Gå direkt till innehåll

Hästinfluensa (EIV)

Influensa hos häst, Ekvint influensavirus (hästinfluensa)

Häst

Utbrott av hästinfluensa förekommer varje år i Sverige. Hästarna får feber, hostar, snorar, blir hängiga, stela och vill inte äta. Sjukdomen sprids snabbt och risken att bli sjuk är störst för unga och ovaccinerade hästar. Vaccinerade hästar får oftast inga symtom eller snabbt övergående symtom.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Influensa är en mycket smittsam hästsjukdom som förekommer sporadiskt i hästpopulationer över hela världen. Några få länder, som Island, och Nya Zeeland är fria. Australien, som tidigare varit fritt från hästinfluensa, fick sitt första utbrott under 2007. Eftersom de inhemska hästarna aldrig hade träffat på hästens influensavirus och inte var vaccinerade spreds smittan snabbt och infekterade individer drabbades hårt. Stora bekämpningsinsatser genomfördes, vilket ledde till att landet åter blev fritt från sjukdomen.

Hästinfluensa är anmälningspliktig i Sverige och utbrott rapporteras årligen. Under den senaste tioårsperioden sågs en topp 2007–2008, då sammanlagt 123 utbrott anmäldes (se tabell). Eftersom endast det första fallet i ett utbrott rapporteras till myndigheterna är det dock okänt hur många hästar som totalt insjuknar i influensa.

Tabell: Antalet anmälda utbrott av hästinfluensa i Sverige 2004-2014 enligt Jordbruksverkets statistik

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

7 6 2 15 2 8 41 82 4 11 41

Symtom

Hos ovaccinerade hästar är de tydligaste kännetecknen på hästinfluensa en snabb smittspridning med hög feber och djup torr hosta. De akuta symtomen är vanligtvis över inom tio dagar hos vuxna hästar, även om hostan kan kvarstå längre. Unga och gamla hästar drabbas oftast hårdare av influensa än medelålders hästar.

Influensasymtom:

  • Plötsligt insjuknade
  • Feber upp till 41° C i en bifasisk temperaturkurva (två febertoppar)
  • Djup, torr hosta är vanligt förekommande
  • Tunt, klart näsflöde de första dagarna, som kan övergå till mer tjockt, gulaktigt näsflöde

Andra vanliga symtom: 

  • Ömhet i muskulaturen med stela rörelser
  • Nedsatt aptit
  • Förstorade lymfknutor i fördjupningen mellan ganascherna (submandibularlymfknutor)
  • Vätskesvullnad (ödem) på ben och skap

Hur allvarlig sjukdomen blir beror på infektionsdos, virusvariant och aktuellt immunstatus hos hästen.
Symtomen är mer diffusa och svårare att känna igen hos djur som har viss motståndskraft (immunitet) genom vaccinering eller tidigare genomgången influensa. Febern blir hos dessa inte så hög, eller uteblir helt. Hosta och andra symtom kan vara milda. Spridningen kan ske långsammare i hästgrupper med viss immunitet jämfört med stallar eller områden där hästarna aldrig träffat på smittan. Det beror både på att immuniserade hästar är mindre mottagliga och att de utsöndrar mindre mängd virus.

Om sekundärinfektioner tillstöter kan återhämtningsperioden bli längre.

Smittämne

Influensavirus tillhör familjen Ortomyxovirus. Hästens influensa orsakas av ekvint influensavirus typ A. Här inkluderas även de influensavirus som infekterar människa, fåglar och gris. Typ A delas in i subtyper beroende på variationen av två ytproteiner (antigener), hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA). Två subtyper är sjukdomsframkallande hos häst, nämligen:

  • A1 (H7N7 eller A/equi 1). Denna virustyp har emellertid inte påvisats under de senaste 20 åren och förekommer troligen inte längre.
  • A2 (H3N8 eller A/equi 2). En ursprungligen europeisk och en amerikansk gren av A2 finns. Från dessa har subgrupper utvecklats runt om i världen.

Gemensamt för influensavirus är att deras genuppsättning förändras (muterar) lätt och ofta så att nya stammar uppkommer. Stammarna döps efter var de först påvisats, med namn och årtal, som exempelvis A/Equi 2/Newmarket/2/93 eller A/Equi 2/South Africa/4/03.

