Gå direkt till innehåll

Egg Drop Syndrome hos fjäderfä

Fjäderfä

Egg Drop Syndrome (EDS) är en virusorsakad sjukdom som orsakar symtom endast hos värpande hönsfåglar. Typiskt sjukdomsförlopp är kraftigt sänkt äggproduktion och kraftigt försämrad skalkvalitet.

Vid sjukdomsproblem eller dödsfall i en fjäderfäflock är det viktigt att en lokal veterinär snabbt kontaktas, särskilt om flera fåglar drabbas samtidigt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

EDS drabbar hönsfåglar (bland annat höns, vaktel, pärlhöns) men inte kalkon. Andfåglar är naturliga värddjur för viruset och infektionen kan förekomma symtomlöst hos dessa. Virusets förekomst i den vilda andfågelpopulationen i Sverige är okänd (inga undersökningar har genomförts).

Den svenska kommersiella fjäderfänäringen är fri från Egg Drop Syndrome (EDS). År 1978 inträffade ett utbrott i Sverige när smittan kom till landet genom en import av avelsdjur. Viruset spreds till fem andra flockar innan diagnosen ställdes. Vidare spridning förhindrades genom att de smittade flockarna avlivades. Idag ingår övervakning av avelsflockar avseende EDS i Hönshälsokontrollprogrammet. Sjukdomen förekommer i stora delar av övriga världen.

Sjukdomssymtom

Vid EDS ses en kraftigt sänkt (upp till 40 procents minskning) äggproduktion och en kraftigt försämrad skalkvalitet (tunnskaliga, mjuka eller skallösa ägg). Framförallt hos brunvärpande höns kan också en avpigmentering (blekning) av skalet ses. Äggproduktionen påverkas under lång tid (4–10 veckor). EDS orsakar inga kliniska symtom och ingen dödlighet.

Inga symtom ses i smittade flockar under uppfödningsperioden. Först när äggproduktionen kommit igång ordentligt ses tydliga symtom i värpande hönsflockar. I flockar i inredda burar riskerar långsam spridning av virus att försena upptäckt.

Orsak och sjukdomsförlopp

Infektionsagens:

Egg drop syndrome (EDS) orsakas av ett adenovirus i släktet Atadenovirus inom familjen Adenoviridae. Andra adenovirus som kan orsaka sjukdom hos fjäderfä är fowl adenovirus (FAdV) i släktet Aviadenovirus, infektion med dessa leder till exempel till inklusionskroppshepatit (IBH) och muskelmagserosion.

Smittvägar:

Virusets viktigaste smittväg i anläggningar med bra smittskydd och hygienrutiner är vertikalt (från hönan till kycklingen via kläckägget) men horisontell spridning (genom direkta och indirekta kontakter) förekommer också. Fåglar som smittas i ägget kan bära virus latent tills deras äggproduktion har nått en viss nivå. Först då aktiveras och utsöndras virus.

Provtagning och diagnostik

Serologiska tester för påvisande av antikroppar kan användas vid kliniska misstankar. På SVA finns en hemagglutinationsinhibitions-test som används rutinmässigt vid undersökning av blodprov från avelsflockar i Hönshälsokontrollprogrammet.

I en flock som smittats via ägget och som inte börjat värpa ses inga symtom på infektionen och få fåglar har då också bildat antikroppar. Detta innebär att en serologisk undersökning av flockar under uppfödningsperioden inte är en garanti för EDS-frihet.

Åtgärder och rekommendationer

Risken för introduktion av EDS-virus till kommersiella fjäderfäbesättningar i Sverige föreligger dels genom införsel av fjäderfä och dels genom indirekta kontakter med vilda andfåglar. Sporadiska utbrott av EDS i andra länder (exempelvis i Norge 2002) har kunnat relateras till smitta från vilda fåglar.

Det är möjligt att begränsa smittspridningen inom en anläggning med hjälp av god hygien och smittskyddsbarriärer. Vid tidigare utbrott i Sverige (år 1978) avlivades drabbade flockar för att stoppa smittspridningen.

EDS orsakas av ett virus som inte orsakar några andra sjukdomssymtom än sänkt äggproduktion och skaldefekter. Sekundärinfektioner förekommer ej. Det är därför inte aktuellt att antibiotikabehandla.

Vaccination mot EDS görs ej i Sverige. Flera länder i Europa vaccinerar mot sjukdomen med avdödade vacciner.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-05-18