Karin Troell arbetar med så kallad enkelcellsgenomik i sina studier av kryptosporidier.
– Jag är ensam i världen om att använda den tekniken för att undersöka kryptosporidiers biologi. Med den kan jag studera infektioner av kryptosporidier och parasitens hela arvsmassa från enskilda celler för att från dess minsta beståndsdelar bättre förstå infektionen.
Prisad på SVA
Karin Troell fick pris 2017 vid SVA för en vetenskaplig artikel om sin forskningsmetod. Att nu få möjlighet att berätta om sitt arbete inför Bill & Melinda Gates Foundation innebär en stor möjlighet att söka stöd till forskningen.
– Det är otroligt kul att få vara en av de utvalda i kryptosporidiefältet som på det här sättet ges chansen att föra utvecklingen framåt, säger Karin Troell. Jag hoppas på att skapa nya samarbeten, att få träffa andra forskare som ser värdet i min metod och vill använda den. Jag sitter på en guldgruva här på SVA med tanke på alla de prover från olika tama och vilda djur vi får in här. Det, tillsammans med möjligheten till enkelcellsgenomik som finns här i Uppsala, ger oss unika möjligheter till spännande forskningsgenombrott.
Utbrott drabbade 40 000 personer
Kryptosporidier identifierades för första gången hos människa år 1976. Det första kända utbrottet rapporterades 1984. Det mest kända utbrottet i Sverige skedde 2010 - 2011 och drabbade totalt 40 000 personer med magsjuka i Östersunds och Skellefteå kommuner. Smittkälla då var det kommunala dricksvattnet. Skolbarn som träffar kalvar på kosläpp har också lett till sjukdomsfall efter att man klappat kalvarna och kanske slarvat med handhygienen.
– Forskningens mål är att vi bättre ska förstå hur smittspridning sker och hur vi kan begränsa den, säger Karin Troell som är delaktig i alla utredningar i Sverige som rör misstanke om smitta av kryptosporidier mellan djur och människa.
Mer information
Forskare Karin Troell, tel. 018-67 43 14, epost: karin.troell@sva.se
Fakta om kryptosporidier
Kryptosporidier är en så kallad protozo. Kryptosporidier måste ha en värd, människa eller djur, att föröka sig i. Ingen förökning sker fritt i miljön. Människa, nötboskap (särskilt kalvar), lamm och andra djur kan vara reservoarer. Smittämnet utsöndras i så kallad oocystform med avföringen. Smitta sker framför allt via fekalt förorenat vatten eller via födoämnen. Smitta från person till person genom direkt och/eller indirekt kontakt kan också förekomma. Infektionsdosen, det vill säga den minsta mängd av smittämnet som behövs för att få infektionen, är liten. Det finns i dag ingen särskild behandling om man smittats av parasiten.