Harpest (Tularemi) som zoonos

Harar, lämlar och andra gnagare drabbas hårdast av harpest. Foto: Torsten Mörner.

Harpest är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av bakterien Francisella tularensis och kallas även för tularemi. Tularemi förekommer i de flesta länder på hela norra halvklotet, men inte söder om ekvatorn. I Sverige ses sjukdomen i Norrland och Svealand men det förefaller vara en spridning söderut.

Ett mycket stort antal djurarter kan infekteras med harpestbakterien, bland annat däggdjur, fåglar, amfibier, insekter, fästingar och encelliga djur. Infektioner i Sverige ses främst hos harar, gnagare och människor. Enstaka fall finns observerade hos andra djurslag.

Människor smittas i Sverige framför allt via myggor eller genom direkt kontakt med sjuka eller döda djur och vid inandning av till exempel smittförande damm. Antalet fall varierar mycket från år till år.

Förekomst i Sverige

Tularemi är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Antalet anmälda tularemifall varierar mycket från år till år. De allra flesta rapporterade har insjuknat i Sverige. Mellan 2000 och 2011 varierade antalet inhemska fall från 24 till 698.
Tularemi är även anmälningspliktigt på djur. Årligen rapporteras ett antal harar smittade med tularemi.

Fakta om harpest

Smittämne:

Bakterien Francisella tularensis.
Förekomst:

Europa, Amerika och Asien.

Symtom hos människor:

Sjukdomsbilden varierar beroende på smittsättet och virulensen av smittämnet. Vanligast i Sverige är att människor insjuknar med feber och frossa, huvudvärk och svullna lymfkörtlar.

Inkubationstid:

2–4 dygn (1–10).

Mottaglighet:

Smittan kan förekomma i angripna organ i över en månad och i fruset kött i mer än tre år.

Smittkälla:

Harar, gnagare och deras närmiljö samt myggor och fästingar.

Smittsätt:

Vanligtvis genom insektsbett eller beröring med självdöda eller smittade skjutna harar. Vid laboratoriearbete genom inandning av bakterier. Smittspridning via vatten och livsmedel är mindre vanlig.

Kontrollåtgärder:

Rapportering av inträffade fall hos djur. Försiktighet ska iakttas vid handhavande av harar och vid tillagning av livsmedel från djur som kan vara smittade. Noggrann rengöring av använda redskap. Skydd mot insektsbett under pågående utbrott.