Förekomst i Sverige

I hobbyhönsflockar är luftvägsinfektioner ett ganska vanligt sjukdomsproblem i Sverige. Ofta är symtomen lindriga och fåglarna tillfrisknar  spontant. Luftvägsinfektion med mer allvarliga symtom och ibland förhöjd dödlighet förekommer dock emellanåt.

Smittämnen sprids lätt mellan hobbyflockarna vid kontakter, till exempel när fåglar säljs och köps. Vissa smittämnen kom kan drabba höns sprids även av vilda fåglar. Smittämnen kan finnas kvar under lång tid en flock genom att de sprids från äldre till yngre djur.

I Sverige är problem med luftvägsinfektioner i kommersiella hönsbesättningar mindre vanliga än i många andra länder. Genom god hygien och smittskyddsåtgärder, till exempel hygienbarriärer, sko- och klädbyte, kan man hindra att fåglarna infekteras av många smittämnen. Man försöker förhindra kontakt med vilda fåglar och gnagare, och man undviker att blanda fjäderfä av olika arter, ålder och ursprung med varandra. En annan viktig åtgärd är att förhindra vertikal smittspridning från avelshöns till avkomman via ägget.  Höns kan vid behov vaccineras mot vissa smittämnen.

Luftvägsinfektioner med luftburna smittämnen som smittar med vinden kan däremot vara svåra att förebygga effektivt. Ett sådant exempel är infektiöst bronkitvirus, IBV.

Bidragande faktorer

Utbrott av luftvägssjukdom hos höns inträffar ofta i följande situationer:

• om smittämnen som fåglarna inte tidigare har träffat på introduceras i flocken genom inköp av smittade fåglar eller andra kontakter

• om nya smittkänsliga fåglar köps in till en flock som redan bär på ett smittämne (de nyinköpta fåglarna insjuknar)

• om fåglarna är infekterade av flera smittämnen samtidigt

• om fåglarna blir nedsatta av annan sjukdom eller stressade.

Många olika smittämnen kan orsaka luftvägsinfektioner hos höns. Fåglar och däggdjur har ett naturligt skydd mot luftvägsinfektioner. Flimmerhår i luftvägarna transporterar upp slem, främmande partiklar och smittämen så att de inte kommer ner i lungor eller luftsäckarna. Bakteriedödande ämnen i slem och i slemhinnan, och immunförsvaret bekämpar de smittämnen som ändå lyckas nå slemhinnorna i luftvägarna.

För att ett smittämne ska få fäste och orsaka sjukdom krävs ofta en eller flera bidragande faktorer.

Felaktig temperatur banar lätt väg för luftvägsinfektioner, särskilt om unga fåglar utsätts för kyla. Kycklingar behöver ofta tillskottsvärme under den första tiden efter kläckningen, till exemepel under en värmelampa. Temperaturen kan sedan sänkas successivt.

Otillräcklig ventilation leder till hög luftfuktighet, mycket damm och hög ammoniakhalt i hönshuset. Fukt förlänger smittämnenas överlevnad. Damm består av små fjäder- och hudrester, foderpartiklar och träck som irriterar luftvägarna och lätt bär med sig smittämnen. Ammoniak förlamar flimmerhåren och försvagar på så sätt fågelns motståndskraft mot smittämnen.

Näringsbrist, till exempel av vitamin C, K, och E, zink och selen kan leda till försämrat immunförsvar.

Vissa smittämnen kan specifikt försämra fåglarnas motståndskraft mot smittämnen. De viktigaste smittämnena med denna påverkan hos höns är infektiöst bursitvirus (IBDV), kycklinganemivirus (CAV), och det virus som orsakar Mareks sjukdom (MDV). Dessa tre virus angriper celler som deltar i immunförsvaret (vita blodkroppar). Även mykotoxiner (svampgifter) kan ha liknande effekt. Vissa smittämnen stör dessutom i sig funktionen hos flimmerhåren.

Vaccination: Om man vaccinerar fåglar på ett felaktigt sätt med levande sprayvacciner, eller om fåglarna vid vaccinationen råkar vara infekterade med smittämen som orsakar luftvägsinfektion kan vaccinationen bidra till ökad sjuklighet. Detsamma gäller om fåglarna vaccineras i ett utrymme där luftkvalitén är undermålig.  

Sjukdomssymtom

Oavsett vilket eller vilka smittämnen som orsakat luftvägsinfektionen ger de ungefär samma symtom. Ett eller flera symtom nedan kan ses. Symtomen kan variera från milda till allvarliga.

• Näs- och/eller ögonflöde

• Svullet huvud

• Svullna eventuellt varfyllda bihålor (svullnad under ögat)

• Rosslande eller pipande andningsljud

• Andningssvårigheter (kippar efter luft, sträcker på halsen)

• Hosta

• Rester av slem eller blod runt näbben, i fjäderdräkten och ibland på inredningen

• Nedsatt allmäntillstånd (sitter still, uppburrad fjäderdräkt, slöhet)

• Ibland sänkt äggproduktion och/eller missformade äggskal

• Avmagring

• Nedsatt tillväxt

• Ökad dödlighet

Mikroorganismer samverkar

Vid akut luftvägsinfektion kan ett enskilt eller flera olika smittämnen tillsammans orsaka sjukdomssymtom. Kombinationer av flera smittämnen ger som regel svårare sjukdom än ett smittämne i taget. Infektion med virus eller mykoplasmer leder lätt till en följdinfektion med bakterier eftersom dessa lätt fastnar på och kan angripa en redan skadad slemhinna.

Hur ställs diagnosen?

En utredning av ett utbrott av luftvägsinfektion i en kommersiell besättning startar i regel med obduktion och blodprovsundersökning. Enbart obduktion och mikroskopisk undersökning ger sällan svar på vilket eller vilka smittämne som är orsaken. Vid behov tas prover för parasitundersökning, bakterie-, mykoplasma- och/eller virusisolering. Ibland måste mer avancerade metoder användas, till exempel PCR-analys. I hobbybesättningar finns sällan ekonomiska förutsättningar för att utreda orsaken i ett enskilt fall. Därför nöjer man sig ofta med att utesluta sjukdomen ILT och Newcastlesjuka. 

Behandling

Virusorsakade luftvägsinfektioner kan inte behandlas. Bakterieorsakade infektioner och mykoplasmos, samt bakteriella följdinfektioner kan behandlas med antibiotika. Isolering av bakterien och resistensundersökning bör utföras så att man kan välja rätt läkemedel.