Gå direkt till innehåll

Luftvägssjukdomar hos kanin

Kanin

Allmänt om luftvägssjukdomar

Bakgrund

Kaniner har känsliga luftvägar och drabbas ofta av olika typer av luftvägsinfektioner. För att bättre förstå de här sjukdomarna, är det bra att veta hur en kanins luftvägar fungerar.

Näsborrarna är väldigt små och smala, de ser ut som slitsar i en formation som tillsammans med mittlinjen på överläppen bildar ett Y.

Bihålorna är väldigt komplexa med veck och labyrintliknande bihåleformationer. Avsikten med dessa strukturer är att öka ytan på slemhinnan i näshålan så att inandningsluften värms och den naturliga bakteriefloran som finns på ytan hjälper till att hindra angrepp från sjukdomsframkallande bakterier. I en frisk näshåla förekommer en blandning av bakterier, en så kallad normalflora, som lever i samklang med varandra. 

Längst bak i näshålan och svalgtaket finns en lång mjuk gom som täcker öppningen till luftstrupen. Den långa mjuka gommen hindrar kaninen från att andas genom munnen. Kaniner kan med andra ord inte dra andetag genom munnen om näsborrarna skulle bli tilltäppta.

Brösthålan är i förhållande till bukhålan liten och lungorna är följaktligen även de små. Kaniner har kvar sin thymus hela livet. Thymus är ett organ framför hjärtat som har betydelse för immunsystemet. På människa och många andra djurslag krymper thymus efter könsmognaden och tillbakabildas successivt.

Kaninsnuva

Orsak

Till skillnad från snuva på människa, är kaninsnuva nästan aldrig orsakad av förkylningsvirus utan kaninsnuva orsakas i stort sett alltid av bakterier. Det behöver inte vara någon specifik smitta utan vanligast är att en eller flera bakterier i normalfloran i näshålan börjar växa till och tar över. När det blir överväxt blir dessa annars harmlösa bakterier sjukdomsframkallande. Några exempel på bakterier som kan orsaka snuva är Stafylokocker, Streptokocker, Bordetella bronchiseptica och Pasteurella multocida.

Pasteurella multocida är egentligen en primärpatogen, det vill säga den är från början en sjukdomsframkallande bakterie. Den har dock blivit så spridd bland tamkaniner att den numera betraktas som en del av normalfloran. Den kan dessutom finnas hos en kanin hela livet utan att ge upphov till sjukdom.

Symtom

Kaninsnuva är en sjukdom i de övre luftvägarna som orsakar nysningar och sekretbildning i näshålan. Alla djur nyser lite då och då för att få bort något som tillfälligt irriterar men ett vanligt inledande symtom på snuva är att nysningarna blir både mer intensiva och mer frekventa. Om en kanin nyser mer än den brukar göra och får långa nysattacker, är det risk att det är sjukdom på gång.

Om sjukdomsförloppet får fortgå, bildas ett allt tjockare sekret i näshålan. Förutom att sekretet kan skvätta ut vid nysningar, ses det som kletig päls runt näsborrarna. När en kanin tvättar sig, gnider den framtassarna runt nosen och då blir pälsen även här blöt och kladdig.

Sekretet i näshålan kan bli så tjockt och trögflytande att kaninen inte får ut det vid nysning. Det blir ett stort problem eftersom kaniner inte kan andas genom nosen. I värsta fall, kan det orsaka dödsfall till följd av kvävning.

En del kaniner rosslar och ”snarkar” då och då eller mer eller mindre kontinuerligt till följd av sekretbildningen.

En kanin som har svårt att andas jobbar mer än vanligt med näsborrarna, buken dras in mer på sidorna vid andetagen, kaninen sträcker på halsen och den kan försöka andas via munnen genom att gapa. Som ovetandes kaninägare kan det se ut som att kaninen gäspar gång på gång. Vid långvariga besvär kan kaninen dessutom ha svårt att hålla vikten.

Eftersom kaniner är så skickliga på att dölja hur allvarligt sjuka de är och hur dåligt de mår, kan de bete sig helt normalt och verka helt oberörda trots att de har riktigt jobbigt att andas. Det är därför viktigt att ta minsta symtom på allvar.

Diagnos

Förutom att utvärdera kaninägarens sjukdomsberättelse, är det viktigt att noggrant lyssna på kaninens lungor. Om man hör biljud från bröstkorgen, är det stor risk att kaninen inte bara har en snuva utan även en lunginflammation.

