Gå direkt till innehåll

Egg Drop Syndrome (EDS)

Fjäderfä

Egg Drop Syndrome (EDS) är en virusorsakad sjukdom som orsakar symtom endast hos värpande hönsfåglar. Typiskt sjukdomsförlopp är kraftigt sänkt äggproduktion och kraftigt försämrad skalkvalitet.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Orsak

Egg drop syndrome (EDS) orsakas av ett adenovirus i släktet Atadenovirus inom familjen Adenoviridae. Andra adenovirus som kan orsaka sjukdom hos fjäderfä är fowl adenovirus (FAdV) i släktet Aviadenovirus, infektion med dessa leder till exempel till inklusionskroppshepatit (IBH) och muskelmagserosion.

Förekomst hos fjäderfä

EDS drabbar hönsfåglar (bland annat höns, vaktel, pärlhöns) men inte kalkon. Andfåglar är naturliga värddjur för viruset och infektionen kan förekomma symtomlöst.

Den svenska kommersiella fjäderfänäringen är fri från EDS. År 1978 inträffade ett utbrott i Sverige när smittan kom till landet genom en import av avelsdjur. Viruset spreds till fem andra flockar innan diagnosen ställdes. Vidare spridning förhindrades genom att de smittade flockarna avlivades. Idag ingår övervakning av avelsflockar avseende EDS i Hönshälsokontrollprogrammet. Sjukdomen förekommer i stora delar av övriga världen.

Sjukdomssymtom

Vid EDS ses en kraftigt sänkt (upp till 40 procents minskning) äggproduktion och en kraftigt försämrad skalkvalitet (tunnskaliga, mjuka eller skallösa ägg). Framförallt hos brunvärpande höns kan också en avpigmentering (blekning) av skalet ses. Äggproduktionen påverkas under lång tid (4–10 veckor). EDS orsakar inga kliniska symtom och ingen dödlighet.

Inga symtom ses i smittade flockar under uppfödningsperioden. Först när äggproduktionen kommit igång ordentligt ses tydliga symtom i värpande hönsflockar. I flockar i inredda burar riskerar långsam spridning av virus att försena upptäckt.

Hur ställs diagnosen?

Serologiska tester för påvisande av antikroppar kan användas vid kliniska misstankar. På SVA finns en hemagglutinationsinhibitions-test som används rutinmässigt vid undersökning av blodprov från avelsflockar i Hönshälsokontrollprogrammet.

I en flock som smittats via ägget och som inte börjat värpa ses inga symtom på infektionen och få fåglar har då också bildat antikroppar. Detta innebär att en serologisk undersökning av flockarna under uppfödningsperioden inte är en garanti för EDS-frihet.

Smittspridning

Risken för introduktion av EDS-virus till kommersiella fjäderfäbesättningar i Sverige föreligger dels genom införsel av fjäderfä och dels genom indirekta kontakter med vilda andfåglar. Sporadiska utbrott av EDS i andra länder (ex. i Norge 2002) har kunnat relateras till smitta från vilda fåglar. Virusets förekomst i den vilda andfågelpopulationen i Sverige idag är okänd (inga undersökningar har genomförts).

Virusets viktigaste smittväg i anläggningar med bra smittskydd och hygienrutiner är vertikalt (från hönan till kycklingen via kläckägget) men horisontell spridning (genom direkta och indirekta kontakter) förekommer också. Fåglar som smittas i ägget kan bära virus latent tills deras äggproduktion har nått en viss nivå. Först då aktiveras och utsöndras virus.

Behandling

EDS orsakas av ett virus som inte orsakar några andra sjukdomssymtom än sänkt äggproduktion och skaldefekter. Sekundärinfektioner förekommer ej. Det är därför inte aktuellt att antibiotikabehandla.

Det är möjligt att begränsa smittspridningen inom en anläggning med hjälp av god hygien och smittskyddsbarriärer. Vid tidigare utbrott i Sverige (år 1978) avlivades drabbade flockar för att stoppa smittspridningen.

Vaccination mot EDS görs ej i Sverige. Flera länder i Europa vaccinerar mot sjukdomen med avdödade vacciner.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-12-13