Gå direkt till innehåll

Reproduktionsorganens sjukdomar hos kanin

Bakgrund

Reproduktionsorganen består av äggstockar, äggledare, livmoder och vagina på hondjur. Handjur har testiklar, accesoriska könskörtlar och sädesledare.

Kaninhonor har två äggstockar, två äggledare och två livmoderhorn som möts vid livmoderhalsen och löper här parallellt tills de öppnar sig i vaginan, vilken på kaniner är lång. Eftersom kaniner kan få många ungar är även livmoderhornen långa.

Kaninhanar föds med testiklarna i buken där de utvecklas och vandrar ner i pungen när kaninen blir könsmogen.

Vid sidan om könsorganen på både honor och hanar finns det fickor i huden med doftkörtlar som producerar ett rödbrunt vaxartat sekret som har en specifik doft.

Antalet juver och spenar kan variera från 6 stycken upp till så mycket som 10-12. Antalet kan också vara udda, det vill säga spenarna förekommer inte alltid i jämna par. Hanar har endast rudimentära spenar som kan vara svåra att hitta.

Att könsbestämma icke könsmogna kaninungar kan vara utmanande eftersom han- och honungar kan se förvånansvärt lika ut. Den enda skillnaden är att tippen på det honliga könsorganet är format som en slits och på hanar är tippen rörformad.

Könsmognaden för kaniner kan variera beroende på ras och storlek. Små och medelstora raser blir mogna vid 3,5-5 månaders ålder och de riktigt stora raserna vid 5-8 månader. Vanligtvis mognar hondjuren lite tidigare än handjuren men även individuella variationer kan förekomma.

Kaninhonor har inte fasta löpperioder men de brukar brunsta var 4-6:e dag. Hankaniner är alltid redo så snart de blivit könsmogna. Kaninhonan har så kallad inducerad ovulation, vilket innebär att ägglossning sker först när hanen parat sig med henne. En del känsliga honor kan få ägglossning ”av misstag” vid tät kontakt med kastrerad hane eller en kärleksfull ägare.

En hona som fått ägglossning men som inte blivit befruktad, kommer att bli skendräktig. Hon beter sig då som om hon var dräktig under en period av cirka 18-20 dagar.

En honkanin är dräktig i genomsnitt 30-32 dagar. Mot slutet av dräktigheten bygger kaninhonan ett bo av hö, halm eller liknande strömaterial samt päls som hon ryckt loss från buken, runt höftpartiet och från under hakan. Honan tar i första hand pälsen runt spenarna så att det blir lättare för ungarna att hitta rätt när de ska dia.

Förlossningen brukar ske i de tidiga morgontimmarna och den brukar vara ungefär en halvtimme. De mindre kaninraserna får i genomsnitt 4-5 ungar medan de stora raserna kan få 8-12 ungar.

Kaninungar föds små, nakna, blinda och hjälplösa. Honan vaktar och försvarar sitt bo men spenderar inte mycket tid med ungarna. Hon diar dem 1-2 gånger per dygn. Ungarna är helt beroende av modersmjölken i 10 dagar. Vid 14 dagars ålder börjar de äta fast föda. Vid tre veckors ålder gör ungarna små utflykter ur boet och avvänjningen påbörjas. Ungarna får inte skiljas från modern förrän tidigast vid 6 veckors ålder.

Livmodertumörer

Orsak

Som med de flesta tumörsjukdomar, vet man inte alla orsaker bakom livmodercancer på kaniner. Könshormonproduktionen spelar en stor roll men sannolikt är det inte den enda faktorn. Man ser att vissa raser har större tendens att drabbas av tumörsjukdom i livmodern, så genetiken har betydelse. Hittills har man inte kunnat påvisa att kaninhonor som får ha en eller fler kullar, klarar sig bättre från livmodercancer. Studier har visat att 60% av kaninhonor som är 4 år eller äldre drabbas av tumörer i livmodern.

Symtom

Tyvärr kan det vara svårt att se symtom i ett tidigt skede av sjukdomen. Gäller det en avelskanin kan det första symptomet vara att honan är infertil. Men eftersom man brukar sluta avla på kaninhonor när de är runt 4 år, är det risk att man missar det här tidiga tecknet.

När sjukdomen fått fortgå kan man se symtom i form av ökar bukomfång samtidigt som kaninen blir mager över ryggen och ibland ses flytningar eller blödningar från vulva. Om sjukdomen hunnit metastasera (sprida sig) till andra organ, kan symtom uppstå från dessa organ. Till exempel kan spridning till lungorna orsaka tung andning och spridning till urinblåsan kan ge urinvägsbesvär.

Livmodertumörer sprids lokalt eller allmänt via blod- eller lymfsystemet. Vid lokal spridning drabbas intilliggande organ som tarm eller urinblåsa. Vid allmän spridning är det vanligtvis lungorna som drabbas men det förekommer även spridning till lever, hjärna, skelett eller andra organ.

Eftersom kaniner är genetiskt programmerade att inte visa tecken på sjukdom eller smärta, kan de dölja sin sjukdom in i det sista. När kaninägaren väl söker hjälp, är det tyvärr vanligt att det är för sent att behandla och rädda kaninen.

