Monocytär ehrlichios hos hund
Monocytär ehrlichios sprids av fästingar som normalt inte lever i Sveriges natur men som kan föras in med hundar som vistats utomlands. De flesta hundar som infekteras med Ehrlichia canis uppvisar endast milda symtom, alternativt inga symtom alls. En del utvecklar dock allvarlig sjukdom.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Monocytär ehrlichios är, till skillnad från granulocytär anaplasmos (som tidigare kallades granulocytär ehrlichios), inte en inhemsk sjukdom. Infektionen ses hos hund i stora delar av världen och är vanligt förekommande hos hundar i områden i Sydeuropa där vektorn, den bruna hundfästingen (Rhipicephalus sanguineus), finns.
Monocytär ehrlichios hos katt finns beskrivet i utländsk litteratur men informationen är knapphändig. Antikroppar mot Ehrlichia spp. har påvisats hos katt i bland annat Europa och USA, men de kliniska symtom som rapporterats har varit varierande. Antikroppar påvisa liksom hos hund även hos symtomlösa katter.
Agens och smittvägar
Monocytär ehrlichios (canine monocytic ehrlichiosis) orsakas av Ehrlichia canis, en rickettsie. Hundar infekteras vanligen genom bett från infekterad brun hundfästing, Rhipicephalus sanguineus (Kennelfästing). Smitta via fästingen Dermacentor variabilis har också påvisats i studie från andra länder. Dessa fästingar förekommer normalt i vårt land och det är därför som regel hundar som vistats i ett land där fästingen och infektionen förekommer naturligt som smittas. Ett undantag är smitta från fästingar som följt med en hund in i Sverige. Den bruna hundfästingen kan under gynnsamma förhållanden tillfälligt etablera sig utomhus i Sverige. Inomhus kan den överleva i flera månader utan hundar att suga blod från hundar, och den kan föröka sig mycket snabbt.
Zoonosaspekt
Människor kan infekteras med olika Ehrlichia spp. via fästingbett. E. canis anses dock infektera företrädelsevis hundar, till skillnad från granulocytär anaplasmos som smittar människor via fästingar i svensk natur.
Patogenes och kliniska symtom
Hos många hundar leder infektion med E. canis aldrig till sjukdom. Hos symtomatiska hundar kan tre faser av monocytär ehrlichios ses. Efter en inkubationstid på en till tre veckor följer först en akut fas. Hundar som tillfrisknar från denna fas – spontant eller tack vare en insatt behandling – kan antingen göra sig av med infektionen helt, eller bära på en kvarstående, symtomlös infektion under en subklinisk fas. Denna andra fas kan vara i månader, eller till och med i flera år. Återigen lyckas några hundar göra sig av med infektionen. Hos andra övergår den dock i kronisk fas. I kronisk fas föreligger ofta grav pancytopeni och prognosen är ofta pessima.
Hos en E. canis-infekterad hund som tas in i Sverige behöver alltså aldrig några symtom uppkomma. I de fall symtom utvecklas sker detta antingen en kort tid efter importen och/eller först efter en längre tid – upp till flera år efteråt.
Symtombilden vid klinisk monocytär ehrlichios varierar, men typiska symtom inkluderar:
- Feber
- Trötthet, anorexi och eventuellt en viktförlust
- Seröst till purulent näs- och/eller ögonflöde
- Lymfadenopati och splenomegali
- Symtom till följd av ökad blödningstendens, till exempel petekier och eckymoser i slemhinnor, nosblödningar.
Det är inte ovanligt att en uveit utvecklas. Hos en del hundar ses neurologiska symtom orsakade av meningoencephalit, till exempel kramper, stupor och koma.
Som regel föreligger en trombocytopeni. Andra vanliga förändringar i blodbilden inkluderar olika grader av anemi och leukopeni. I kronisk fas kan en benmärgshypoplasi leda till grav pancytopeni.
Diagnos
Det är inte ovanligt att hundar med monocytär ehrlichios också bär på andra infektiösa agens, till exempel Babesia canis. Provtagning för flera olika agens kan alltså vara indicerat.
- PCR-undersökning
PCR- undersökning av blodprov (det vill säga påvisande av agens arvsmassa) är den metod som har absolut högst sensitivitet. Metoden är också mycket specifik. Hos E. canis-infekterade hundar som befinner sig i subklinisk fas är dock bakteremin som regel mycket låggradig. Ett negativt provresultat kan därför inte alltid tolkas som att en subklinisk infektion säkert är utesluten, trots undersökningsmetodens höga sensitivitet.
Provmaterial: EDTA-blod. Glöm inte ange specifik frågeställning, monocytär erhlichios!
- Cytologisk undersökning
Cytologisk undersökning av blodutstryk kan påvisa inklusioner i monocyter i ett akut skede av infektionen. Metoden är inte lika sensitiv och specifik som en PCR-undersökning av blodprovet. Undersökningen kan dock vara av värde, särskilt i de fall hunden uppvisar typiska symtom och de förändringar som hittas i preparatet är tydliga. Negativa undersökningsresultat bör tolkas med försiktighet när klinisk misstanke föreligger.
- Serologisk undersökning
Serologisk undersökning för påvisande av specifika antikroppar kan användas som ett diagnostiskt hjälpmedel. I undersökningar från endemiska länder har de flesta serologiskt positiva hundar inte uppvisat några symtom; subklinisk infektion är mycket vanligt. I ett tidigt skede av infektionen (de första sju till 14 dagarna efter infektionstillfället) kan hunden vara serologiskt negativ. En tydlig titerstegring påvisade vid undersökning av ett parprov taget cirka två veckor senare talar för en akut infektion.
