Till startsidan

Spolmask

Spolmask hos katt

Förekomst - smittvägar

Det finns två arter av spolmask, kattspolmasken Toxocara cati och spolmasken Toxascaris leonina. Mellan 5 och 15 procent av katterna uppskattas ha spolmask. Oftast påvisas kattspolmasken T. cati. Hos kattungar till utekatter är kattspolmasken vanligast. Hos kattungar efter katta som levt strikt inomhus förekommer inte spolmask. Spolmasken T. leonina är mindre vanligt förekommande och påvisas främst hos vuxna katter. Denna art kan också förekomma hos hund, och är även där mindre vanligt förekommande.

Hos honkatter som blir infekterade vandrar spolmasklarverna ut i kroppen där de lagras i en vilofas för att sedan aktiveras först när kattan föder ungar. Spolmasklarver kan också vandra i kroppen på många andra djur och lagras i vilofas.

Viktigaste smittväg till kattungarna är via mjölken de första dagarna efter födseln (galaktogen). Någon smitta till fostren som hos hund förekommer inte. För vuxna katter är smittvägarna via hjälpvärdar med vilande spolmasklarver som exempelvis små gnagare (parateniska värdar) viktig samt att katten kan slicka i sig maskägg med färdigutvecklad larv (per oral). Spolmasklarverna vandrar sedan i kroppen genom levern till lunga för att hostas upp, sväljas ned i mage-tarm och växa ut till vuxen mask. Hos en katta vandrar larverna ut i kroppen för att senare vandra över till kattungarna via modersmjölken.

Klinik

Tecken på spolmaskinfektion, såsom dålig tillväxt, dålig pälskvalitet, bukighet och symtom från gastrointestinalkanalen, kan ses vid infektioner hos unga djur. Vid kraftiga infektioner kan risk finnas för tarmperforation.

Diagnostik

Ägg av spolmask kan påvisas i träckprov. Vuxna spolmaskar påvisas ibland i avföringen. Det händer också att maskar kräks upp. De är då 2-5 cm långa, 1-2 mm grova, runda, gulvit-brunröda maskar. Enstaka maskar liksom larver kan inte påvisas då dessa inte avger ägg. Kull med kattungar som ej avmaskats bör undersökas avseende förekomst av ägg från spolmask under sin fjärde levnadsvecka.

Behandling

Någon regelbunden avmaskning av flertalet vuxna katter mot spolmask är inte påkallad då flertalet av dessa inte har någon inälvsmask. Strikta innekatter blir inte infekterade. 

Kattungar kan behandlas före sin 21:a levnadsdag då maskarna når adult, äggproducerande utvecklingsstadium. Kattan bör då undersökas på förekomst av maskägg strax före beräknad valpning eller avmaskas vid samma tidpunkt.  

Ett flertal substanser är registrerade för behandling av spolmask, (se Fass om djurläkemedel). Kattungar avmaskas lämpligen med bensimidazoler var fjärde vecka från sin andra till och med sin 12:e levnadsvecka eller med pyrantelpamoat var annan vecka under samma period. En avmaskningskur med bensimidazoler måste omfatta tre dagar i följd för att fullgod effekt skall erhållas.

Smittade kattungar bör avmaskas inte bara för sin egen hälsas skull utan även för att bryta smittcykeln så att kattan inte blir infekterad igen ty äggen kan överleva mycket lång tid i miljön. Avmaskning bör också göras med hänsyn till att spolmask kan smitta till människa (en zoonos som kan orsaka visceral larva migrans och oculär toxocaros). På barns lekplatser framförallt sandlådor bör dessa skyddas för kattfekalier till exempel övertäckas med presenning.