Gå direkt till innehåll

Cerebrocortikal nekros (CCN)/Polioencefalomalaci (PEM)

Kameldjur

Cerebrocortikal nekros (CCN, även kallad polioencefalomalaci; PEM) är en utfodringsrelaterad neurologisk sjukdom hos kameldjur och andra idisslare. Brist på tiamin (vitamin B1) orsakar svullnad av och skador på hjärnan, vilket ger upphov till kramper och blindhet. Historiskt har CCN/PEM associerats med störd tiaminstatus.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Sjukdomen förekommer i hela världen och har konstaterats hos alpackor, lamor och dromedarer. Oftast ses enstaka fall i en besättning.

Kliniska symtom

Plötsligt nedsatt allmäntillstånd, cirkelgång, blindhet, ataxi, kramper, huvudtremor, opistotonus. I vissa fall kan de drabbade djuren bli exciterade. Vid allvarliga fall kan även bortfall av blinkreflex och känselnedsättning i ansiktet ses. Drabbade djur blir ofta liggande och klarar inte av att resa sig. Om inte djuret behandlas i tid leder sjukdomen till koma och död.

Differentialdiagnoser

  • Akut blyförgiftning
  • Växtförgiftning
  • Encefalit
  • Hepatisk encefalopati
  • Skalltrauma
  • Hjärnabscesser

Etiologi och patogenes

Orsaken till CCN/PEM är inte helt klarlagd men troligen beror sjukdomen på en störd tiaminstatus hos djuret. Hos alpackor har CCN/PEM även setts vid behandling av djur med koccidiostatika som hindrar tiaminupptaget. Tiaminbrist kan leda till viktiga förändringar av tiaminberoende processer i kroppen vilket kan leda till ödem i hjärnan och ökat intracerebralt tryck vilket ger nekroser i hjärnbarken som bland annat kan ge påverkan på syncentrum.  

Kameldjurs behov av tiamin tillgodoses vanligen genom att bakterier i C1 och C2, två av de tre olika avdelningar (eng. compartments) som kameldjurens mage är uppdelad i, producerar tiamin men om det finns förhöjda halter av enzymet tiaminas i magarna kan djuret drabbas av tiaminbrist. Tiaminas kan ha sitt ursprung i fodret men det är troligen vanligare att enzymet produceras av vissa bakterier i C1 och C2. Dessa bakterier finns normalt i låg koncentration men i vissa situationer kan de växa till kraftigt och producera tillräckliga mängder tiaminas för att orsaka tiaminbrist. Antimetaboliter som påverkar tiaminets funktion negativt kan också produceras i C1 och C2. Vissa tiaminproducerande bakteriers tillväxt gynnas när foderstaten innehåller en hög andel spannmål.

Förekomst av CCN/PEM i samband med högt intag av sulfat via foder och vatten har fått ökad uppmärksamhet. Orsaken till att detta kan orsaka CCN/PEM är troligen produktion av stora mängder sulfid i C1 och C2.  Detta leder till ackumulering av vätesulfidgas, vilket gynnas av ett surt pH. Vätesulfid och dess olika jonformer är toxiska substanser som stör den cellulära energiproduktionen. Det centralnervösa systemet har högt och konstant behov av energi och påverkas därför snabbt. Sannolikt är kameldjur mer motståndskraftiga mot sulfat-inducerad CCN/PEM då de har en mer effektiv absorption av flyktiga fettsyror i C1, samt körtlar i C1 och C2 som buffrar och stabiliserar pH.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs i första hand utifrån kliniska symtom men kan vara svår att skilja från andra sjukdomar. Tillfrisknande efter behandling med tiamintillskott är en god indikator men inte bevis på specifik diagnos. Obduktion och identifiering av typiska hjärnförändringar är det enda sättet att bekräfta CCN/PEM.

Behandling och profylax

CCN/PEM hos kameldjur har ofta en dålig prognos. Behandling ges genom injektioner av höga doser tiamin (B-vitamin, oftast i form av tiaminhydroklorid). Ju tidigare i sjukdomsprocessen behandlingen startar desto bättre resultat. Behandlingen bör fortsätta även efter att symtomen klingat av. För kameldjur som slutat äta och dricka bör även understödjande behandling sättas in, exempelvis vätsketerapi och specialkost.

Sjukdomen är svår att förebygga, men om man undviker snabba ändringar i foderstaten och överdriven utfodring med lättsmälta kolhydrater kan detta förhindra skadliga förändringar av bakteriefloran i magarna. Nya fodersorter bör introduceras gradvis för att djuren ska få chans att anpassa sig. 

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2020-04-02