Sjukdomar hos lamm

Förekomst

Råmjölken är mycket viktig för lammens hälsa. Foto: Maya Hoffman

Diarré är relativt vanligt hos lamm i Sverige. Vanligen drabbas lamm äldre än en månad gamla.

Gasbrand/klostridios drabbar främst välväxta bagglamm på bete.

Luftvägsinfektioner förekommer i Sverige hos lamm i alla åldrar. Vanligtvis inträffar dödsfall på grund av pneumoni hos lamm kort efter avvänjning.

Anaplasmos kan ge sjukdom hos lamm i vissa delar av Sverige.

Ledinfektioner drabbar främst lamm under 6 månader. Klövböld drabbar oftare lamm än vuxna får eftersom deras klövar är mjukare och därmed känsligare.

CCN (cerebrokortikal nekros) är vanligast hos intensivt uppfödda lamm på stall.

Lamm kan drabbas av koppar-/koboltförgiftning även om det är mer ovanligt idag.

Nutritionell muskeldegeneration (NMD) är ovanligare nuförtiden men kan drabba nyfödda och lamm i olika åldrar.

Orf, eller smittsamt muneksem, förekommer relativt ofta i svenska fårbesättningar och ger sjukdom främst hos diande lamm.

Endoparasiter ger oftare symtom hos lamm än hos vuxna får.

Stelkramp kan förekomma i samband med till exempel felaktig öronmärkning.

Listerios kan ge symtom både hos nyfödda och lite äldre lamm.

Neonatala infektioner som ger navelinfektion, polyartrit och/eller sepsis kan förekomma i vissa besättningar. De drabbar nyfödda upp till några veckor gamla lamm. En mycket akut form av koliinfektion hos nyfödda lamm kallas ”watery mouth”

Symtom

Diarré kan vara allt från lindrig med bara lös avföring till profus, vattning diarré med stört allmäntillstånd, eller blodig (koccidios). Diarrén kan leda till dödsfall genom dehydrering och acidos genom bikarbonatförlust. Kronisk diarré ger främst nedsatt tillväxt.

Gasbrand har ofta ett snabbt perakut förlopp med dödlig utgång.

Vid luftvägsinfektion kan symtomen vara hög feber och påverkat allmäntillstånd. Hostan är inte alltid påtaglig. Dödsfall förekommer.

Anaplasma kan ge hög feber (42° C), påverkat allmäntillstånd, nedsatt foderlust, hälta och lindrig hosta. Plötsliga dödsfall förekommer. Dålig tillväxt och ökad infektionskänslighet ses också.

Vid CCN ses neurologiska symtom. Så kallade stjärnkikare är ett klassiskt symtom.

Koppar-/koboltbrist kan ge en mängs olika symtom.

Medfödd NMD ger död- och svagfödda lamm. De har svårt att dia, är stela och ofta ses snabb andning. Kroppstemperaturen är inledningsvis normal och lammen är ganska pigga. På lite äldre lamm ses stelhet och förlamning i bakben och rygg. Plötslig död hos nyfödda lamm förekommer.

Orf ger smärtande lesioner kring nos och mun. Smärtan gör att lammet kan få svårt att dia och kan gå ner i vikt.

Endoparasiter ger oftast subklinisk sjukdom (nedsatt tillväxt hos lamm), men även diarré.

Stelkramp ger stelhet och förlamning. Så kallad sågbocksställning är klassiskt. Så småningom dör lammet på grund av att andningsmuskulaturen förlamas.

Listerios kan ge kastningar, död- och svagfödda lamm liksom sepsis hos lamm.

Watery mouth orsakar salivering, trumsjuka, svaghet och hög dödlighet hos nyfödda lamm.

Etiologi och patogenes

Smitta kan ske mellan lamm, från tackor till lamm och från miljön till lammen. Vid diarré är ofta smittan peroral. Diarré orsakas av endoparasiter, koccidier, E. coli, rotavirus, kryptosporidier, med flera. De tre sistnämnda är sannolikt ovanliga i Sverige. Vid koccidios är Eimeria crandallis och E. ovinoidalis mest patogena för lamm. Klostridios orsakas av Clostridium perfringens som finns i miljön eller i tarmen på lammet. Orsaken till klostridios är främst en överväxt i tarmen orsakad av foderbyte eller överutfodring.

Luftvägsinfektion kan orsakas av bakterier som mykoplasma, bibersteinia och mannheimia samt olika virus.

Ledinfektioner hos lamm kan orsakas av till exempel stafylokocker, streptokocker, rödsjukebakterier och koli som främst sprids till lederna via navelinfektioner men även oralt. Klövböld kan också ge hälta och orsakas av bakterier som kommer in via stickskador i de mjukare delarna av klöven.

Anaplasmos orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum.

CCN är en foderrelaterad sjukdom som leder till B-vitaminbrist.

NMD orsakas av selen-/E-vitaminbrist.

Orf orsakas av ett parapoxvirus som sprids vid direktkontakt. Lamm kan smittas när de diar tackor med lesioner på juvret och vice versa.

Stelkramp orsakas av bakterien Clostridium tetani som finns i jord och som kan infektera lammet via sår, till exempel i samband med öronmärkning. Bakterien producerar ett neurotoxin som ger förlamning.

Listerios orsakas av bakterien Listeria monocytogenes som kan smitta lammen redan i fosterlivet eller senare. Orsaken är ofta dåligt ensilage.

Navelinfektioner kan ge upphov till såväl polyartrit som sepsis. En mängd olika grampositiva och gramnegativa bakterier kan vara inblandade.

Watery mouth orsakas av oral infektion med E. coli som bildar toxiner

Provtagning och diagnostik

Se respektive sjukdom. Obduktion kan alltid vara vägledande.

Behandling och profylax

Det sjuka lammet bör isoleras och beredas en god miljö och adekvat understödjande behandling. Vid diarré är vätsketerapi viktigt. Trimsulfa är förstahandsval vid sepsis. Koccidios kan behandlas med koccidiostatika eller trimsulfa. Vid luftvägsinfektioner är penicillin förstahandsval om antibiotika ska sättas in; vid mykoplasma används tetracyklin. Listerios, och även polyartrit, kan behandlas med penicillin i hög dos men prognosen är ofta dålig på unga lamm. Läs mer om antibiotikabehandling i riktlinjer från SVS och Läkemedelsverket. Lamm med CCN behandlas med B-vitamin intravenöst.

För att förebygga sjukdom hos lamm är det viktigt att ha rent och torrt i samband med lamning samt att ha goda råmjölksrutiner. Luftkuben i stallet bör vara tillräckligt stor och luftfuktigheten låg. Om stallet är väldigt kallt bör en värmelampa sättas in till de yngsta lammen. Strategiska avmaskningar i besättningen och god beteshygien kan förhindra parasitorsakade sjukdomar hos lammet. Vaccination kan förebygga klostridios och även vissa luftvägsinfektioner samt stelkramp.