Om symtom och klinisk undersökning tyder på att sjukdomen endast finns i de övre luftvägarna, är det bra att ta en odling från näshålan. Kan man odla fram bakterien och få en resistensbestämning, har man stor nytta av det vid behandlingen.

I en del fall finns det anledning att röntga kaninens skalle. Man kan också få värdefull information av en CT-undersökning eller magnetröntgen. Det man ser på dessa undersökningar är om bihåleväggarna är skadade och/eller om det finns komplicerande faktorer som bölder eller tumörer.

Behandling

Eftersom kaninsnuva är orsakad av bakterier, behandlar man med antibiotika. Det bästa är om man har en odling från näshålan och resistensbestämning att utgå ifrån. Då kan man rikta behandlingen på bästa sätt.

Tyvärr är kaninsnuva trots det mycket svårbehandlad. Några av orsakerna är att bakterierna är svåra att komma åt när de förekommer i bihålorna. Det är svårt att rent praktiskt applicera lokal behandling på grund av kaninens mycket små och smala näsborrar. Vid allmän behandling transporteras antibiotikan via blodet och det är endast bakterierna som ligger på slemhinneytan som kommer i kontakt med medicinen. Bakterier som ligger fritt i håligheterna, berörs inte av den allmänna behandlingen.

Ytterligare en komplicerande faktor är att kaninernas näshålesekret vid snuva ofta blir tjockt och trögflytande. Kaninen har svårt att få ut sekretet vid nysningar. Ligger sekretet kvar, blir det som en ”frizon” för bakterierna.

Har kaninen lidit av snuvan under en längre period, är det även risk för anatomiska förändringar av bihålorna vilket inte är till fördel för tillfrisknandet.

Det man vanligtvis gör är att behandla men antibiotika både allmänt och lokalt. Allmän behandling ges i munnen eller via injektionsbehandling och den lokala behandlingen ges i näsborrarna och ögonen. Eftersom tårkanalerna tömmer sig i näshålan, hjälper det till vid den lokala behandlingen.

Har man otur orsakas snuvan av en bakterie som inte är känslig för de typer av antibiotika som kaninen tål och som det går att behandla med. Då är fallet så klart extra besvärligt.

Det är viktigt att hålla kaninens näsborrar och päls runt nosen samt på framtassarna rena och torra. Daglig rengöring behövs oftast. Man kan hjälpa kaninen att suga ut sekret ur nosen med en liten spädbarnssug som finns att köpa på apotek.

I allvarliga fall då kaninen har svårt att syresätta sig till följd av kraftig ansamling av sekret, måste man behandla med syrgas. Det är något som utförs på veterinärklinik eller djursjukhus. Ibland är det så illa att man kirurgisk måste öppna upp på nosryggen och tömma samt spola rent bihålor och näshåla. Det är dock ett ingrepp som bör övervägas noga innan det utförs eftersom det innebär risker både på kort och lång sikt.

Förebyggande

Som med de flesta sjukdomar är de bästa förebyggande åtgärderna att sköta och utfodra sin kanin på bästa sätt.

Med en korrekt utfodring kommer immunförsvaret att utvecklas på bästa sätt och kaninen blir inte lika mottaglig för infektioner.

Om kaninen lever i en miljö som tillåter den att utöva sina naturliga beteende och som är så stressfri som möjligt, kommer även det att bidra till ett starkt immunförsvar.

En konkret åtgärd som är viktigt just för att förebygga luftvägssjukdomar, är att vara noggrann med städningen av kaninens toa-låda. Urin innehåller ammoniak som har en frätande effekt på slemhinnor vid inandning. Kaniner som vistas nära en ostädad toa-låda under långa perioder av dagen, kommer att få skadade och känsliga slemhinnor, vilket är en ingångsport för både bakterier och andra infektionsämne.

Lunginflammation

Orsak

Liksom med kaninsnuva är den vanligaste orsaken till lunginflammation bakterieinfektioner men även virus, svamp, parasiter eller ämnen som kaninen andats in, till exempel rök eller aerosoler av starka ämnen, kan ge upphov till lungsjukdom. Lunginflammation kan vara en följdsjukdom av kaninsnuva men sjukdomen kan även uppstå primärt.

Några vanliga exempel på bakterier är Stafylokocker, Streptokocker, E coli, Pastuerella multocida, Bordetella bronchiseptica och Pseudomonas aeruginosa.

Pasteurella multocida är egentligen en primärpatogen, det vill säga den är från början en sjukdomsframkallande bakterie. Den har dock blivit så spridd bland tamkaniner att den numera betraktas som en del av normalfloran. Den kan dessutom finnas hos en kanin hela livet utan att ge upphov till sjukdom.