Smittvägar

I samband med hostattackerna frigörs stora mängder virus i aerosoler, vilket gör hästarna till effektiva smittspridare till omgivningen. Smittan anges vara luftburen upp till 45 meter. Smitta sker även genom direktkontakt eller indirekt via utrustning, inredning och människor. Även hästar som har en viss immunitet och därför ser friska ut kan vara smittspridare under en kort period. Ovaccinerade hästar som smittas utsöndrar emellertid mer virus än smittade vaccinerade hästar eller sådana som tidigare haft influensa. Virus överlever en kortare tid utanför djuret, cirka två dygn i till exempel slem och näsflöde och cirka tre dygn i vatten. 

Patogenes

Inkubationstiden är en till tre dygn. Efter första febertoppen utsöndras virus under sju till tio dagar från luftvägarna. Influensaviruset inhaleras och infekterar flimmerhårsförsedda ytceller i de övre och nedre luftvägarna. Skador på flimmerhåren försämrar transport av slem från luftvägarna. Funktionen kan vara försämrad upp till en månad efter infektionen. Bronkit och bronkiolit (inflammationer i nedre luftvägarna) kan utvecklas och följas av en lunginflammation, så kallad interstitiell pneumoni.

Vanligtvis orsakar H3N8 virus (A/equi 2) allvarligare sjukdom än H7N7 (A/equi 1). Den senare har, som nämnts, inte påvisats de senaste 20 åren. H3N8 tros även kunna orsaka hjärtmuskelinflammation (myokardit).

När hästinfluensa bryter ut i ett stall där alla hästar saknar immunitet eller bara några få är immuna, insjuknar ofta samtliga hästar (såvida inte omedelbar isolering företas). Stallar där samtliga individer är vaccinerade kan slippa sjukdomen helt, alternativt drabbas några av lindrigare symtom.

Diagnos

Influensavirus kan påvisas med PCR-teknik, det vill säga påvisande av smittämnets arvsmassa (RNA). Immunofluorescens (IF), vilket påvisar själva viruset, används också. Antikroppsanalys (serologi) påvisar inte viruset, utan detekterar spår (antikroppar) efter infektionen. Metoden som används är så kallad hemagglutination-inhibitionstest (HI).

Resultat från infektionsförsök visar att den högsta virusmängden ses de första 24-48 timmarna som hästen har feber. Virusutsöndringen pågår vanligtvis inte längre än fyra till fem dagar.

En klinisk misstanke om hästinfluensa konfirmeras idag med PCR eller med serologi. Traditionellt har konfirmering av diagnosen skett med IF s (se ovan), men med PCR kan diagnosen fastställas säkrare och under en längre tid av sjukdomen jämfört med IF. Serologi används för att ställa en retrospektiv diagnos genom parprov samt vara ett verktyg för övervakning av sjukdomen, men är inte användbar i akut skede.

Provtagning

Vid influensasymtom tas ett svabbprov i så tidigt skede som möjligt, helst inom 24-72 timmar efter de första kliniska symtomen för snabb diagnostik med PCR. Svabben gnuggas mot slemhinnan i näsborre eller svalg så att celler kommer med i provet. SVA rekommenderar en provtagningspinne med nylonludd och transportvätska (ESwab, Copan Innovation Ltd, Brescia, Italy – kan beställas från SVA). En steril torr provtagningspinne kan också användas, men samma analyskänslighet som med Eswab kan inte garanteras. Den torra pinnen läggs i ett sterilt rör eller steril burk.

På SVA finns en multiplex PCR som i ett och samma prov undersöker för tre luftvägsvirus: hästinfluensa, EHV-1, EHV-4, arteritvirus (EAV). Begär då Luftvägspaketet.

De olika ingående virusen kan också analyseras enskilt med PCR om så önskas.

Påvisande av antikroppar (serologi) mot virus görs i serum och blodprov tas i ett rör utan tillsats. För påvisande av akut infektion krävs parprov tagna med 10–14 dagars mellanrum. Serum från det första provet i akut fas, kan sparas i kyl eller frys i avvaktan på uppföljande prov. Skickas parprov in vid samma tillfälle till SVA erhålls rabatt.

