Vesikulär stomatit
Vesikulär stomatit är en viktig differentialdiagnos till mul- och klövsjuka. Den enda kliniska avvikelsen från mul- och klövsjuka i ett tidigt stadium är att även hästar, förutom nötkreatur och gris, drabbas. Även människa kan smittas.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Ja
Förekomst
Sjukdomen förekommer i Nord-, Central- och Sydamerika. I Europa finns fall av sjukdomen beskriven bland hästar i Frankrike i början på 1900-talet. Sjukdomen har aldrig påvisats i Sverige.
Symtom
Drabbade djur får feber och blåsor i munslemhinna, klövrand/hovrand eller på spenar. Inkubationstid är vanligen två till tre dagar, men kan sträcka sig upp till åtta dagar. Upp till 90 procent av djuren i en besättning kan drabbas och blåsorna är ofta lokaliserade till samma kroppsdel hos djuren i ett besättningsutbrott. Antalet djur med symtom kan variera kraftigt, men det drabbar framför allt vuxna hästar och nötkreatur över ett års ålder. De sår som bildas när blåsorna brister självläker inom cirka tio dagar, såvida inte bakterieinfektioner tillstöter.
Beroende på var blåsorna sitter ses matvägran, dreglande och smackande, hälta eller sänkt mjölkproduktion. Dödligheten är låg. Vesikulär stomatit hos människa ger influensaliknande symtom.
Smittämne
Vesikulär stomatit orsakas av ett vesikulovirus. Sjukdomen drabbar främst nöt, svin och häst men har även setts hos sydamerikanska kameldjur. Får och get är mindre känsliga. Även vilda djur är känsliga till exempel hjort, tvättbjörn, apa, gnagare, fladdermus och mindre däggdjur. Människa kan också smittas.
Smittvägar
Kunskapen om sjukdomens spridning är ofullständig. Man vet att den sprids vid direkt kontakt mellan djur genom exponering för saliv och vätska från rupturerade blåsor. Smittspridning kan också ske indirekt via till exempel jord eller växter. I mjölkbesättningar kan sjukdomen spridas med mjölkmaskiner och mjölkare. Man tror att sjukdomen även sprids via insekter (bland annat myggor och sandmyggor). Viss säsongsvariation ses i de områden där sjukdomen förekommer, med ökad förekomst under den regniga perioden i tropiska områden och i samband med den första frosten i tempererade områden.
Diagnos
Eftersom mul- och klövsjuka är en differentialdiagnos, testar man vid klinisk misstanke alltid även för detta virus. Man kan leta antikroppar i serum och virus kan isoleras från färskt blåsmaterial och blåsinnehåll.
Om man misstänker sjukdomen
Vesikulär stomatit lyder under epizootilagen. Vid misstanke om att djur drabbats av sjukdomen skall veterinär genast tillkallas. Innan veterinär anlänt måste vidare smittspridning förhindras. Det innebär att drabbade djur hålls inomhus. Symtomlösa djur som kan ha kommit i kontakt med sjuka djur tas också in. Flyttning av insjuknade djur från gården eller till stallbyggnader med andra djur får inte ske.
Personer, fordon eller andra föremål som kan ha kommit i kontakt med drabbade djur får inte lämna gården.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.