Yellowhead disease hos räka
Yellowhead disease orsakas av yellow head virus genotyp 1 (YHV1). Namnet Yellowhead beror på att drabbade räkor får en blekgul färg på ryggskölden, vilket beror på att hepatopankreas förstoras och gulnar vid infektion. YHV1 förekommer vanligt i Sydostasien, moraliteter har också rapporterats från odlingar i Mexiko, och kan troligen infektera alla arter av jätteräkor.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
YHV1 förekommer vanligt i Sydostasien, moraliteter har också rapporterats från odlingar i Mexiko. YHV1 kan drabba en rad olika arter av jätteräkor, även om dödligheten verkar variera mellan arter.
Dödligheten i infekterade odlingar kan uppgå till 100 procent.
Genotyp 3 – 6 förekommer hos jätteräkor i Asien, Östafrika och Australien utan att kopplas samman med sjukdom. Genotyp 7 & 8 är relativt nyupptäckta och misstänks kunna ge sjukdom hos jätteräkor. Genotyp 2 orsakar GAV, eller gäl-associerad virussjukdom.
Symtom
Tecken på infektion är att räkorna ansamlas vid ytan på dammarnas kanter. Initialt äter räkorna mer än vanligt, sedan slutar de helt att äta. Gälarna missfärgas, och kan bli vita eller ljust gula till brunfärgade. Ryggskölden antar en blekgul färg och 2 – 4 dagar efter första symptom dör de. Räkyngel verkar inte vara känsliga för infektionen, medan juveniler är mycket känsliga och har upp till 100 procent dödlighet.
YHV1 kan ge likartade symptom som White spot syndrome virus (WSSV) och Taura syndrome virus (TSV), varför PCR-diagnostik är att rekommendera för att skilja sjukdomarna åt. Även ”Gill associated virus disease” (GAV, orsakat av YHV2), infektion med Hepatobacter penaei (NHP), liksom infektion med ”Decapod iridescent virus 1” (DIV1) kan ge likartade symptom och bör uteslutas med hjälp av molekylära metoder.
Etologi och patogenes
Infektionsagens:
Yellowhead virus 1, ett corona-likt RNA virus av genus Okavirus, familj Roniviridae, ordning Nidovirales. YHV1 är den enda genotyp av Yellowhead-virusgruppen som orsakar Yellowhead disease
Infektionsport:
Oralt och vertikalt.
Spridning i djuret:
Viruset sprids allmänt i räkan och infekterar lymfoida organ, blodkroppar, blodbildande vävnad, gälar, lucker bindväv, tarm, antennkörtel, könskörtlar och nerver.
Smittvägar:
YHV1 kan smitta horisontellt vid kannibalism av infekterade, döda räkor och genom förorenat vatten. Det finns inga kända vektorer. Vertikal överföring sker från båda föräldrarna, möjligen genom ytkontamination eller kontaminering av vävnad runt de befruktade äggen.
Överlevnad:
YHV1 är viabelt i upp till 72 timmar i havsvatten. Viruset kan inaktiveras vid 60 grader i 15 minuter. Annan desinfektion finns det endast lite information om, troligen kan viruset avdödas med klorin.
Provtagning och diagnostik
Vid misstanke om sjukdom ska djuren sändas till SVA för provtagning och analys. Sjukdomsmisstanke verifieras med molekylära metoder.
Behandling och profylax
Det finns inga vaccin mot YHV1. Vid odling av räkor ska specifikt patogenfria (specific pathogen free (SPF)) räkor användas, alternativt konfirmerat PCR-negativa räkyngel. Biosäkerheten är den viktigaste faktorn för att hålla räkor sjukdomsfria.