Rävskabb-Sarcoptes hos katt
 |
|
Foto: Bengt Ekberg/SVA |
Sarcoptes scabiei är ett kvalster och tillhör, liksom fästingarna, spindeldjuren.
Skabbkvalstren är 0,2-0,45 mm långa och 0,2-0,35 mm breda. Med sin något tillplattade kropp och korta ben liknar de en sköldpadda. Kvalstret lever huvudsakligen i hudens översta cellskikt, väl gömt och skyddat mot yttervärlden. I huden gräver skabbkvalstret gångar i vilka honan lägger 3-4 ägg per dag under sin levnad, vilken är 2-4 veckor. Äggen kläcks efter några dagar till larver, som via två olika nymfstadier blir vuxna och könsmogna. Hela utvecklingen i huden tar omkring två veckor.
Sjukdomen kallas i Skandinavien ofta rävskabb, på grund av att sjukdomen spreds från vilda infekterade rödrävar till hundar med början från mitten av 1970-talet. Före det hade sjukdomen inte på mycket länge funnits här, varken bland rödrävar eller hundar.
Under senare år har vi uppmärksammat att också katter kan smittas av sarkopteskvalstret från räv och hund. Smittan hos katterna ger emellertid inte alltid upphov till tydliga skabbsymtom. Diagnos och behandling är samma som beskrivits för hund. Dock får Sebacil inte användas på katt, men Interceptor kan ges. SVA har utvecklat en blodprovsundersökning som påvisar antikroppar mot Sarcoptes scabiei, motsvarande det som finns för hund.
Den variant av Sarcoptes scabiei som infekterar rävar smittar visserligen människor men ger i allmänhet endast kortvariga besvär hos människan, s.k. skenskabb. Kvalstret kan inte fortleva och föröka sig på de värddjur som är främmande för dem. Dock har skabbkvalstret från räv framgångsrikt smittat flera andra vilda djur i Sverige. Varg, lo och mård är mottagliga för rävskabbsmittan. Sedan mitten på 1970-talet har ett relativt stort antal av dessa djur drabbats av skabb.