Viral erythrocytisk nekros (VEN) /Piscine erythrocytic necrosis (PEN)

Förekomst

Viruset har aldrig påvisats i Sverige, men däremot i fisk från Atlanten, Stilla havet, Medelhavet och Norge. Utbrott på sill har registrerats under sommarhalvåret (april till oktober) i USA, och det är därför sannolikt att viruset förökar sig bäst vid högre vattentemperaturer än de som förekommer under vinterhalvåret. Yngel och ung fisk är känsligare än vuxen fisk. 

Symtom

Drabbad fisk har varierande grad av anemi (bleka gälar), bleka inre organ och utstående ögon. Då viruset angriper blodkroppar ses förändringar i blodbilden såsom nedsatt koagulation, låg hematokrit, en ökad mängd omogna röda blodkroppar och röda blodkroppar med inklusionskroppar. Fisken får också nedsatt motståndskraft mot andra infektioner och mot stress. VEN uppges kunna orsaka massdödlighet på Stillahavs-sill men är främst associerat med låg kronisk dödlighet.

Etioplogi och patogenes

Infektionsagens

DNA-virus tillhörande familjen iridoviridae

Infektionsport

-

Spridning i djuret

Systemiskt

Smittvägar

Viruset överförs horisontellt, både direkt (mellan fiskar genom vattnet) och vertikalt (från moder till rom)

Överlevnad

-

Provtagning och diagnostik

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket omedelbart informeras.
För att diagnostisera sjukdomen tas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta, och skickas till SVA, sektionen för fisk, med angivande om misstanke. Alternativt skickas hel, nydöd och kyld fisk. Informera laboratoriet i förväg att prov kommer. Observera smittrisken, all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi mot sjukdomen finns inte. Ökad dödlighet i drabbade anläggningar kan reduceras genom att undvika att utsätta fisken för stressande moment.