Till startsidan

Spolmask

Spolmask är en vanlig parasit hos utekatter. Beroende på hur stor maskbördan är kan kattungar uppvisa symtom från magtarm-kanalen.

Spolmask hos katt

Förekomst - smittvägar

Det finns två arter av spolmask, kattspolmasken Toxocara cati och spolmasken Toxascaris leonina. Mellan 5 och 15 procent av katterna uppskattas ha spolmask. Oftast påvisas kattspolmasken T. cati. Spolmasken T. leonina är mindre vanligt förekommande och påvisas främst hos vuxna katter. Hos kattungar efter katta som levt strikt inomhus förekommer inte spolmask.

Hos honkatter som blir infekterade vandrar spolmasklarverna ut i kroppen där de lagras i en vilofas för att sedan aktiveras först när kattan föder ungar. Ungarna smittas då via mjölken de första dagarna efter födseln (galaktogen). Någon smitta till fostren som hos hund förekommer inte. För vuxna katter är smittvägarna via smågnagare (så kallade parateniska värdar) med vilande spolmasklarver i vävnaderna. Dessutom kan katter få i sig maskägg med färdigutvecklad larv via munnen (per oralt). Spolmasklarverna vandrar sedan i kroppen genom levern till lunga för att hostas upp, sväljas ned i mage-tarm och växa ut till vuxen mask. Hos katt-honor vandrar larverna ut i kroppen för att senare vandra över till kattungarna via mjölken.

Klinik

Tecken på spolmaskinfektion, såsom dålig tillväxt, dålig pälskvalitet, bukighet och symtom från magtarm-kanalen kan ses vid infektioner hos unga djur. Vid kraftiga infektioner kan risk finnas för tarmperforation och dödsfall.

Diagnostik

Ägg av spolmask kan påvisas i träckprov. Vuxna spolmaskar ses ibland i avföringen. Det händer också att katten kräks upp maskar. De är då två till fem cm långa, några mm grova, runda och gulvit-brunröda till färgen. Enstaka maskar liksom larver kan inte påvisas då dessa inte avger ägg. Kull med kattungar som ej avmaskats bör undersökas avseende förekomst av ägg från spolmask under sin fjärde levnadsvecka.

Behandling

Någon regelbunden avmaskning av flertalet vuxna katter mot spolmask är inte påkallad då flertalet av dessa inte har någon inälvsmask. Strikta innekatter blir inte infekterade.

Kattungar kan behandlas första gången när de är fyra till sex veckor gamla. Kattan bör undersökas på förekomst av maskägg strax före beräknad förlossning eller avmaskas vid samma tidpunkt.

Ett flertal substanser är registrerade för behandling av spolmask, Kattungar avmaskas antingen med bensimidazoler var fjärde vecka eller med pyrantelpamoat var annan vecka till och med leverans. Vuxna katter avmaskas bara efter påvisad infektion. Flubendazol, pyrantel, milbemycinoxim, moxidektin och selamektin är godkända (se Fass om djurläkemedel). Katter som lever strikt inomhus smittas inte med spolmask.

Smittade kattungar bör avmaskas inte bara för sin egen hälsas skull utan även för att bryta smittcykeln så att kattan inte blir infekterad igen eftersom äggen kan överleva mycket lång tid i miljön. Avmaskning bör också göras med hänsyn till att spolmask kan smitta till människa (en zoonos som kan orsaka visceral larva migrans och oculär toxocaros). På barns lekplatser framförallt sandlådor bör dessa skyddas för kattfekalier till exempel övertäckas med presenning.