Gå direkt till innehåll

Koccidios hos get

Eimeria

Get

Koccidier är encelliga organismer (urdjur), som lever i tarmen. Koccidios är en sjukdom hos killing som kan ge upphov till diarréutbrott, både på stall och utomhus.

Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Vanligast hos två till fyra månader gamla killingar. Koccidier gynnas av fukt och kan finnas i stora mängder i till exempel vattenpölar i rastfållor. Det är ingen uttalad betesparasit utan koccidios kan ses både på stall och utomhus. När djur insjuknar i diarré orsakad av koccidier beror det på att de får i sig för mycket av smittämnet från miljön, där smittan lätt byggs på över tid, både ute och inne. I besättningar där getter går på naturbeten med god busk-/slytillgång är sannolikt problem med beteskoccidios mycket begränsade eftersom de då intar huvuddelen av sin föda en bit ovanför marknivå.  Killingar som hålls i permanenta fållor och utfodras med vall på marken eller via gräsbete löper stor risk att drabbas av beteskoccidios enligt samma principer som för lamm. 

Symtom

Nedsatt tillväxt. Akut diarré som kan vara sprutande och blodblandad, anorexi och dehydrering. Dödsfall förekommer.  

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till diarré. Som etec, rota- och koronavirus, andra protozoer och utfordringsbetingad.  

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Eimeria ninakohlyakimovae är mest patogen för get. Men även E. caprina.

Infektionsport:

Munnen (sporulerade oocystor).

Spridning:

Oocystorna blir sporozoiter i magtarmkanalen, invaderar och förstör tarmepitelceller i tunn- och grovtarm. Oocystor frisätts i faeces. 

Smittvägar:

Fekal-oral.

Immunitet:

Ja, men vuxna getter kan vara asymtomatiska utsöndrare av oocystor.

Överlevnad:

Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas oocystornas livslängd. Oocystor kan överleva i marken i minst ett år. Dödas av torkning och hög temperatur (55-60°C).

Prepatensperiod:

10 till 13 dagar för Eninakohlyakimovae

Provtagning och diagnostik

Kliniska symtom.

Träckprov från cirka fem killingar (minst tre veckor gamla) med diarré. Proverna testas med Stolls teknik. Fynd av patogena Eimeria spp. i kliniskt relevant antal bedöms som koccidios. Det är viktigt att skicka proverna vid en strategiskt korrekt tidpunkt för att kunna påvisa oocystorna i större mängder. I regel uppvisar djuren eventuella symtom innan oocystorna utskiljs i större mängder med träcken. Tidig provtagning av enskilt djur kan därför ge falskt negativt resultat.

Obduktion

Behandling och profylax

Flytta djuren från den smittade fållan. Antikoccidiala läkemedel dämpar koccidiernas fortplantning i djuren. De kan vara av nytta för att minska smittrycket, både som akut behandling och metafylax, samtidigt som andra åtgärder vidtas för att minska smittrycket. Se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning till får och get (pdf). Kliniskt sjuka djur kan behöva vätsketerapi.

Koccidios förebyggs med torr och ren ströbädd samt ren rastfålla för killing (inga getter på minst ett år innan). Undvik överbeläggning och blanda inte åldersgrupper. Goda råmjölksrutiner är viktiga för killingens immunförsvar. Utfodra i upphöjda foderkättar där killingarna inte äter nos mot nos. Ge sly.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-03-23