Provmaterial: Helblod utan tillsats eller serum. Glöm inte ange specifik frågeställning, monocytär ehrlihios.
Behandling
Doxycyklin kan användas som riktad behandling vid infektion med E. canis. Understödjande behandling behövs i varierande grad beroende på hundens status. Vid akut, okomplicerad monocytär ehrlichios ses ofta en snabb förbättring (inom ett par dygn) efter insättande av behandling. När grava sjukdomstillstånd redan utvecklats i samband med kronisk monocytär ehrlichios är prognosen som regel pessima.
Profylax
Förebyggande behandling mot fästingangrepp med veterinärmedicinska preparat i kombination med kontinuerlig kontroll av hundens päls och hud under vistelse i endemiska länder rekommenderas. Den bruna hundfästingen innebär i sig ofta stora problem för hund och ägare om den tas med inomhus. Fästingarna sprider också andra sjukdomar.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
På SVA:s webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.
Beställ SVA:s analys
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst och smitta
Monocytär ehrlichios orsakas av Ehrlichia canis, en bakterie som sprids av fästingarter som normalt inte lever i svensk natur. Det är därför som regel hundar som vistats i ett land där fästingen och infektionen förekommer naturligt som smittas. Ett undantag är smitta från fästingar som följt med en hund in i Sverige. Den bruna hundfästingen kan under gynnsamma förhållanden tillfälligt etablera sig utomhus i Sverige. Inomhus kan den överleva i flera månader utan hundar att suga blod från hundar, och den kan föröka sig mycket snabbt.
Den sjukdom som ses hos hund även i Sverige, och som ofta kallas för ehrlichios (korrekt namn är numera anaplasmos), orsakas av en annan bakterie och sprids med vår vanliga svenska fästing Ixodes ricinus.
Bakterien Ehrlichia canis räknas inte som en zoonos. Det innebär att det inte ska finnas risk för smitta mellan hund och människa eller att infekterade hundar orsaka sjukdom hos människor.
Symtom
De flesta hundar som infekteras med Ehrlichia canis uppvisar endast milda symtom, alternativt inga symtom alls.
Tre former av monocytär ehrlichios ses hos de hundar som insjuknar:
- Först ses en akut form som innebär att hunden utvecklar symtom inom en tre veckors period efter den blivit infekterad av en brun hundfästing. Denna akuta form går oftast mycket bra att behandla. De hundar som blir sjuka får oftast feber. Trötthet och en försämrad aptit är vanligt. Nosblödning, eller andra tecken på små blödningar, i form av röda fläckar i slemhinnorna i munnen är inte ovanligt. Med hjälp av ett blodprov kan man ofta se att hunden har onormalt lite röda blodkroppar (anemi).
- Trots att hundens symtom försvinner kan infektionen ligga kvar i kroppen under lång tid, till och med i flera år. En hund som bär på en sådan dold infektion utan att visa symtom har en så kallad subklinisk form av monocytär ehrlichios.
- Efter att ha burit på infektionen en kortare eller längre tid (ibland i flera månader eller till och med år) utvecklar en del hundar en kronisk form. Det innebär att de återigen visar symtom och att de oftast nu blir mycket allvarligt sjuka. Oftast går det inte att bota dessa hundar. Hundar kan också utveckla kronisk form utan att någon akut sjukdomsfas upptäckts.
Långt ifrån alla hundar utvecklar kronisk form, och prognosen är därför väldigt god för de allra flesta hundar som infekterats. De flesta blir aldrig sjuka, och de flesta som ändå blir sjuka får endast den akuta formen som är lätt att behandla.
Diagnos
Det finns andra sjukdomstillstånd hos hund som orsakar samma symtom som ses vid monocytär ehrlichios och för att få en säker diagnos tar man specifika prover.
I blodprov kan man leta efter bakterien (Ehrlichia canis) med hjälp av PCR-teknik, som gör att man kan hitta organismens arvsmassa. Man kan också göra blodutstryk och leta efter synliga förändringar i blodkroppar med hjälp av mikroskop.
En tredje form av blodprovsundersökning är så kallad serologisk undersökning, där man undersöker om hunden bildat antikroppar mot Ehrlichia canis. Ofta undersöker man två blodprover tagna med till exempel ett par veckors mellanrum, för att lättare kunna bedöma undersökningsresultaten.
Friska hundar behöver inte provtas, Om en frisk hund har antikroppar så visar det bara att den någon gång träffat på bakterien, och det är inte aktuellt med någon särskild behandling av en sådan hund.
Behandling
Det finns antibiotika som i de flesta fall har god effekt mot akut form av monocytär ehrlichios hos hund. När grava sjukdomstillstånd utvecklats i samband med kronisk monocytär ehrlichios är dock prognosen som regel mycket dålig.
Förebyggande behandling för resande hundar
Monocytär ehrlichios hos hund förebyggs genom att förhindra fästingangrepp. De fästingarter som sprider bakterien finns i till exempel Mellan- och Sydeuropa. Förebyggande behandling med veterinärmedicinska läkemedel som har dokumenterat god effekt mot fästingangrepp brukar rekommenderas till hundar som skall resa till länder där sådana fästingar finns. Särskilt den bruna hundfästingen (Kennelfästing) är också i sig besvärlig att få med sig hem och inomhus. Under resan bör också hundens päls och hud kontrolleras kontinuerligt så att eventuella fästingar snabbt kan plockas bort från hunden. Be din veterinär om hjälp med ordinering och recept.
Du kan läsa mer om andra förebyggande åtgärder mot olika infektionssjukdomar på sidan Att tänka på innan du reser med hund i Europa.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.