Gå direkt till innehåll

Mastit orsakad av Streptococcus canis hos nötkreatur

Nötkreatur

Streptococcus (S.) canis är en ovanlig juverpatogen och återfinns vanligen hos hund och katt. Den kan i vissa besättningar ge sporadiska fall av mastit men kan i andra besättningar också orsaka utbrott av mastit genom spridning mellan kor. Vanligast är subklinisk mastit.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

S. canis är en ovanlig orsak till mastit i Sverige men kan i vissa fall orsaka besättningsutbrott. Under 2019 diagnosticerades S. canis vid 19 tillfällen på mastitlaboratoriet, SVA. Bakterien har även identifierats hos många andra djur liksom hos människa.

Kliniska symtom

Vid besättningsutbrott kan morbiditeten vara hög även om S. canis i vanliga fall är en ovanlig juverpatogen. Mortaliteten är låg. Infektionen kan leda till klinisk mastit av varierande grad men i de flesta fall ses subklinisk mastit ofta med mycket höga celltal.

Differentialdiagnoser

Andra mastiter.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Streptococcus canis är en grampositiv, betahemolyserande kock som tillhör Lancefieldgrupp G.

Inkubationstid:

-

Infektionsport:

Spenkanalen

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret.

Smittvägar:

Troligen kommer smittan in i besättningen via katter eller hundar. Smittspridning mellan kor sker framför allt vid mjölkning.

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Denna streptokock kan inte artbestämmas i fält. Misstänkta plattor kan sändas till mastitlaboratoriet för konfirmering. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium.

Behandling och profylax

S. canis är känslig för penicillin och de flesta fall av klinisk mastit svarar bra på behandling med penicillin, se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning (pdf). Subkliniska mastiter behandlas lämpligen med sintidspreparat. Kroniska fall bör slås ut.

Spridning av S. canis mellan kor inom besättningen förebyggs genom noggranna mjölkningsrutiner och god mjölkningshygien inklusive spendoppning/-sprejning. Infekterade djur skyddas från friska djur genom gruppering och mjölkningsordning.

Hitta på denna sida