Lunginflammationer kan uppstå till följd av smitta mellan kaniner, framför allt om kaninerna lever för tätt inpå varandra i en stressig miljö och om de utfodras och sköts på ett felaktigt sätt. Det är också vanligt att kaniner blir sjuka av de kroppsegna bakterierna som finns naturligt i de övre luftvägarna. Även här spelar utfodring, stress och skötsel en viktig roll för kaniners immunförsvar och motståndskraft.

Symtom

En kanin som lider av primär lunginflammation, kan ha svårupptäckta symtom framför allt tidigt i sjukdomsförloppet. Det är en av anledningarna till att när kaninen väl får veterinärhjälp, kan sjukdomen vara svårbehandlad eftersom förloppet hunnit gå för långt.

Tidiga symtom kan vara ett förändrat andningsmönster. Andningen kan vara både hastigare och mer ytlig men även tyngre och med aktivering av bukmusklerna. Det är bra att studera sina kaniner hur de andas när de är friska. Det är då lättare att upptäcka när något avviker.

Det kan vara svårt att upptäcka men kaninen kan också vara lite mer dämpad än vanligt och äta sämre. Väger man sina kaniner regelbundet, finns det chans att man noterar en viktnedgång innan man ser andra symtom.

Allvarliga symtom uppstår när kaninen får riktigt svårt att andas. Det ses ofta som att kaninen inte vill lägga sig ner på sidan utan den sitter upp med sträckt hals. Man ser att näsborrarna får jobba mer och det kan se ut som att kaninen gäspar om den försöker andas genom munnen. En kanin som har riktigt svårt att andas, har också mycket svår att äta.

Vid noggrannare undersökningar kan man upptäcka att kaninen har bleka och blåaktiga slemhinnor och feber.

Kaniner som fått lunginflammation sekundärt till kaninsnuva, drabbas även av nysningar, sekretbildning och kladdig päls runt näsborrarna samt på framtassarna.

Förloppet vid en lunginflammation kan vara så akut eller till och med perakut att man hittar kaninen avliden utan att haft möjlighet att upptäcka några som helst tecken på sjukdom.

Diagnos

Symtomen, sjukdomshistorien och den kliniska veterinärundersökningen är väsentliga vid diagnostik av lunginflammation. När veterinären lyssnar på lungljuden låter dessa onormala på olika sätt beroende på lunginflammationens art och allvarlighetsgrad.

Om kaninens allmäntillstånd tillåter, kan man ha nytta av blodprov, röntgen och en bakterieodling från luftvägarna. Det är dock viktigt att vara medveten om att en allvarligt sjuk kanin med kraftiga andningsbesvär inte alltid klarar av stressen av de undersökningar man skulle vilja utföra för att få den bästa diagnostiken och behandlingen.

Behandling

Eftersom de flesta lunginflammationer orsakas av bakterier är den vanligaste behandlingen antibiotika. Beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad, kan antibiotika ges via munnen, via injektioner eller med hjälp av så kallad nebulisering. I det senare fallet, sätts kaninen i ett utrymme med vattenånga som blandats med antibiotika.

Om kaninen har svårt att syresätta sig, bör den få syrgasbehandling tills andningen återhämtat sig. Dropp, stödmatning och annan understödjande behandling kan också vara nödvändig.

Tyvärr är det ofta nödvändigt med lång behandlingstid och eftersom lunginflammation vanligtvis upptäcks i ett relativt sent skede är prognosen avvaktande.

Förebyggande

Som med de flesta sjukdomar är de bästa förebyggande åtgärderna att sköta och utfodra sin kanin på bästa sätt.

Med en korrekt utfodring kommer immunförsvaret att utvecklas optimalt och kaninen blir inte lika mottaglig för infektioner.

Om kaninen lever i en miljö som tillåter den att utöva sina naturliga beteende och som är så stressfri som möjligt, kommer även det att bidra till ett starkt immunförsvar.

En konkret åtgärd som är viktigt just för att förebygga luftvägssjukdomar, är att vara noggrann med städningen av kaninens toa-låda. Urin innehåller ammoniak som har en frätande effekt på slemhinnor vid inandning. Kaniner som vistas nära en ostädad toa-låda under långa perioder av dagen, kommer att få skadade och känsliga slemhinnor, vilket är en ingångsport för både bakterier och andra infektionsämne.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall i januari 2021, veterinär på Mälaren Smådjursklinik

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-01-13