Rävens dvärgbandmask som zoonos

Förekomst

Rävens dvärgbandmask förekommer lokalt i stora delar av Europa, framförallt i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum. Inom EU är endast Finland, Malta, Irland och Storbritannien fortfarande fria från parasiten. I Sverige har den påvisats i Småland, Västra Götaland, Södermanland, Dalarna och Halland.

Smittämne

I parasitens livscykel ingår en huvudvärd, där den vuxna parasiten håller till i tarmen. Hos mellanvärden utvecklas äggen till larver, så kallad blåsmask. Huvudvärdar smittas genom att äta upp inälvorna från en smittad smågnagare (mellanvärd). Huvudvärdar smittas alltså inte genom att få i sig parasitägg. Huvudvärden blir inte sjuk. Huvudvärden kan bli fri från parasiten med hjälp av avmaskning med preparat som innehåller praziquantel. Ytterligare säkerhet uppnås om behandlingen upprepas inom några dagar. 

Den vuxna dvärgbandmasken lever i rävens (hundens) tarm och avger ägg som utsöndras i djurets avföring. Äggen smittar mellanvärden, som normalt utgörs av sorkar och smågnagare som äter rävspillning. I dem utvecklas äggen till en blåsmask som avger dotterblåsor vilka sprids till olika inre organ.

Parasitäggen är mycket motståndskraftiga. De tål betydligt lägre temperaturer än vad vanliga frysboxar håller (-20°C). Därmed kan de övervintra i markerna och fortfarande vara smittfarliga för smågnagare och människa under lång tid. Sommartid kan äggen torka ut och smittar då inte längre. Äggen dör vid kokning och inom en vecka vid nedfrysning till -80°C. I torr inomhusmiljö kan man räkna att ägg överlever någon eller ett par veckor.

Smittvägar

Hunden eller räven blir infekterad genom att äta smittade sorkar eller andra smågnagare. Se illustration nedan. Den vuxna bandmasken utvecklas i tarmen och ägg utsöndras efter ungefär en månad med avföringen. I ytterst sällsynta fall kan katt fungera som värddjur. Mellanvärd, i undantagsfall människa, smittas genom att få i sig mikroskopiskt små maskägg som kan finnas i miljön.

Symtom

Huvudvärden, t. ex. räv eller hund som bär de vuxna maskarna i tarmen uppvisar inga symtom. Hos mellanvärden som är gnagare utvecklas parasiten däremot som en växande svulst i levern vilket ger upphov till symtom och senare död. Människa kan i mycket sällsynta fall smittas med rävens dvärgbandmask och drabbas av motsvarande leverskador som gnagare. Parasiten kan också sprida sig i kroppen till andra organ. Smittade människor som insjuknar måste ofta genomgå levertransplantation och livslång behandling för att inte avlida av parasitinfektionen. Infektionen upptäcks vanligen först många år efter smittotillfället. Mer information om sjukdomen hos människa finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Diagnos

Hos en huvudvärd, som räv eller hund, undersöks avföring med PCR-teknik.

Ny övervakning pågår

Den senaste nationella övervakningen där prover samlades in och analyserades för rävens dvärgbandmask genomfördes 2012–2014. En ny övervakning för att få uppdaterad information om förekomst och utbredning av parasiten i Sverige påbörjades 2021 och beräknas pågå till 2024. Insända och analyserade prov inom ramen för denna övervakning läggs successivt ut på en karta.

Riktad övervakning av rävens dvärgbandmask har utförts under åren 2018 och 2020–2021 i några av de kommuner där positiva rävspillningar, rävar eller smågnagare hittats tidigare år. Positiva rävspillningar hittades i prover från Gnesta och Uddevalla kommuner, men inte i Finspång eller Katrineholms kommuner.

×

Ladda ned original

Illustration: Helena Johansson/SVA