 |
|
Råttor och andra smågnagare kan utgöra reservoar för leptospirabakterier. Foto: Lennart Falk, Anticimex. |
Denna sjukdom orsakas av en grupp leptospirabakterier som förekommer hos flera olika djurarter. Vilka djurarter som bär bakterien varierar ofta mellan olika serovener (undertyper). Vilda smågnagare är vanliga bärare. Andra kan vara hund, nöt och gris.
Leptospiros hos människor uppträder ofta med lindriga, influensaliknande symtom men också som en allvarlig, livshotande sjukdom med blödningar och skador på lever och njurar. Husdjur som drabbas av leptospiros kan uppvisa en varierande sjukdomsbild. Hos till exempel nötkreatur ses i allvarliga fall feber, blod i urinen, gulsot, anemi, aborter och upphörd mjölkproduktion.
Råttor och andra smågnagare utgör ofta reservoar för bakterierna som då finns i njurarna och utsöndras med urinen. Denna kontaminerar sedan jord, grödor och vattendrag. Leptospirabakterierna är känsliga för yttre påverkan, men kan överleva länge i stillastående vatten eller fuktig jord med högt pH. Bakterien tränger in genom små sår i huden och genom slemhinnor.
Globalt tillhör leptospiros en av de vanligaste bakteriella zoonoserna, men i Sverige är sjukdomen numera mycket ovanlig, både hos husdjur och människor. Endast sporadiska fall hos utlandssmittade människor har diagnostiserats de senaste åren.
Leptospiros är anmälningspliktig både hos djur (alla djurslag) och hos människa.
Förekomst i Sverige
I Sverige är infektion med kliniska symtom ovanligt bland djur, men serologiska undersökningar visar att de utsätts för smitta, troligen på grund av kontakt med gnagarurin. Sedan den 1 juli 2004 är leptospiros anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Ett fåtal utlandssmittade personer har rapporterats.
Fakta om leptospiros
Smittämne:
Leptospirabakterier. Cirka 200 olika serovarer finns som kan orsaka sjukdom.
Förekomst:
Hela världen. Vanligast i tropiska och subtropiska områden. Fall på människor är förhållandevis ovanligt i områden med kallt klimat.
Symtom hos människor:
Feber, nackstelhet, huvudvärk och muskelvärk. Allvarliga fall kan ge blödningar, gulsot, njursvikt och i sällsynta fall leda till döden.
Inkubationstid:
1–2 veckor, kortare tid har rapporterats.
Mottaglighet:
Djur som utgör reservoar för smitta t.ex. råttor kan utsöndra leptospirabakterier med urinen i månader till år. Andra infekterade djur smittar under sjukdomsperioden.
Smittkälla:
Infekterade döda och levande djur.
Smittsätt:
Infekterad urin från djur som är kroniskt infekterade, oftast råttor och andra vilda smågnagare. Kontaminerat vatten, lera och annan fuktig mark.
Kontrollåtgärder:
Anmälningsplikt hos djur och blodprovskontroller. Vid import av djur gäller krav på blodprovstagning, antibiotikabehandling eller vaccination beroende på djurslag och vilket land djuret kommer från.