Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Amoebic gill disease (AGD) hos fisk

    Fisk

    Amoebic gill disease (AGD) är en parasitinfektion som sitter i gälarna. Sjukdomen förekommer i saltvatten i princip överallt där lax odlas. Vanliga symtom är ökad andningsfrekvens och att fisken uppehåller sig vid vattenytan.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Sjukdomen beskrevs första gången från Tasmanien under 1980-talet. Sedan dess har infektionen spridit sig till övriga laxproducerande regioner i världen. Infektionen förekommer enbart i saltvattensmiljö. Sjukdomen är kostsam för laxindustrin beroende på dödlighet, behandlingskostnader, minskad tillväxt på överlevare och nedklassning av den slaktade fisken.

    Amoebic gill disease (AGD) hos fisk
    Våtpreparat av gäle med amöbor som släppt från vävnaden. Foto: Eve Collins, Marine Institute, Irland

    Symtom

    Ökad andningsfrekvens, ansamling av fisk vid ytan, matvägran och slöhet är vanliga symtom. Symtomen tillsammans med förekomst av vita slemmiga plack på gälarna är en stark indikation på att fisken är drabbad av AGD. Dödligheten kan uppgå till över 80 procent om fisken inte behandlas. Förändringar i gälstrukturen (hyperplasi, sammanväxningar) samt eventuellt amöbor kan observeras vid histologisk undersökning.

    Etiologi och patogenes

    Infektionsagens

    Neoparamoeba perurans, en marin amöba. Andra arter som N. pemaquidensis och N. branchiphila kan också isoleras från gäle, men de orsakar inte AGD.

    Amoebic gill disease (AGD) hos fisk
    Histologipreparat (HE-färgning) av AGD-påverkad gäle. Hyperplasi och blåsbildningar. Foto: Eve Collins, Marine Institute, Irland

    Infektionsport

    Gälarna

    Spridning i djuret

    Lokalt på gälarna

    Smittvägar

    Direkt från frilevande amöbor i vattnet

    Överlevnad

    Amöborna är frilevande och fakultativt parasitära, så de klarar sig bra i vattenmassan. Parasiten kan vara kvar på gälar hos död fisk i minst 30 timmar och förökar sig under denna tid.

    Provtagning och diagnostik

    Ta kontakt med diagnosticerande laboratorium och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.

    För diagnos skickar du in antingen:

    • Gäle fixerad i formalin för histopatologisk undersökning. Gälen kan också svabbas för PCR-diagnostik, men en definitiv diagnos kräver närvaro av typiska synliga skador på gälarna.
    • Eller hel levande eller nydöd fisk för obduktion och provtagning.

    Behandling och profylax

    Hög fisktäthet, bildning av biofilm och dåligt vattenflöde genom kassar är riskfaktorer.
    Badning av laxen i sötvatten eller väteperoxid är de två behandlingsstrategier som används. Snabbt bortplockande av död fisk är viktigt för att minska smittspridningen.

    Sidan granskades senast : 2019-12-06