Gå direkt till innehåll

Ulcerös dermal nekros (UDN) hos fisk

UDN

Fisk

Sjukdomen är beskriven redan 1870 på vildlax från brittiska öarna. I Sverige och Norge påvisades UDN på 1970-talet och liknande sjukdomstillstånd har också beskrivits hos laxfisk i Finland.

Förekomst

UDN drabbar främst lax och havsöring, men kan även drabba andra laxfiskarter. Sjukdomen uppträder framförallt hos lekvandrande laxfisk och har påvisats i flera älvar utmed svenska Östersjökusten och västkusten. Sjukdomsutbrott har hittills uppträtt oregelbundet med några få till ett flertal års mellanrum.

Symtom

Drabbade fiskar uppvisar först ytliga hudskador i form av flera centimeter stora cirkelrunda huderosioner på framförallt huvudet, men även på kroppen. Huderosionerna blir ofta sekundärt infekterade med svamp/algsvamp, vilket resulterar i att fisken också får ludna vita eller brunaktiga fläckar på huvud och kropp.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Okänt (virus?)

Infektionsport

Huden

Spridning i djuret

Via huden

Smittvägar

Okända

Överlevnad

Okända

Provtagning och diagnostik

Hudprov tas omgående från avlivad sjuk fisk. Hudprovet ska tas från gränsområdet mellan sjuk och frisk hud, båda delarna måste finnas med för att man ska kunna göra en bedömning och direkt placeras i fyraprocentig fosfatbuffrad formalinlösning. Observera att prov ej ska tas från svampinfekterat hudområde. Diagnostik utförs sedan genom ljusmikroskopisk undersökning av fixerade snitt av hudprovet.

Behandling och profylax

Lekvandrande avelsfiskar kan profylaktiskt behandlas med formalinbad (korttidsbad, cirka 40–60 minuter) för att minska risken för uppkomst av UDN och sekundär svampinfektion.

Hitta på denna sida