Smittämne, förekomst och smittspridning

Kräftpest orsakas av en vattenlevande parasitsvamp, algsvampen Aphanomyces astaci, som under senare delen av 1800 talet spreds till Europa från USA med levande kräftor. Sjukdomen förekommer i hela Europa och Nordamerika.

Parasitsvampen förökar sig med sporer som sprids med vatten. När sporen träffar på en flodkräfta växer den genom skalet och angriper underliggande vävnader, vilket leder till kräftans död inom 1-2 veckor. Svampen anses vara strikt värdspecifik, varför den inte kan överleva utan närvaron av kräftor. Kadaver av kräftor som dött bör betraktas som infektiösa 1-3 veckor beroende på den omgivande temperaturen.

Av de i Sverige förekommande arterna av kräfta är flodkräftan extremt känslig för sjukdomen medan signalkräftan har en betydligt högre resistens. Detta innebär att signalkräftor kan bära på sjukdomen utan att dö eller uppvisa tydliga symtom. Sätts dessa ut i ett vatten med flodkräftor kan kräftpest lätt bryta ut och orsaka sjuklighet och dödlighet i hela flodkräftbeståndet. De kvarvarande signalkräftorna gör att sjukdomen blir bestående i vattenområdet.

Symtom

Signalkräfta

Signalkräftan uppvisar svarta (melaniniserade) områden i anslutning till svampangripna områden i skalet. Fläckarna försvinner i samband med skalömsningen men kan successivt återkomma.

Flodkräfta

Sjukdomen uppmärksammas oftast genom hög dödlighet i flodkräftbeståndet. Kräftorna uppvisar främst beteendeförändringar såsom:
-undviker ej ljus (rör sig under dagtid)
-minskad koordination (”styltgång”)
-balanssvårigheter

Behandling, profylax och restriktioner

Behandling saknas.

Diagnosen ställs för närvarande genom identifiering av svampen med ljusmikroskopiska metoder samt molekylärgenetiska metoder (PCR).

Infekterade vattenområden kan efter en tid återbesättas med flodkräfta under förutsättning att inte infekterade signalkräftor finns i området.

Lagstiftning - restriktioner

Enligt Artskyddsförordningen 1998:179 är det förbud att:

• Föra in levande sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae.
• Förvara och transportera levande sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller inte flod- eller signalkräftor som fångats eller odlats i Sverige.

Enligt Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2001:3)
Signalkräftor får ej sättas ut:

• På Öland, Gotland eller norr om Dalälven.
• I område med kräftpest eller i anslutning till sådant område.
• I område med flodkräftor som når in i Norge eller i anslutning till sådant område.
• Där arten inte förekommer i dag eller där tillstånd inte tidigare meddelats.

Flodkräftor får ej sättas ut:

• Till vattenområde där kräftpest förekommit under de senaste två åren.

Fiskeriverkets förordning 1994:1716 förbud att:

• Flytta redskap som använts vid kräftfiske från ett vatten till ett annat utan föregående desinficering.
• Förvara levande kräftor, kasta ut döda kräftor och kräftdelar eller rengöra och kasta emballage i vilket kräftor förvarats i annat vatten än det där de fångats.
• Enligt samma förordning kan Länsstyrelsen besluta att ett vattenområde skall anses kräftpestsmittat. Vilket kan innefatta förbud mot fångs, försäljning, transport av okokta kräftor samt användning av betesfisk från andra vatten. Inom ett sådant förbudsområde får i regel inte redskap och båtar transporteras till andra vatten inom området eller föras ut från det utan desinfektering.

Länsstyrelsen kan enligt fiskeförordningen besluta om skyddsområde för flodkräfta vilket innebär förbud att:

• Saluhålla, sälja,köpa eller transportera okokta kräftor som inte härrör från området.
• Använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den fångats.
• Utan föregående desinfektering använda fiskredskap,båtar, maskiner eller andra föremål som använts i vatten utanför området.
• Utplantera signalkräfta.