Giardia intestinalis (före detta G. lamblia, G. duodenalis)

Förekomst och smittvägar

Foto: Bengt Ekberg/SVA

Giardia är en vanligt förekommande encellig parasit som lever på tarmslemhinnan och hindrar tarmens normala funktion.

Cystor av Giardia avges med avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, är resistenta mot desinfektionsmedel och

SVA påvisar Giardia hos ca 25% av de hundar och katter som undersöks. Cirka 50% av nötkreatursbesättningar med kalvar är positiva avseende Giardia. Parasiten är vanligast hos unga djur.

Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Det är samma art som infekterar människa och andra däggdjur men en annan genotyp. Det finns flera olika genotyper av vilka vissa är vanligast hos människa och andra hos övriga djurslag (se nedan). Vanligast är att varje djurslag har sin genotyp men ibland kan det förekomma att smitta har skett till annat djurslag till exempel från människa till husdjur och vise versa.

Giardia är en zoonos.

A      l     homo, däggdjur

A      ll    vanligen homo,

B      lll   homo, däggdjur

B      lV   homo

C/D        hund

E            idisslare

F            katt

Symtom

Giardia kan påvisas hos både friska och sjuka djur. Symtom visar sig framför allt i form av intermittent diarré och viktminskning. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker.

Diagnos och behandling

Med en träckprovsundersökning kan cystor av Giardia påvisas.

Vid SVA diagnostiseras Giardia med hjälp av en immunofluorescens-teknik som ger en säker och snabb diagnos. För en genotypning används en PCR-teknik.

Terapeutika som används vid Giardia är Flagyl eller Axilur. Behandling bör följas upp med förnyad träckprovsundersökning cirka 14 dagar efter avslutad behandling. Emellanåt måste djuret behandlas upprepade gånger. I förebyggande syfte kan vaccination prövas i större hundgrupper som t.ex. draghundar.