Gå direkt till innehåll

Urinvägskonkrement hos alpacka

Urolithiasis, Urinsten, Njursten

Kameldjur

Urinvägskonkrement hos alpacka är en metabolisk och oftast utfodringsbetingad sjukdom. Diagnosen ställs oftare på handjur. För låg vattenkonsumtion, växter som innehåller höga halter kiselsyra, samt hög andel kraftfoder är riskfaktorer för urinvägskonkrement. Prognosen när urinvägskonkrement fastnat och täppt till urinrör är dålig och djurskyddsaspekten är viktig. Profylax är A och O.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Avelshannar anses vara mest drabbade av alpackor. Hos får och nötkreatur är det däremot unga kastrerade hannar som är mest drabbade.

Många små ljusgula stenar mot svart bakgrund.
Urinvägskonkrement bestående av kalciumkarbonat (calcit) från får. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Ett fall av urinvägskonkrement hos alpacka har obducerats på SVA. Alpackan var en nio månader gammal hanne. Stenen var tre millimeter stor och satt fast cirka 15 cm från urinrörets mynning. Den bestod av kalciumkarbonat.

Symtom

Rastlöshet, resultatlösa försök att urinera. Står vid gödselplatsen och krystar men ingen eller bara lite urin kommer. Slutar äta och dricka.
Kolik, svullen buk, urinförgiftning, död.

Differentialdiagnoser

Obstruktioner i mag-tarmkanalen, urinvägsinfektion, inflammation/svullnad i förhud, navel eller underhud, med mera.

Etiologi och patogenes

Predisponerande faktorer:

Troligen som hos idisslare: för liten vattenkonsumtion (dålig tillgång eller smak; för kallt vatten etcetera); växter med hög halt av kiselsyra; Hög kraftfodergiva; särskilt stor mängd fosfor och/eller fel Ca/P-kvot.

Kemi:

Små stenar och grus bildas av salter som fälls ut i koncentrerad urin.
Struvitstenar (magnesiumammoniumfosfat) har samband med kraftfoder och Ca:P-kvoten i foderstaten; kiselsyrastenar har samband med växter på bete och i grovfoder.

Anatomi:

Hos unga alpackor (yngre än sex månader) kan penis normalt inte föras fram ur förhuden.

Det är nästan omöjligt att komma fram med kateter från uretras öppning till urinblåsan på grund av svår anatomi där uretra kröker runt ischium; det är en smal passage och dessutom en dorsal recess.

Urinvägskonkrement fastnar främst på två ställen; dels där penisuretra övergår i bäckenuretra och dels vid övergången till glans penis (inte vid s-kröken som hos får och nötkreatur). Hondjur har vidare urinrör, vilket minskar risken för obstruerande urinsten.

Risk för ruptur av urinrör eller blåsa. Tillfällig lindring ses vid blåsruptur, men inom några timmar uppkommer urinförgiftning som leder till döden.

Provtagning och diagnostik

Ställ alpackan på torrt underlag några timmar och se om den kan urinera.
Bukpunktat: urin.
Kemisk analys av stenar kan ge information om orsaken.

En fastställd diagnos hos ett enskilt djur innebär att fler djur i flocken är i riskzonen.

Behandling och profylax

Åtgärder vid första fallet:
Se till att djuren dricker tillräckligt med vatten.
Se över utfodringen med avseende på kraftfoder, grovfoder, kalcium och fosfor.

Behandling

Oftast utsiktslös.

Avlivning av djurskyddsskäl.

Profylax

Fri tillgång till vatten redan från första levnadsveckan. Bra grovfoder.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-11-26