Gå direkt till innehåll

Epizootiskt ulcerativt syndrom (EUS) hos fisk

Fisk

”Epizootic ulcerative syndrome” (EUS), infektion med algsvampen Aphanomyces invadans, orsakar sjuklighet och hög dödlighet hos fisk. Sjukdomen är också känd som ”mykotisk granulomatos” eller ”Red spot disease” (RSD)”.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

EUS har hittills diagnostiserats hos mer än 70 olika fiskarter i Asien, Australien, Nordamerika och i Afrika, men ännu inte i Europa. Den internationella handeln med akvariefisk världen över, liksom omfattande globala båttransporter med utsläpp av ballastvatten medför risk för att sjukdomen sprids till Europa. Bland dessa märks olika arter av mal, gurami, multe, ormhuvudfisk och tilapia; fiskar som inte tillhör vår naturliga svenska fauna, men arter som förekommer som akvariefisk och där tilapia och afrikansk mal (Clarias) är aktuella som nya arter inom vattenbruket.

Infektioner med Aphanomyces invadans har rapporterats från sött och bräckt vatten. Sjukdomen uppträder vid temperaturer av 18–22 grader och bildningen av zoosporer, som för smittan vidare, ökar i samband med kraftiga regnfall. Vid översvämningar kan smittan och smittade fiskar föras vidare till nya områden.

Symtom

I tidiga stadier förekommer små punktformiga blödningar efter fiskens sidor, huvud och fenor. Senare uppträder fjällavlossning och hudsår av varierande storlek. Då svamphyfer växer in i fiskens muskulatur sker en kraftig immunologisk reaktion vilket kan leda till förhårdnader i muskulaturen. I sena stadier utvecklas stora områden med öppna sår, ofta i huvudregionen. Många fiskarter dör innan de sena stadierna av sjukdomen utvecklas.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Aphanomyces invadans (tidigare kallad A. piscicida), genus Aphanomyces, i ordningen Saprolegniales.

Infektionsport:

Rörliga zoosporer från algsvampen fäster till fiskens hud, där de gror och bildar hyfer.

Spridning i djuret:

Svamphyferna orsakar hudsår och växer genom dessa in i muskulaturen där fiskens immunförsvar ger upphov till så kallade granulom, ansamlingar av inflammatoriska celler dominerade av makrofager. Svamphyferna växer vidare in i fiskens inre organ.

Smittvägar:

Smittan överförs via de rörliga zoosporerna som frigörs från smittad fisk till vattnet och fäster till skadad hud hos nya fiskar. Om förhållandena inte är optimala för svampen bildas istället sekundära zoosporer som kan överleva i cystform i vattnet tills förhållandena igen blir fördelaktiga för svampen. I områden där sjukdomen uppträder är det vanligt att den är årligt återkommande.

Överlevnad:

Optimala temperaturer för svampens tillväxt är 20–30 grader. Inget tyder på att fisken kan vara symtomfri bärare av infektionen, utan svampens överlevnad är beroende av att de infektiösa zoosporerna överlever i cystform tills omgivande förhållanden blir gynnsamma.

Provtagning och diagnostik

Uttag av prov från sår och muskel för undersökning avseende EUS
Uttag av prov från sår och muskel för undersökning avseende EUS. Foto: Eva Jansson/SVA

Vävnadsmaterial från muskel, i anslutning till sår, förhårdnader eller påverkade inre organ fixeras i formalin och undersöks histopatologiskt med hjälp av specialfärgningar som till exempel Grocott-Gomori. Om den drabbade fisken är nydöd kan A. invadans odlas fram på agar (PG-1 agar). Den framväxande algsvampen kan sedan stimuleras till att bilda zoosporer och bildar då en så kallad sporboll som har ett karaktäristiskt utseende för olika släkten (genus) av svampar. Framväxt svampmycel eller bitar från påverkad vävnad hos fisken undersöks med PCR, avseende DNA från A. invadans för att fastställa diagnosen.

Behandling och profylax

Varken vaccination eller medicinering är möjlig för att behandla sjukdomen. Bortplockning av sjuk och död fisk samt god hygien reducerar smittan i fiskodlingsmiljö. Rapporter visar att kalkning och saltbad kan ha viss reducerande effekt på EUS.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-04-29