Behandling

I okomplicerade fall, i synnerhet hos vaccinerade hästar, har sjukdomen ett odramatiskt förlopp och kräver endast vila och eventuellt understödjande behandling.

Daglig kontroll av temperatur och symtom rekommenderas för att följa sjukdomsförloppet. En förlängning av perioden med förhöjd kroppstemperatur och "krackelerande" lungljud kan tyda på en sekundär bakteriell infektion. I dessa fall bör veterinär undersöka hästen och vid behov utföra bakterieodling med resistensundersökning, samt avgöra om ytterligare behandling behöver sättas in.

Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Risken för komplikationer gör att hästar i okomplicerade fall bör vila cirka en månad efter att symtomen försvunnit. Detta följs av en gradvis ökad träning. Vila under akut infektion minskar graden av symtom och konvalescenstid samt reducerar risken för kroniska följdsjukdomar. Hostan kan också minska vid vila och därmed risken för spridning av virus.

Efter följdsjukdomar som lunginflammation, muskelkomplikationer eller hjärtmuskelreaktioner blir konvalescensen längre och det bedöms av veterinär från fall till fall. Viloperiodens längd kan då bli upp till ett halvår.

Isolering

Isolering av sjuka hästar ska ske direkt. Smittspridning inom stallet kan begränsas om den först insjuknade hästen snabbt och effektivt kan avskiljas från de övriga. Tänk på att luftburen smitta kan förekomma, se ovan. SVA rekommenderar att stallet bör vara isolerat i minst tio dygn efter att feber iakttagits på någon häst. En gemensam journal för samtliga hästar, där kroppstemperatur noteras en till två gånger dagligen under isoleringstiden, anordnas lämpligen av ansvarig hästhållare för anläggningen.

Olika sporter kan ha egna smittskyddsbestämmelser som utövare är skyldiga att känna till. Inom ridsportens tävlingsreglemente gäller tre veckors symtom- och smittfrihet för alla hästar i stallet för att få någon häst ska få delta i tävling. Man får alltså inte tävla med en häst som under de senaste tre veckorna varit uppställd i ett stall där smitta eller misstanke om smitta kan ha förekommit. Även Svensk travsport har föreskrifter, som innehåller bland annat obligatorisk anmälan till smittskyddsgrupp, isolering och daglig temperaturtagning på samtliga hästar i stallet vid hästinfluensa och förbud att startanmäla isolerad häst.

Stallrengöring och desinfektion

När inga hästar längre insjuknar och de drabbade har tillfrisknat är det viktigt att stallet rengörs.  

Se separat information:

Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

Profylax

Vaccination mot hästinfluensa ger ett relativt gott skydd. En liten andel vaccinerade hästar får lindriga och kortvariga symtom om de smittas. För att vaccinationen ska ge ett så bra skydd som möjligt är det viktigt att alla hästar i stallet är vaccinerade. Se särskilt upp med hästar som köps in från utlandet. Flera svenska influensautbrott har startat med införda hästar som rest långt och fått hästinfluensa på vägen. Kräv grundvaccination innan resan mot Sverige inleds.

Hästen ska vara frisk och ha normal kroppstemperatur vid vaccinationen. Den bör inte vaccineras samma dag som den utsatts för hårt träningsarbete eller har tävlat. Undvik hård ansträngning under första veckan efter vaccinationen. Tävlingsreglementet för ridhästar tillåter inte tävling inom en vecka efter vaccination, medan dopingkarensen som tillämpas inom travsporten anger fyra dygn.

Olika vaccintillverkare har något divergerande tidsangivelser för hur grundvaccinering ska utföras. Följande är SVA:s rekommendation.

