvisats hos åtta rävar sedan år 2003 och i september 2009 har A. vasorum för första gången även påvisats hos en räv i Skåne.
Agens och smittvägar
Nematoden A. vasorum har som värddjur hunddjur (Canidae); i Norden räv och hund. Sniglar av olika arter är mellanvärdar. En infekterad hund eller räv avger larver med faeces. Sniglar attraheras till hundfaeces, parasiten utvecklas i snigeln till infektiöst stadium och hundar smittas genom att äta eller slicka på sniglar. Även grodor och paddor har visats kunna sprida smittan.
Zoonosaspekt
A. vasorum anses inte vara ett zoonotiskt agens.
Patogenes och kliniska symtom
Benämningen hjärtmask är egentligen missvisande, adulta A. vasorum lever i hundens lungartärer och ger där upphov till immunomedierade skador. Symtom hos infekterade hundar ses till följd av kroniska, progredierande pulmonära skador (som pulmonär arterit, interstitiell pneumoni och granulombildning), sekundär hjärtpåverkan (till följd av kronisk pulmonär hypertension) samt koagulationsrubbningar.
Vid kronisk infektion med A. vasorum kan symtom som avmagring och nedsatt allmäntillstånd ses. Respiratoriska symtom som hosta, progressiv dyspné och motionsintolerans är typiskt. Ett viktigt observandum är att en sekundär högersidig hjärtsvikt kan vara en bidragande orsak till symtombilden.
Symtom till följd av koagulationsrubbningar med påföljande blödning och koagelbildning i olika organ kan ses både med och utan samtidiga respiratoriska besvär. En blodprovsundersökning kan påvisa en anemi och trombocytopeni.
Mer sällsynt sker en aberrant migration, dvs. larver vandrar till organ där parasiten inte normalt förekommer, t.ex. i öga eller hjärna.
Sjukdomsutvecklingen kan hos en A. vasorum-infekterad hund vara långsamt progressiv med t.ex. hosta som det först uppträdande symtomet. En plötslig försämring i hundens tillstånd kan bero på bland annat allvarliga blödningar eller en högersidig hjärtsvikt.
Infekterade hundar kan dock också mycket plötsligt drabbas av allvarliga komplikationer, som anafylaktisk chock och/eller grav koagulationsrubbning med skador i olika organ (bland annat CNS) som följd, utan att ägaren kunnat uppfatta några andra föregående symtom.
Diagnos
- Röntgenundersökning
Vid en röntgenundersökning av thorax kan vanligen någon form av lungförändringar påvisas. I typiska fall ses bronchointerstitiella förändringar framförallt perifert i de dorsokaudala lungfälten, eventuellt tillsammans med tecken på en högersidig hjärtförstoring.
- Trachealsköljprov
Ett trachealsköljprov är som regel negativt hos infekterade hundar. I de fall en sådan undersökning utförts och misstänkt parasitmaterial trots allt ses i provmaterialet skickas detta lämpligen in för undersökning.
- Träckprov
För påvisande av parasitens larver tas annars träckprov insamlade under tre dagar. Prov förvaras svalt tills alla tre proven är tagna. Totalt minst 0,5 dl träck, lämpligen förpackat i plastpåsar, skickas till laboratoriet. Specifik frågeställning krävs. En positiv träckprovsunderökning bekräftar att hunden är infekterad. Ett negativt provsvar bör tolkas med försiktighet, särskilt i de fall en tydlig misstanke om infektion föreligger, eftersom det på grund av intermittent utsöndring finns en risk att larver inte finns med i provmaterialet.
Behandling
Fenbendazol har använts med olika doseringar och längd på behandling, liksom milbemycin oxime och imidacloprid/moxidectin. Under behandlingsperioden är vila mycket viktigt. Ett samtidigt insättande av antiinflammatorisk behandling med kortikosteroider kan vara indicerat.
En infekterad hund kan också behöva understödjande behandling i olika grad. I vissa fall är intensivvård nödvändigt. Det föreligger också en risk för akut försämring av hundens tillstånd när behandling sätts in, dvs. i samband med att en stor mängd maskar avdödas. I en del fall påbörjas behandlingen därför inte polikliniskt utan hunden remitteras/skrivs in för stationärvårdsbehandling.
Prognosen är generellt sett god om möjlighet till fullgod behandling föreligger, även för hundar med blödningssymtom. Undantag finns, t.ex. när grava, irreversibla skador uppstått redan innan riktad behandling sätts in.
Mer information
På SVA: webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.