Gå direkt till innehåll

Kameldjur i Sverige

I Sverige finns alpackor, lamor, tvåpuckliga kameler och dromedarer.

Det finns cirka 27 miljoner dromedarer i världen, framför allt på Afrikas horn och i Nordafrika, Mellanöstern och södra Asien samt en stor population av förvildade kameler i Australien. I Somalia, Sudan och Kenya finns de största populationerna. I Sverige finns uppskattningsvis få dromedarer.

Antalet tvåpuckliga/baktriska kameler i världen är cirka 1,5 miljoner och de finns framför allt i Asien. I Sverige finns strax under hundra baktriska kameler fördelat på tjugotalet djurhållare.

Två bruna alpackor  på en halmbädd ute i en hage med snöbeklädd mark.
Alpackor. Foto: Kerstin de Verdier/SVA

Antalet alpackor och lamor i världen är tillsammans cirka 9 miljoner, varav 6 miljoner i Peru och Bolivia. Fram till början av 1970-talet var exporter av sydamerikanska kameldjur från Peru och Chile förbjudet. De första större exporterna av alpackor skedde 1983-84 från Chile och senare från Peru och Bolivia. De flesta alpackorna lever fortfarande i Peru men förutom i Sydamerika finns det också många i USA, Europa, Nya Zeeland och Australien. Många lamor finns av tradition i Bolivia men även i övriga Sydamerika och västvärlden. I Sverige finns cirka 2800 alpackor fördelade på 251 registrerade anläggningar och  168 lamor fördelade på 50 djurhållare.

Användning

Dromedarer är framför allt mjölkproducerande djur, men de används även som last- och dragdjur. De baktriska kamelerna används framför allt som lastdjur. Alpackor producerar ullfiber av hög kvalité. Lamor används som lastdjur och även ullproducenter. 

I sina traditionella länder är alla kameldjuren produktionsdjur. Mjölk, kött, ull, gödsel, kraft och allt som går att utvinna används.

Två lamor ute i en grönskande sommarhage, en hona och ett ungdjur.
Lamor. Foto: Kerstin de Verdier/SVA

I västvärlden har kameldjuren dock framför allt karaktären av hobby- och turistdjur. Speciella nischer finns också; alpackor och lamor används som terapidjur, kapplöpning med dromedarer är en industri i gulfländerna och lamor kan vakta får mot rovdjur.

Ursprung

För cirka 35-50 miljoner år sedan var kameldjurens förfäder en liten varelse av en hares storlek, som levde i Nordamerika. De hade evolutionärt just skilts från de äkta idisslarna. De blivande kamelerna vandrade över Berings sund till Asien och utvecklades till dromedarer och tvåpuckliga kameler, som domesticerades för cirka 4500-6000 år sedan. De blivande små kameldjuren/lamadjuren vandrade från Nord- till Sydamerika för tre miljoner år sedan och utvecklades vidare där. Av flera släkten blev guanacon och vikunjan kvar. Från dem härstammar laman och alpackan, som domesticerades för cirka 5000-7000 år sedan. Tillsammans är de sydamerikanska kameldjuren (SAC) fyra arter: guanaco, vikunja, lama, alpacka.

Ordning: Artiodactyla (hovdjur med jämnt antal tår)
Underordning: Tylopoda (modifierade idisslare)
Släkte: Camelidae (djur med lång hals och litet huvud)
Arter: "Gamla världens kameler”/OWC: Camelus dromedarius, C. bactrianus, C. bactrianus ferus. ”Nya världens kameldjur”/NWC/lamadjur: Lama glama, L. guanicoe, Vicugna pacos och V. vigugna

En flock dromedarer i Kenya.
Dromedarer i Kenya. Foto: Dinah Seligsohn/SVA

Skillnader mellan djurslag

Likheterna är stora mellan de små och stora kameldjuren. De har alla samma antal kromosompar och de är genetiskt nära släkt. Fertila korsningar mellan små kameldjur är vanliga. Experimentella korsningar mellan stora och små kameldjur har gjorts.

En av skillnaderna mellan kameldjur och andra djur är blodet. Kameldjur har små ovala röda blodkroppar och immunoglobulinerna saknar lätta kedjor. Kameldjurens reproduktion är speciell; de har sittande parning, inducerad ovulation, ingen östruscykel, diffus epiteliochorial placenta.

Fötterna har mjuka sulkuddar och två tår med klor - inte klövar och sulor som idisslarna. Även om kameldjuren idisslar så har de bara tre magar (”compartments”) istället för fyra.

Tre baktriska kameler i en vinterhage med snö.
Baktriska kameler. Foto: Inger Haglund

Kameldjur och äkta idisslare (nötkreatur, får, getter) har en hel del likheter. De delar bland annat många inälvsparasiter och en hel del infektionssjukdomar.

Hälsoläge för kameldjur

Sjukdomspanoramat hos kameldjur är beroende av ålder, kön, utfodring och dräktighets- och laktationsstatus hos djuren. Det kan också bero på om djuren är födda i Sverige eller importerade.

Hälsoläget för kameldjur i Sverige är generellt gott. Sverige är fritt från många infektionssjukdomar som annars är vanliga på kameldjur i andra länder. I en enkätstudie från 2023, som undersökte hälsoläget bland svenska alpackor, uppgav över 50% (36/74) av de tillfrågade alpackaägarna att hudproblem förekom på deras djur.

Detta följdes av sårskador (28%), ögonproblem (25%), problem med rörelseapparaten (24%) och reproduktionsproblem (23%). Denna bild stämde relativt väl med de svar som lämnades av veterinärer som behandlade alpackor, där hade 43% (24/56) behandlat hudproblem och 43% (24/56) behandlat mag- och tarmproblematik hos alpackor under de senaste 12 månaderna.

I en annan undersökning från 2013, där obduktionsfynd från kameldjur sammanställdes, var sjukdom i digestionsapparaten vanligast, framförallt parasitorsakade skador eller leversjukdom hos alpackor. En annan vanlig dödsorsak hos alpackor var aborter, neonatal septikemi och avvänjningsrelaterad utmärgling. Trots att andelen obducerade kameler var betydligt mindre identifierades ett liknande sjukdomspanorama hos dessa.

Sidan granskades senast : 2023-09-18