Bästa förutsättningar för en god behandling och ett tillfrisknande är om tumörerna upptäcks av veterinär vid en hälsoundersökning eller klinisk undersökning av andra orsaker.

Diagnos

Beroende på hur stora tumörerna hunnit bli, kan de upptäckas när en veterinär känner igenom buken med händerna vid en vanlig klinisk undersökning. Man kan även ta hjälp av röntgen eller ultraljud om man är osäker. Ultraljudsundersökning är bättre för att leta efter metastaser i buken och röntgen är bättre om man letar efter spridning i lungorna. Ibland kan även ett blodprov vara till hjälp, till exempel om man vill undersöka funktionen i levern eller njurarna.

Nyare undersökningsmetoder som magnetröntgen eller CT, ger mycket information om storlek på tumörerna och spridning men för dessa undersökningar krävs att kaninen sövs.

Behandling

Endast kaniner som inte uppvisar tecken på spridning av tumörerna bör behandlas. Behandlingen är kirurgisk och den består av att man opererar bort äggstockar och livmoder. Även om man inte ser någon spridning vid operationstillfället, måste man vara medveten om att risken finns att kaninen senare i livet blir sjuk till följd av metastasering.

Förebyggande

Det allra bästa sättet att helt förebygga livmodercancer är att låta kastrera en hona vid tidig ålder. Alla kaninhonor som inte ska få ungar, bör kastreras vid cirka ett års ålder. Avelshonor bör kastreras när de fått sin sista kull. Det är sövning och ett kirurgiskt ingrepp som innebär risker men riskerna att drabbas av livmodercancer senare i livet är oerhört mycket större än riskerna vid en operation.

Andra livmodersjukdomar

Det finns några likartade sjukdomar i livmodern som behandlas på samma sätt. Av den anledningen beskrivs de här i samma avsnitt. De kallas pyometra, hydrometra och venösa aneurysmer i endometriet. Pyometra är en varig inflammation i livmodern, hydrometra är när livmodern blir vätskefylld och de venösa aneurysmerna är ansamlingar av förstorade vener i det inre ytlagret i livmodern.

Orsak

Pyometra kan uppkomma till följd av bakteriesmitta vid parning eller spridning från andra organ i kroppen. Orsaken till hydrometra är okänd, så även varför de förstorade venerna uppstår.

Symtom

Sjukdomarna kan uppträda helt utan symtom, vilket i sig kan innebära livsfara för kaninen. En livmoder som långsamt fylls med var, vätska eller om det utvecklas förstorade vener kan en dag bokstavligen brista med risk för hastiga och plötsliga dödsfall.

Eftersom pyometra och hydrometra kan orsaka en rejäl förstoring av livmodern, får en del honkaniner ökat bukomfång och en del kaninägare tror att kaninen håller på att bli överviktig. De venösa aneurysmerna blir sällan så stora att de syns på kaninens kroppskontur.

Om kaninens livmoderhals inte håller tätt, kan pyometra visa sig som kladdiga, vitgula och illaluktande flytningar. En läckande hydrometra gör kaninen blöt i pälsen på bakkroppen men vätskan är vattentunn, luktfri och färglös. Om någon eller några förstorade vener brister, kan kaninen blöda från vaginan, allt från några blodspår till riktigt kraftiga blödningar som kan bli livshotande.

Diagnos

Symtombilden är viktig för diagnosticeringen men man har även hjälp av den kliniska undersökningen. Om livmodern är förstorad kan man ibland känna det när buken undersöks. Det är också viktigt att titta på kaninens undersida för att se om man ser spår efter flytningar, blod eller tunnflytande vätska.

Röntgen och ultraljud kan också vara till stor hjälp, framför allt om livmodern inte hunnit bli så väldigt stor än eller om man misstänker venösa aneurysmer.

Nyare undersökningsmetoder som magnetröntgen eller CT, kan ge mer detaljerad information om storleken på livmodern och utseendet på ytlagret på insidan men för dessa undersökningar krävs att kaninen sövs.

Behandling

Kirurgisk behandling där livmoder och äggstockar tas bort är den bästa behandlingen. En lyckad operation, gör kaninen frisk för resten av livet. Att försöka behandla en pyometra med antibiotika, är mycket sällan värt varken besväret eller risken. Att försöka tömma livmodern på var eller vätska via värkstimulerande preparat, är inte heller att rekommendera eftersom det innebär risker att livmodern spricker inne i kroppen och behandlingen är i stort sett aldrig botande.

När det gäller blödningar från livmodern, är tillståndet akut eftersom ett brustet aneurysm hastigt kan leda till en farlig blödning. Pyometra och hydrometra kan också hastigt bli livshotande men oftast har man lite mer tid på sig att planera en operation.

Om kaninhonan inte är allt för gammal eller lider av andra sjukdomar, är prognosen för läkning och ett fullständigt tillfrisknande väldigt god.