Grundvaccinering:
 

  • Föl vaccineras första gången vid sex månader om modern är adekvat vaccinerad och fölet fått råmjölk. Om modern inte är adekvat vaccinerad eller fölet inte fått råmjölk kan vaccination göras tidigare, se vidare nedan.
  • Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom en till två månader
  • Tredje vaccinationen tre till sex månader efter den andra

Revaccinering:

  • Unghästar bör vaccineras varje halvår tills den fyller fyra år
  • Tiden mellan vaccinationerna ska inte understiga tre månader
  • Från och med fyra års ålder rekommenderas en årlig vaccination

Inom de flesta hästsporter är det obligatoriskt med vaccination mot hästinfluensa för deltagande i tävling. För hästar som tävlar på internationell nivå tillämpas ofta vaccination var sjätte månad även för äldre hästar. Regelverk kan ändras på kort varsel och SVA kan därför inte garantera att informationen gällande tävlingar alltid är aktuell. Kontrollera därför med aktuellt förbund om osäkerhet råder.

För att försäkra sig om att råmjölk till föl innehåller adekvat mängd antikroppar mot hästinfluensa vaccineras dräktiga ston i senare delen av dräktigheten, men inte senare än cirka två veckor före beräknad fölning.

Föl till icke-vaccinerade ston och om särskild smittrisk föreligger kan vaccineras tidigare än den allmänna rekommendationen, dock tidigast vid cirka tre månaders ålder. Eftersom vaccination ger osäkert antikroppssvar vid denna ålder bör man i sådana fall överväga att inleda en ny komplett grundvaccination från sex månaders ålder.

Föl till adekvat vaccinerade mödrar ska däremot som nämnts ovan vara sex månader innan de vaccineras första gången (se grundvaccinering). Detta grundas på att dessa föl har kvar antikroppar som kommit från modern via råmjölken (maternala). Maternala antikroppar motverkar fölets eget antikroppssvar vid vaccination. Vanligen avtar mängden maternala antikroppar vid fyra till sex månaders ålder. Teoretiskt skulle man kunna mäta halten maternala antikroppar om man vill hitta den optimala tidpunkten att starta vaccineringen av ett föl, men det är inget som görs i praktiken.

Nyanlända hästar kan bära på smittor, till exempel influensa och om de dessutom är ovaccinerade ökar naturligtvis risken för införande av smitta till stallet. Se vidare i Checklista: Om en smitta drabbar stallet (pdf)” och ”Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar”.

Prognos

Influensa hos häst har vanligtvis en god prognos om hästen tillåts vila. Om sekundärinfektioner tillstöter kan återhämtningsperioden bli längre. Komplikationer är sällsynta hos vaccinerade hästar.

Föl utan immunitet kan utveckla viral lunginflammation (pneumoni) som snabbt kan leda till döden. Dödsfall hos vuxna individer är oftast en följd av en sekundär bakteriell infektion ledande till lungsäcksinflammation (pleurit) eller lunginflammation, men även inflammation i blodkärl (så kallad vaskulit eller purpura hemorragica). Andra följdsjukdomar innefattar kronisk svalginflammation (faryngit), kronisk bronkit, lungemfysem, bihåleinflammation och infektion i luftsäckarna.

Genomgången infektion med hästinfluensa ger en immunitet som kvarstår i cirka ett år, men det kan variera.

Zoonosaspekt

Hästinfluensaviruset utgör ingen känd risk för människor.

Vad säger lagstiftningen?

Influensa är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar. Anmälan görs av veterinär vid misstanke på influensa och/eller svenskt laboratorium vid påvisande av influensavirus eller signifikant ökning av antikroppar (titerstegring). Anmälan görs till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

Sporten har också egna regelverk. Tränare/hästägare till trav- eller galopphäst, samt ansvarig vid trav eller galoppstuteri, ska känna till de regler som finns och anmäla all misstanke om smittsam sjukdom i stallet till den lokala smittskyddsgruppen (epizootigruppen) som finns vid varje trav- och galoppbana.

Vanliga frågor och svar

Referenser 

Daly J.M. and Mumford .JA. (2001) Influenza infections. In: Equine Respiratory Diseases. Ed. P. Lekeux. Int. Vet. Info. Service
Forsberg P. och Silfverberg L. (1994) Sjukdomsboken - hästens infektionssjukdomar, STC.
Klingeborn B, Treiberg Berndtsson L, Roneus M, Forssberg P, Hägglund S (2003) Ny variant av Hästinfluensavirus i England, Sveriges Veterinär Tidning 7, 29-30.nd
Townsend, H.G.G. (2003) Equine Influenza. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA.

Hitta på denna sida