Förlossningskomplikationer hos kanin

Allmänt om förlossningskomplikationer

Bakgrund

Kaninhonor har två äggstockar, två äggledare och två livmoderhorn som möts vid livmoderhalsen och löper här parallellt tills de öppnar sig i vaginan, vilken på kaniner är lång. Eftersom kaniner kan få många ungar är även livmoderhornen långa.

Antalet juver och spenar kan variera från 6 stycken upp till så mycket som 10-12. Antalet kan också vara udda, det vill säga spenarna förekommer inte alltid i jämna par.

Könsmognaden för kaniner kan variera beroende på ras och storlek. Små och medelstora raser blir mogna vid 3,5-5 månaders ålder och de riktigt stora raserna vid 5-8 månader. Vanligtvis mognar hondjuren lite tidigare än handjuren men även individuella variationer kan förekomma.

Kaninhonor har inte fasta löpperioder men de brukar brunsta var 4-6:e dag. Kaninhonan har så kallad inducerad ovulation, vilket innebär att ägglossning sker först när hanen parat sig med henne.

En honkanin är dräktig i genomsnitt 30-32 dagar. Mot slutet av dräktigheten bygger kaninhonan ett bo av hö, halm eller liknande strömaterial samt päls som hon ryckt loss från buken, runt höftpartiet och från under hakan. Honan tar i första hand pälsen runt spenarna så att det blir lättare för ungarna att hitta rätt när de ska dia.

En dräktighet kan diagnosticeras efter cirka 10 dagar vid en manuell undersökning av buken hos veterinären. Fosterblåsorna kan då kännas som olivstora små knölar. På röntgen ses ungarna som tidigast 12 dagar in i dräktigheten. Vanligtvis gör man inte dräktighetsundersökningar på kaninhonor eftersom man då utsätter dem för onödig stress som kan leda till absorption av foster eller andra komplikationerna. Foster kan absorberas ända upp till 20 dagar in i dräktigheten. Aborter är ovanligt på kaniner men skulle det ske, händer det mellan dag 20 och dag 24.

Förlossningen brukar ske i de tidiga morgontimmarna och den brukar vara ungefär en halvtimme. De mindre kaninraserna får i genomsnitt 4-5 ungar medan de stora raserna kan få 8-12 ungar.

Kaninungar föds små, nakna, blinda och hjälplösa. Honan vaktar och försvarar sitt bo men spenderar inte mycket tid med ungarna. Hon diar dem 1-2 gånger per dygn. Ungarna är helt beroende av modersmjölken i 10 dagar. Vid 14 dagars ålder börjar de äta fast föda. Vid tre veckors ålder gör ungarna små utflykter ur boet och avvänjningen påbörjas. Ungarna får inte skiljas från modern förrän tidigast vid 6 veckors ålder.

Dystoki

Orsak

Dystoki betyder förlossningskomplikation och rent konkret innebär det att kaninungarna inte föds när de ska. Orsakerna kan vara flera. De vanligaste är värksvaghet, få och stora foster, felläge eller andra typer av hinder i förlossningskanalen.

Om kaninen är äldre när hon ska föda sin första kull, i allmänt dåligt skick, stressad eller överviktig, är det riskfaktorer som kan bidra till förlossningsproblem.

Lyckligtvis är förlossningskomplikationer ovanligt på kaniner. Kaninhonor brukar klara sina förlossningar problemfritt.

Det är ovanligt men det händer att en kaninhona föder sina ungar i två omgångar med några timmars eller någon dags intervall.

Symtom

Eftersom en kaninhona normalt föder sina ungar på 30 minuter tidigt på morgonen, kan det vara svårt att veta om hon haft ett värkarbete som inte resulterat i att ungarna föds. Vet man vilken dag honan blev parad, bör man naturligtvis vara uppmärksam på när det är dags för förlossning. Går dräktigheten över 35 dagar avlider ungarna och de mumifieras eller förruttnar.

Om honan gått över tiden, om man sett ett pågående värkarbete som avtagit eller som pågår utan att några ungar föds, kan symtom vara blodiga eller variga flytningar.

Eftersom kaniner är duktiga på att dölja att de mår dåligt, kan det vara svårt att se på kaninhonas allmäntillstånd att något gått fel. Skulle man se trötthet, upphörd aptit, avstannad avföring eller andra påtagliga symptom, bör man söka veterinärhjälp akut.

Diagnos

Förutom det uppenbara att kaninen borde ha fött sina ungar och kanske har flytningar, tar man hjälp av undersökning av buken manuellt eller med hjälp av röntgen och ultraljud. Vill man se om ungarna fortfarande är vid liv, är ultraljud den bästa undersökningen.

Behandling

Behandlingen kan vara medicinsk eller kirurgisk. Om kaninen är vid gott allmäntillstånd och om det inte finns några hinder i förlossningsvägarna, kan man prova medicinsk behandling. Man ger då kalktillskott och värkförstärkande mediciner.

Om medicinsk behandling inte fungerar eller om veterinären bedömer att det inte är det bästa alternativet för kaninen, utför man ett kejsarsnitt. Man plockar då ut ungarna via ett kirurgiskt ingrepp.

Om ett foster fastnat på väg ut ur förlossningskanalen eller om man känner att ett foster ligger i felläge, kan man försöka dra ut fostret eller rätta till det manuellt. Efter det får man avgöra om det är bäst att ta ut de andra ungarna kirurgiskt eller om man vill prova medicinsk behandling.

Oavsett vilken behandling som gjorts, bör man överväga att låta kastrera en kaninhona som drabbats av förlossningskomplikation. Utför man ett kejsarsnitt kan kastrationen göras samtidigt men blir behandlingen medicinsk, bör man vänta till honan återhämtat sig och fött upp sina ungar.

Prognosen för att kaninen ska klara av ett kejsarsnitt eller annan behandling är god om hon kommer till veterinär i tid och är i hyfsat gott allmäntillstånd.

Förebyggande

En del orsaker till förlossningskomplikationer kan man som kaninägare inte påverka. Det man bör tänka på är att inte avla vidare på en kanin som redan haft problem, sköta och utfodra sin kaninhona korrekt, undvika stress och se till att hon inte blir överviktig.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall i februari 2021, veterinär på Mälaren Smådjursklinik