Lymfocystis hos fisk
Lymfocystis är en virussjukdom som ger vårtbildningar och som har världsomfattande spridning. I Sverige har sjukdomen påvisats hos flundra/skrubba och strömming. Mer än 140 fiskarter är mottagliga för viruset, både vildfisk från hav och sötvatten samt akvariefiskar.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Ordförklaring
Förekomst
I Östersjö-området är lymfocystis påvisat hos flundrefisk sedan början av 1900-talet och hos sillfisk (strömming) under 1970-talet. Frekvens hos flundror kan vara upptill 10–15 procent, hos strömming cirka 1 procent (Sörmlandskusten). Lymfocystis orsakas av ett Iridovirus och har en världsomfattande spridning. Mer än 140 fiskarter är mottagliga för viruset, både vildfisk från hav och sötvatten samt akvariefiskar. Det är troligt att viruset består av flera olika värdspecifika undergrupper.
Symtom
Inkubationstiden är cirka tio dagar vid en vattentemperatur på 25° C. Sjukdomen ger gråvita till mörka vårtliknande ansamlingar, vanligtvis i huden och på fenor. Hos strömming/sill ses vårtor även på bukorganen. ”Vårtorna” är bindvävsceller som beroende på infektionen hypertrofierar till många gånger sin normala storlek. Cellkärnan kondenseras och fragmenterar och i cytoplasman kan man se basofila inklusionskroppar. Cellen omsluts ofta av en hyalin kapsel. Tillväxt av vårtorna sker under cirka fyra veckor varefter cellen spricker upp eller lossnar och virus utsöndras och kan infektera nya individer. Sjukdomen är kronisk och får sällan några allvarligare konsekvenser än sekundära bakterieinfektioner för fiskeni de fall där enbart hud och fenor är angripna. Infektion på gälar och inre organ kan ha mer fatal effekt.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens
Lymphocystis disease virus (LCDV), ett Iridovirus. Sannolikt finns flera olika värdspecifika undergrupper.
Infektionsport
Via hudsår samt via oralt intag av virus eller virusinfekterade celler
Spridning i djuret
Lokalt i hud, eventuellt spridning till inre organ
Smittvägar
Direktkontakt eller via fritt virus i vattnet. Störst smittspridning under lekperioden
Överlevnad
Mycket stabilt. Tål uttorkning och upprepad frysning eller tining.
Provtagning och diagnostik
Diagnostik
Tag kontakt med diagnosticerande lab och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.
För diagnos skickar du in antingen:
- levande eller nydöd fisk
- eller formalinfixerad vävnad med förändringar.
Behandling, sanering, profylax och restriktioner
Behandling av sjukdomen är inte aktuell, dels då det rör sig om vildlevande fiskarter, dels då någon verksam terapi mot sjukdomen inte finns. Vid infektion på akvariefisk bör sjuka fiskar karantäniseras för att förhindra att ytterligare individer infekteras. Hantering av fiskarna skall ske varsamt för att undvika skapandet av infektionsportar. Optimal miljö och terapeutisk behandling av sekundärinfektioner underlättar överlevandet.
Sjukdomen är inte överförbar till människa, men infekterade fiskar bör beroende på försämrad köttkvalitet och osmakligt utseende kasseras i stället för att användas som livsmedel.