Gå direkt till innehåll

Ögonsugmask hos fisk

Diplostomum spp

Fisk

Sjukdomen orsakas av ögonsugmaskar som är parasitära djur tillhörande gruppen digena trematoder. Vanligast förekommande arten är Diplostomum spathaceum. Sugmasken har en komplicerad livscykel med snäckor och fisk som mellanvärdar. Som vuxen lever den i tarmen på en fiskätande fågel, främst mås. Flertalet fiskarter i Sverige är mottagliga för denna parasitinfektion.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Parasiten har en vid geografisk distribution och i Sverige finns den spridd över hela landet både i sött och bräckt vatten (insjöar, vattendrag och Östersjön). Under varma sommardagar är risken störst för att fisk skall bli infekterad. Dessa sugmaskar är värdväxlande organismer med lungsnäckor som första och fisk som andra mellanvärd. Fiskätande fågel är slutvärd/huvudvärd för parasiten. Parasitlarverna, så kallade cerkarier, lämnar snäckorna (svärmar) i stor mängd, särskilt under varma soliga dagar. Fiskar infekteras genom att frisimmande Diplostomum-larver tränger in genom kroppsytorna, framför allt gälarna, varefter larverna via blodbanorna tar sig till ögat. 

Symtom

De första tecknen (akut fas) på infektion med cerkarier hos fisken är främst utstående ögon, men även punktformiga blödningar eller lokala svullnader på hud och fenor kan ses. Blödningar i huden, liknande en allvarlig bakteriell infektion, kan uppstå. Då parasiten vandrar via fiskens blodbanor kan kapillärer och tunna blodkärl blockeras. Hos yngel eller ungfisk kan dödligheten i detta skede av infektionen vara hög. Larver som inom ett dygn når ögat utvecklas till nya larvstadier, så kallade metacerkarier. Om ett större antal parasitlarver etableras i ögat kan det orsaka linsgrumling, så kallad katarakt (även skador på näthinnan och hornhinnan förekommer). I vissa fall kan infektionen leda till förlust av ögats lins. Blindhet eller nedsatt syn medför ett försämrat näringsupptag, minskad tillväxt, försämrat allmäntillstånd och dålig reglering av hudpigmentering. Fisken blir mager och mörkfärgad, vilket gör den mer utsatt för predation. Om måsfåglar äter Diplostomum-infekterad fisk sluts livscykeln och larverna (metacerkarierna) utvecklas till vuxna parasiter i måsens mag-tarmsystem. 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Parasitär ögonsugmask tillhörande gruppen digena trematoder

Infektionsport

Via hud och gälar

Spridning i djuret

Framför allt i ögon hos fisk

Smittvägar

Fisken infekteras via frisimmande cerkarielarver (som kläckts ut från en snäcka) i vattnet. Fågeln smittas genom att äta infekterad fisk och smittar i sin tur snäckorna genom utsöndring av parsitägg i sin avföring.

Överlevnad

-

Provtagning och diagnostik

Kliniska symtom, inkl katarakt och utstående ögon, hudblödningar och mörkpigmentering kan hjälpa till vid ställande av diagnos. Metacerkarier kan ses i fiskögat vid mikroskopisk undersökning.

Behandling och profylax

Det saknas effektiva metoder för att behandla redan infekterade fiskar. I en fiskodling kan infektionsrisken minskas genom filtrering av intagsvattnet (för att helt eliminera risken krävs dock filterdukar med porstorlek på 2030 µm). Risken minskar också om man undviker att placera vattenintag grunt, där snäckpopulationer kan bli mycket talrika. Cerkarierna är lätta i vattnet och simmar inte djupt. Vissa lyckade försök att använda djupvatten till en fiskodling har gjorts för att reducera smittan. Odlingskassar placeras på tryggt avstånd från stranden och vattenvegetation. I uppfödningsdammar av jorddammstyp kan en regelbunden torrläggning/kalkning ta bort snäckorna i dammen. Metoder som stänger ute måsfåglarna från odlingens närhet (till exempel med nät/lina) minskar också infektionsrisken.

För att förhindra överföring av parasiten till fiskätande fåglar bör synbart infekterade fiskar inte slängas tillbaka till vattnet utan tas upp på land och destrueras.

Infektionen är inte överförbar till människa, men man kan drabbas av så kallad badklåda (swimmers itch), om man badar i vatten med mycket frisimmande larver. Detta beror på att larverna försöker borra sig in i huden. Eftersom människan inte är ett värddjur dör larverna snabbt, men borrningen ger upphov till en hudreaktion med utslag och klåda.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-11-29