Förebyggande åtgärder

Avmaskning

Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, är en bandmask som kan bäras och därmed spridas av räv, hund och i sällsynta fall katt. Parasiten kan orsaka mycket allvarlig, svårbehandlad sjukdom hos människa. En levertransplantation kan vara nödvändig. Smitta sker via infekterade djurs avföring. Djuren själva visar inga symtom, och äggen är för små för att ses med blotta ögat. Det kan räcka med att klappa en infekterad hund för att få smitta (maskar som inte syns) på händerna. 

Bandmasken dödas av substansen prazikvantel, som ingår i vissa avmaskningsmedel.  Fråga din veterinär om vilka avmaskningsmedel som kan användas.

Skydda hunden mot fästingar

Ju längre söderut i Europa man kommer desto större är risken att den medförda hunden blir angripen av den bruna hundfästingen (Rhipicephalus sanguineus). Hundars hud och päls kan snabbt bli helt översållade av denna typ av fästing, man kan till och med se fästingarna sitta i stora klasar på huden.

Fästingarna hittas både i naturen och inomhus. De är vanligt förekommande i t.ex. kennelmiljö eller hittehundstallar. Fästingen överlever inte någon längre tid utomhus i vårt klimat, men trivs utmärkt inomhus i hushåll med hund. Om fästingen förs in i ett hem, en kennel eller motsvarande krävs ofta hjälp av saneringsfirma för att bli av med den ofta mycket stora mängd fästingar som snabbt spritt sig.

Den bruna hundfästingen sprider också flera allvarliga sjukdomar, som babesios, monocytär ehrlichios och hepatozoonos.

Din veterinär kan hjälpa dig att finna lämpligt förebyggande preparat för din hund. Behandlingen bör påbörjas innan utresan. Behandlingen kompletteras med kontinuerlig kontroll av hundens päls och hud under resan, så att eventuella fästingar snabbt kan plockas bort från hunden.

Skydda hunden mot myggburna infektioner

Leishmanios, en mycket allvarlig parasitsjukdom hos hund sprids med sandmyggor (fjärilsmyggor, sandflies). Infektion leder hos de allra flesta hundar till allvarlig, kronisk systemsjukdom som kräver upprepad, eller livslång behandling. Det finns ingen behandling som visats säkert bota hundar från leishmanios.

Leishmania-infekterade hundar behöver inte uppvisa symtom förrän lång tid (flera månader eller till och med flera år) efter det att de infekterats via ett myggbett. En rad olika symtom kan utvecklas, bland annat kraftiga, livshotande blödningar från nos, smärtsamma led- och muskelförändringar och symtom orsakade av lever- och njurskador. Ofta har hundarna också hudförändringar. Ögonsymtom, anemi ("blodbrist"), avmagring och förlust av muskelmassa är andra exempel på vanliga symtom.

Smittan är mycket vanligt förekommande i ett flertal områden i södra Europa. Det finns myggrepellerande preparat som har dokumenterad effekt mot sandmyggor, hör med din veterinär om vad som är lämpligt för din hund. Man kan dock inte räkna med att preparaten skyddar fullständigt mot myggangrepp. Under kvällar och nätter då myggorna är som mest aktiva bör hunden därför också skyddas mot myggangrepp med hjälp av myggnät, eller genom inomhusvistelse.

Hjärtmask (Dirofilaria immitis) sprids till hund med stickmyggor. Infektionen ses framförallt i södra Europa. I vissa regioner är risken för smitta till hund mycket stor. De vuxna maskarna bosätter sig i kärl i hundens lungor och orsakar allvarliga skador på lungor och hjärta. När masken väl är vuxen är det ofta svårt att bota den smittade hunden. Infektionen kan dock förebyggas med hjälp av mycket effektiva preparat som används regelbundet till hundar i länder där risk för smitta finns. Be din veterinär om hjälp med ordinering och recept.

Vaccination mot rabies

Rabies är en dödlig sjukdom hos både människor och djur. En infekterad hund utgör inte bara en omedelbar livsfara för både människor och djur, den kan introducera smittan i svensk natur så att smitta kvarstår och kan spridas över landet. Rabies finns inte i Sverige idag men förkommer i många andra länder i Europa.

Regler för in- och utförsel av hund finns på Jordbruksverkets webbplats. Blodprov kan utföras för att kontrollera att hundens immunförsvar har producerat skyddande antikroppar.

Vaccination mot leptospiros

Leptospiros är en allvarlig bakteriesjukdom som kan drabba både människor och djur. Hundar smittas typiskt via urin från infekterade hundar, gnagare och förorenade vattensamlingar. Hos hund ses feber och symtom till följd av njur- och/eller leverskador och blödningar. Hunden kan få kroniska, kvarstående besvär. En infekterad hund kan också sprida smitta via urinen i flera månader, även till människor.

Leptospiros hos hund är ovanligt i Sverige och hundar som inte skall resa till riskområden utomlands brukar inte vaccineras. Vacciner mot leptospiros ger inte ett fullständigt skydd mot infektion, men korrekt vaccinering ger hunden ett ökat skydd mot allvarliga sjukdomssymtom. I regioner där leptospiros är vanligt vaccineras hundar ofta två till tre gånger inför varje sommarsäsong då smittrisken från skog och mark anses störst, eftersom vaccinerna ger ganska kortvarig skyddande effekt.

Hundar som bara reser i Norden, och inte ska besöka miljöer där hundar från andra länder samlas, behöver normalt inte vaccineras mot leptospiros. För hundar som ska vistas vid vatten, i skog och mark, i hundrika miljöer eller i lantbruksmiljö i övriga Europa rekommenderas emellertid vaccination mot leptospiros.

Grundvaccinationen bör bestå av två vaccinationer med tre till fyra veckors intervall. Den andra vaccinationen ges en till tre månader före utresan. För hundar som reser mer sällan än en gång per år kan denna procedur upprepas inför varje resa.

Regelbundet resande hundar (dvs. hundar som reser utomlands en eller flera gånger per år) eller hundar som ska vistas utomlands i riskmiljöer länge bör hållas kontinuerligt vaccinerade mot leptospiros. Första revaccinationen ges inom sex månader från grundvaccinationen därefter revaccineras hunden med högst ett års intervall.

Om en hund skall vistas i riskmiljöer och det gått mer än ett halvår sedan de första två vaccinationerna (dvs. den planerade revaccinationen sex månader efter grundvaccinationen har missats) bör en extra revaccination övervägas eftersom antikropparna förefaller gå ner snabbare efter de två första vaccinationerna än efter de efterföljande boostervaccinationerna.

För hundar som regelbundet reser under en viss säsong bör vaccinationsprogrammet planeras så att revaccinationen utförs högst tre månader före utresan, dock senast enligt vad tillverkaren uppger är den tid det tar för vaccineringen att ge effekt.

I rapporten Vaccination av hund och katt i Sverige som utarbetats av SVS och SVA (pdf) finns ytterligare information om vaccination mot leptospiros (sidorna 54-56).

Övriga vaccinationer

Förutom eventuell vaccination mot leptospiros bör hundens vaccinationsskydd mot HCC HC, valpsjuka och parvovirusinfektion ses över.

Vaccination mot hundens parainfluensavirus, som kan orsaka kennelhosta, kan också vara aktuellt.