Fotröta hos får och get
Andra sjukdomsnamn: Footrot (engelska)
Fotröta är en smittsam bakteriell infektion i klövspaltshud och klövhorn. Vanligaste symtom är hälta av varierande grad. Fotröta förekommer på får i Sverige. Sjukdomen är anmälningspliktig på laboratoriediagnos.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Fotröta förekommer hos får och get över hela världen. Prevalensen i Sverige är 1,8 procent hos slaktlamm (2020). Första fallet i Sverige diagnostiserades 2004 men troligen har sjukdomen funnits tidigare. Fotröta är en av de mest kostsamma fårsjukdomarna i världen och bekämpas med olika strategier i olika länder. I Sverige startade ett kontrollprogram 2009.
Förekomsten hos get i Sverige är inte kartlagd, men i en begränsad pilotstudie hos mjölkgetter sågs inga fall av fotröta.
Symtom
Fotröta är en smittsam och allvarlig sjukdom, där djurskyddsaspekterna kan vara betydande. Förändringarna i klövarna kan variera från nekrotiserande inflammation i klövspalten till att lesionerna involverar det mjuka hornet ända ut till klövväggen, vilket kan leda till att klövkapseln lossnar.
Alla får med fotröta uppvisar inte hälta men det är ett vanligt symtom. Hältan kan vara så kraftig att fåret står på framknäna.
Fotröta ger mycket typiska förändringar i klövspalthud och klövhorn. Det kliniska utseendet kan beskrivas med ett graderingssystem 0–5 som används bland annat i Australien. Fotröta grad 2–5 har en typisk klinisk bild som oftast är tillräcklig för diagnos. Grad 1 kan förekomma både i sjuka och friska besättningar och kan ha andra orsaker än fotröta.
Differentialdiagnoser
Andra klövsjukdomar: separation av vita linjen, klövspaltseksem (interdigital dermatit), klövböld, orf, smittsam digital dermatit (CODD), mul- och klövsjuka.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Dichelobacter nodosus.
Infektionsport:
Huden i klövspalten.
Spridning i djuret:
Från klövspaltshuden sker övergrepp på det mjuka klövhornet.
Smittvägar:
Direkt och indirekt via smittade får samt gemensamma beten och utrustning.
Överlevnad:
Det är osäkert hur länge bakterierna överlever i miljön. Överlevnaden är sannolikt relativ kort på bete, men kan vara lång i avklippt klövhorn.
Inkubationstid:
-
Provtagning och diagnostik
Lesionerna bedöms enligt en femgradig skala, se under kliniska symtom. Den kliniska bilden är tydlig och diagnosen kan verifieras med provtagning med ”eSwab” och påvisande av D. nodosus med PCR-metod. Dessutom kan diagnostiken skilja på benigna och virulenta stammar av D. nodosus. Provtagning för påvisande av Dichelobacter nodosus inklusive virulensbestämning bör alltid utföras vid misstanke om fotröta. Säkrast resultat fås vid provtagning av klövar med grad 2.
Behandling och profylax
Fotröta saneras på besättningsnivå med fotbad (10 procent zinksulfat) och eventuellt allmän antibiotikabehandling samt utslaktning av kroniska smittbärare. Se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning till får och get (pdf).
Undvik livdjursinköp och om djur måste köpas in bör man inte köpa in får från besättningar med fotröta. Inköpta djur bör fotbadas i karantän. Tänk på att även utrustning kan föra med sig smitta.
Undersök fårens klövar regelbundet och undvik upptrampade rasthagar och miljöer som ger skador i klövspaltshuden.
