Livsmedelsförsörjning – produktion och tillgång av animala livsmedel under en kris till följd av klimatförändring och extremväder

Sveriges självförsörjningsgrad av animala livsmedel är låg och tillgången till kritiska insatsmedel såsom foder, mediciner, konstgödsel, reservdelar och drivmedel är starkt importberoende även under normala förhållanden. Vid en kris såsom vid långvarig torka, översvämning, skogsbrand och storm kan bristen på insatsmedel och svårigheter med eldistribution försvåra eller omöjliggöra fortsatt animalieproduktion.  

För att nå en större säkerhet i livsmedelsförsörjningen är det angeläget att kartlägga sårbarheter och anpassningsbehov för primärproducenter (djurhållare) men även i efterföljande led (slakteri, mejeri, förädling). Idag är kunskapen hos flertalet aktörer om hur produktionen kan vidmakthållas vid en kris låg. Storskalig gris- och fjäderfäproduktion är mycket sårbar då det krävs frekventa in- och uttransporter och hög och jämn energitillgång. Gräsätande djur kan klara sig bättre, men idag så begränsas ofta betesgång t.ex. för mjölkkor genom ”deltidsbete”, då maximal produktion lättare nås om djuren också fodras. Det finns inte alltid tillgänglig mark för att vid en kris kunna utöka andelen bete i foderstaten. Sverige har idag få slakterier och mejerier vilket gör hantering, transport och distribution av mjölk och kött starkt beroende av tillgång till energi och infrastruktur. Småskaliga slakterier och mejerier (<2% av dagens produktion) kan ha bättre förutsättningar till fortsatt produktion.

Smittspridning av allvarlig sjukdom kan förutom att vara en primär orsak till en kris även orsaka ett sekundärt problem då det under en kris kan vara svårt att upprätthålla hygien- och skötselrutiner och möjligheter till diagnostik och sjukdomsbekämpning kan försvåras. Situationen för såväl primärproducenter som i efterföljande led är ofta ekonomiskt pressad, lagerhållning av insatsmedel är låg liksom möjligheten till alternativ försörjning av t.ex. vatten och el. Vissa regioner såsom Gotland och Norrbotten kan vara extra utsatta. Sårbarheten är sannolikt också mycket stor för Sveriges storstadsregioner med otillräcklig livsmedelsproduktion i närområdet.

Arbetsgruppen (AG) leds av SVA men sker i nära samverkan med Lantbruksuniversitetets ”SLU Future Foods”. Jordbruksverket och Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap deltar också. Vidare kommer samverkan i olika delar även att ske med Livsmedelsverket samt inbjudna intressenter och producenter.

Arbetsgruppen avser att anordnande ett större möte (hearing) för att inhämta synpunkter och idéer, för ökat engagemang och för kunskapsspridning mellan myndigheterna, inbjudna intressenter och producenter. Vidare ska vi göra studiebesök hos primärproducenter, en inventering av befintlig kunskap och pågående forskning inom området samt skriva en rapport utifrån AG:s aktiviteter. Rapportens syfte är att föreslå vägar framåt för att nå en högre säkerhet i vår produktion av animala livsmedel under en kris, denna ska helt eller delvis publiceras på deltagande parters web och eventuellt även hos andra intressenter. Rapporten ska även användas för en större gemensam ansökan (AG och andra intressenter) för fortsatt arbete inom området säkrad livsmedelsförsörjning.