Förebyggande

Den bästa förebyggande åtgärden är att låta kastrera en kaninhona i unga år. Finns det ingen livmoder, kan de här sjukdomarna inte uppstå.

Sjukdomar i äggstockarna

Det är sällsynt med äggstockssjukdomar på kaninhonor. Om de förekommer är det vanligtvis tumörsjukdomar eller äggstockscystor man hittar. Äggstockstumörer kan vara godartade eller elakartade. Äggstockscystor är vätskefyllda blåsor i äggstockarna. De är godartade men kan bli stora och hormonproducerande.

Orsaker

Orsakerna till sjukdomar i äggstockarna på en kanin är okända. Sannolikt spelar genetiska faktorer in och sannolikt har hormonproduktionen betydelse.

Symtom

Alla sjukdomarna kan löpa helt symtomfritt. Ser man symtom, är det vanligtvis till följd av en överproduktion av hormoner. Det kan vara att kaninen visar brunsttecken oftare och mer intensivt eller att hon blir skendräktig titt som tätt. Ett par riktigt stora äggstockscystor kan orsaka ökat bukomfång.

Om man har riktig otur och kaninen drabbats av äggstockscancer som hunnit sprida sig, kan symtom härrörande från metastaser uppstå. Beroende på vilka organ cancercellerna angripit, kan symtomen vara allt från tung andning till avmagring, neurologiska symtom eller annat.

Diagnos

Som med de flesta sjukdomar är symtombilden viktig för att få ledtrådar till att ställa rätt diagnos. När buken undersöks kan man ibland känna de förstorade äggstockarna.

Röntgen och ultraljud kan hjälpa till om man är osäker.

Behandling

Den bästa behandlingen är att låta operera bort äggstockarna. Om det handlar om äggstockscystor, godartade äggstockstumörer eller cancer som inte hunnit sprida sig, blir kaninen vanligtvis helt frisk efter ingreppet. Operationen är relativt okomplicerad och en för övrigt frisk kanin som inte är allt för gammal, tolererar oftast ingreppet bra. Eftersom livmodern sitter i nära anslutning till äggstockarna, tar man nästan alltid bort denna samtidigt.

Är man orolig för spridning, kan det vara en god idé att utföra några extra undersökningar innan operationen görs, till exempel röntgen av lungorna och blodprov.

Förebyggande

Den bästa förebyggande åtgärden är att låta kastrera en kaninhona i unga år. Finns det inga äggstockar, kan de här sjukdomarna inte uppstå.

Testikelsjukdomar

Den vanligaste sjukdomen i en hankanins testiklar är testikeltumörer men även andra sjukdomar kan drabba testiklarna såsom infektioner, fysiska trauman eller testikelomvridning.

Orsak

Liksom hos de flesta djur, vet man inte orsakerna till tumörsjukdomar. Sannolikt spelar generna roll men även hormoner och ålder tros vara av betydelse. Vanligtvis är det äldre kaniner som drabbas av tumörer i en eller båda testiklar.

Infektioner kan smitta vid parning men de kan även spridas till testiklarna från andra organ i kroppen.

Trauma uppstår vanligtvis vid bråk mellan två okastrerade kaninhanar. De biter gärna just mot testiklarna och de kan orsaka varandra stor skada.

Testikelomvridning uppstår när testikeln råkar vrida sig runt sin egen axel så att blodflödet stryps och testikeln stasas.

Symtom

Det vanligaste symtomet är en förstorad testikel. Vid bitskador kan även blödningar eller söndertrasad pung ses.

Testikeln kan också vara varm och ömmande och kaninen kan ha feber, dock sällan vid testikeltumörer.

Kaniner är duktiga på att inte visa hur ont de har eller hur dåligt de mår, så det kan vara svårt att se allmänna symtom på en kaninhane med smärtsamma testikelproblem.

Det är mycket sällsynt med spridning från testikeltumörer, så det är följaktligen sällan man ser symtom från metastaser i andra organ.

Diagnos

Symtombilden brukar räcka för att förstå att något är på tok i en eller båda testiklarna på kaniner. Vill man ta reda på vad orsaken till en förstorad och eventuellt varm och öm testikel beror på kan man ta ett prov från testikeln.

Skulle man mot förmodan vara orolig för en tumör som kan ha spridit sig, kan man röntga kaninen och ta ett blodprov.

Behandling

Testikelsjukdomar behandlas nästan alltid kirurgiskt, det vill säga en eller båda testiklar opereras bort. I de fall där det handlar om infektion eller möjligtvis även bitskador, behandlar man även med antibiotika.

Tyvärr kan det vara svårt att få bort en infektion i testikeln med enbart antibiotika så en operation är att föredra.

Operationen är relativt enkel men hänsyn måste tas till kaninens ålder och eventuellt andra sjukdomar som kan påverka.

Förebyggande

Om en kaninhane kastreras i unga år, kan sjukdomar i testikeln inte uppstå.

Det är också bra att veta att om man har två hanar som lever tillsammans, är risken för slagsmål mindre om båda är kastrerade.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall i februari 2021, veterinär på Mälaren Smådjursklinik

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-02-16